Addicted

3.

Jag sätter på duschen och låter vattnet rinna och bli varmt. Jag ställer mig framför helkroppsspegeln som står placerad i det lilla badrummet. Jag tar av mig mina sjukhuskläder och står nu i bara underkläder och granskar min kropp. Det var minst en vecka sen jag duschade och jag tror inte någon någonsin känt sig så äcklig som jag känner mig nu. Jag tar tag om kanten på det bandageliknande plåstret som sitter precis över min troskant. Jag drar försiktigt bort det och blottar såret som sitter på min kropp. På grund av olyckan så var jag tvungen att få min mjälte bortopererad. Jag har även fått ett ganska långt sår längs ryggen, och de behövdes sys ihop. Skrapsår och blåmärken sitter lite här och var på min kropp och gör vissa delar väldigt ömma. När duschen är uppvärmd och mina underkläder av så ställer jag mig i dem varma strålarna. Vattnet får genar mina stela muskler att slappna av och det svider lite i mina sår, men jag står ut. Känslan av att äntligen få duscha gör att jag inte bryr mig om smärtan.

Jag torkar min fuktiga kropp med en handduk innan jag tar ett nytt sjukhusnattlinne som ligger vikta på en hylla och trär det på min kropp. Jag torkar mitt hår så gott det går innan jag går ut från badrummet. I en av dem hårda trästolarna sitter Luke. Mamma och pappa kan bara komma på kvällen då de fortfarande måste jobba, medan Luke brukar komma på hans håltimmar och efter skolan så att jag inte ska behöva vara själv. Påtala om skolan. När jag väl är ensam brukar jag ofta spendera min tid till läxor och annat plugg. Jag må vara inlagd på sjukhus, men jag tänker inte riskera mina bra betyg över en olycka som denna. Jag har tillfrisknat otroligt fort, vilket jag är glad över och om någon vecka eller så ska jag antagligen få åka hem igen.

Jag sätter mig på den hårda sängen och granskar Luke, i brist på saker att göra. Vi tycker inte alls vi är lika. Vi har samma hårfärg, men hans ögonfärg är mer grönbrun till skillnad mot min som är mer åt hasselnötshållet. Jag är 1.64 cm, medan han är uppe i 1.75. Ingen av oss är speciellt långa, men han är i alla fall längre än mig. Vi har samma haka, men hans käkben är mer markerade än mina och hans näsa är mycket mer rak. Så vi har våra likheter, men personligen tycker jag vi inte är så lika alls.

Han sitter men ögonen fästa på sin mobil och jag tvekar på att han ens märkt att jag kommit ut från badrummet. Mina tankar avbryts när dörren till rummet öppnas och in kommer min dr Svensson (lol säger man ens "dr" i Sverige???).

"Hej Leah!" säger han och jag ser bekymrat på honom. Doktorer och sjukhus har jag aldrig gillat för jag kopplar alltid dem med döden. Han låter dörren vara öppen och en misstänksam rynka tar plats i min panna. Han stänger alltid dörren.

"Vi har en patient som behöver ett rum, men för tillfället så renoverar vi i princip alla rum på den här våningen. Skulle det vara okej om han delar rum med dig?" frågar han och Luke kollar upp från sin mobil och vilar istället sin blick på mig.

"Det är bara i några dagar" lägger han till och petar upp sina glasögon som glidit ner en bit på hans näsrygg.

"Vem är det?" frågar jag skeptiskt och drar en hand genom mitt fuktiga hår. Kalla mig vad ni vill, men jag är tveksam på att jag vill dela rum med en främling. Dr Svensson hinner bara öppna munnen innan två andra personer stiger in i rummet. Jag stirrar på killen framför mig och kan inte förmå mig själv att varken prata eller röra en muskel. Killen stirrar lika intensivt på mig tills han bryter vår ögonkontakt och vänder sig mot läkaren som också hade kommit in i rummet.

"Ska jag dela rum med tjejen som spillde kaffe över mig?" muttrar han och jag sväljer hårt.

A/N:

Suger på att uppdatera men whateverrrrr.

Luke is on the bild (obviously?)

Rösta om ni gillade kapitlet, kommentera om ni längtar till nästa o ha det allmänt gött FÖR DET ÄR HÖSTLOV WOHO

xoxo
- Linn