Addicted

23.

Helgen gick snabbt. Mestadels låg jag i min säng med ögonen fastklistrade på datorn. Luke hade flera gånger försökt att få mig ur huset, dock lyckades han bara dra mig till köket innan han gav upp. Mamma och pappa kom hem på söndagskvällen, men trots mitt nedstämda humör och Luke's oroliga blickar märkte de inget. Enligt dem var allt precis om vanligt.

Jag packar ner det sista i min ryggsäck innan jag fortsätter ut. Solen står högt på himlen och enligt mig är det officiellt vår. Min skateboard ligger som vanligt placerad mot husväggen och jag griper tag i den. När mina fötter hittar sin plats på brädan, hjulen rullar och vinden viner i mina öronen växer ett minimalt leende på mina läppar. Dock sjunker det igen när skolan tonar upp sig framför mig och jag påminns återigen om att jag måste träffa honom. Han som jag nu två gånger skämt ut mig inför. Han som jag innerligt hoppas har glömt bort vårt samtal från några kvällar sen. Snabbt som vinden är jag inne i skolan och vid mitt skåp. Inte en enda gång vänder jag upp blicken, rädd för att se honom. Med ett kort ögonkast på schemat klargör jag att det är svenskasalen jag ska gå mot. Fortfarande med ögonen vända mot det smutsiga golvet stegar jag genom korridoren. Trots att olika hälsningar slängs åt mig svarar jag dem inte, ifall jag råkar svara honom. Dörren till klassrummet är redan öppen och när jag slänger en blick på den stora klockan på väggen konstaterar jag att lektionen började för fem minuter sen. När jag kommer in i rummet är det bokstavligen kaos. Läraren syns inte till och när jag sveper med blicken över rummet i hopp om en ledig plats finns det bara en kvar. Bredvid honom. Han sitter med mobilen upptryck i ansiktet och fokuset om vad som pågår omkring honom verkar inte existera. Ett par svarta, tighta jeans och en mörkblå tröja klär hans kropp och även om jag försöker tänka på annat så flyger tanken om att han ser väldigt snygg ut förbi. En beanie sitter placerad på hans hjässa och det mörkbruna håret spretar ut från lite olika håll och kanter. Jag tar ett djupt andetag och går tveksamt mot den lediga stolen. Försiktigt lägger jag ner mina böcker och det är inte förens jag sätter mig ner som han faktiskt kollar upp och ser på mig. Envist stirrar jag ner på svenskabokens slitna omslag och pillar bort lite smuts från min tumnagel. Fast besluten att inte kolla upp, inte möta hans blick och inte prata med honom vänder jag mig istället mot motsatt håll och min blick fastar i Oscars som redan ser på mig. Han ger mig en otydbar blick och ser ut att försöka teckna något med fingrarna, dock förstår jag ingenting. När läraren klampar in i klassrummet och ber om ursäkt för sin sena ankomst stänger jag allting ute. Vi får börja med vårt individuella arbete och jag sätter genast i mina hörlurar i öronen på mig. Inget litet som en blick ger jag Alec, trots att jag känner hur hans ligger på mig.

Lektionen var lång och tråkig. När vi äntligen får gå packar jag snabbt ihop mina saker och ställer mig upp. Precis när jag ska gå tar Alec tag i min arm så att jag blir fastlåst. Han lutar sig närmre och hans läppar snuddar vid mitt öra. En behaglig rysning far genom min kropp och jag försöker skaka av min känslan han förmedlar.

"Jag var aldrig full igår" viskar han innan han släpper mig och fortsätter sen ut ur klassrummet och lämnar mig, förvirrad och chockad.

A/N:

Alla era kommentarer och röster är bæ och ni är seriöst bäst<3 tack till 10k reads :*

Känner dock att allt jag skriver blir flummigt och inte alls bra?

xoxo
- Linn