Addicted

27.

När min väckarklocka ringer och förmedlar att det är dags att gå upp till skolan verkar min hjärna faktiskt förstå vad som har hänt, för runt min kropp ligger två muskulösa armar lindade. Jag ser upp och kan inte låta att löst dra mina fingertoppar över hans ansikte. Det var ingen dröm, det är ingenting jag hittat på. Allt är verkligt.
Alec's ögonlock fladdrar till och i nästa sekund ser jag rakt in i hans ögon.

"Ska du stänga av alarmet eller?" Frågar han och rynkar gulligt på näsan. Pipet som ljudet genom rummet hade jag nästan glömt bort. Jag vrider på mig och slår hårt på snoozeknappen så att det öronbedövande ljudet slutar. Alec's armar slingrar sig återigen runt min midja och hans ansikte gosar in sig mot min hals.

"Vi måste till skolan" säger jag och han stönar irriterat. "Kom igen" skrattar jag och jag kan känna hur han börjar flina.

"Bara en liten stund till" mumlar han och orden dämpas då hans ansikte ligger tätt emot mig. Jag vänder mig klumpigt om så mitt ansikte bara är några centimeter ifrån hans. Hans varma andetag smeker mitt ansikte och tillslut kan jag inte hålla mig längre och raderar avståndet mellan våra läppar. Kyssen varar inte länge då jag spricker upp i ett fånigt leende. Ett bubblande skratt flyr mina läppar innan Alec lägger en hand på min kind och återigen förseglar våra läppar.

"Vi måste verkligen gå upp nu" mumlar jag med slutna ögon. Jag lutar min panna emot Alec's men snart är platsen bredvid mig tom. Jag ser förvirrat upp och möts utav Alec's bara ryggtavla. Han vänder sig om och ser flinande emot mig. Jag skrattar lyckligt och reser mig upp ur sängen. Jag går rakt in i hans varma och betryggande famn, och för första gången på länge känner jag mig lycklig.

***

Med tvekande steg från min sida går jag tillsammans med Alec in till skolan. Jag håller ett krampaktigt tag om hans hand och han ser ner på mig med ihopdragna ögonbryn.

"Vad är det?" Frågar han oroligt när vi står vid mitt skåp. Jag möter hans blick och sväljer hårt.

"Leah, vad är fel? Jag märker ju hur spänd du är" säger han och jag nickar åt höger. Hans följer mig gest med blicken och jag kan se hur hela hans kropp stelnar. Längst bort i ett hörn står Oscar tillsammans med hans gäng. Han blick har en hämndlysten glimt och om det inte vore för Alec vid min sida skulle jag fly för livet. För tro mig, en arg och irriterad Oscar är nog det sista man vill ha och göra med.

"Vänta lite, jag kommer snart" säger Alec sammanbitet och utan att ge mig en sista blick går han med bestämda steg mot Oscar. Min förmåga att röra mig verkar ha försvunnit och jag följer stint Alec med blicken. Jag kan inte höra exakt vad de säger, men de ser ut att ha en hetsig konversation. Alec puttar in Oscar, som endast flinar, i skåpen och säger några sista ord innan han återigen vänder sig mot mig. Dock stannar han inte vid mig som jag trott utan fortsätter genom korridoren utan att ens uppmärksamma mig.

"Där ser du Leah"

Jag hoppar skrämt till när jag hör Oscars röst, och jag kan bara föreställa mig hur skadeglad han är. "Han är ingen för dig" viskar han och låter hans läppar nudda mitt öra. Mina andetag stockar sig i halsen och han lämnar en kyss bakom mitt öra innan han försvinner och lämnar en kall aura runt mig.

A/N:

Jag har så ont i magen att allt jag kan göra är att sitta i en specifik ställning och skriva.
Fuck gluten :)))))