Addicted

16.

Med släpiga steg tar jag mig ner för trappan och vidare till köket. Jag gäspar stort och öppnar kylskåpet i hopp om att hitta någonting ätbart. Efter att ha skannat alla hyllor i kylskåpet och listat ut att inget faller mig i smaken tar jag fram ett juicepaket och ett glas innan jag sätter mig vid köksbordet mittemot Luke.

"Ska du vara hemma i helgen?" frågar han och för skeden fylld med flingor mot sin mun. Jag nickar och häller upp juicen innan jag möter Lukes blicks om redan ligger på mig.

"Kan inte du åka till Alice eller nått? Eftersom mamma och pappa är borta i helgen ska jag och några kompisar vara här" säger han och jag ser trött på honom. Idag är det måndag, och under lördag och söndag ska mamma och pappa iväg för att fira deras bröllopsdag. Det betyder att Luke ska ta hem sina kompisar för att spela tv-spel, käka och vara allmänt grisiga. Det är likadant varje år. Han frågar alltid om jag kan sova över hos någon kompis, så att han kan lana med sina. Den här gången ska dock bli annorlunda. Jag ska inte behöva flytta på mig för att han ska få plats.

"Huset är stort nog för oss alla" muttrar jag och tar en klunk utav min dryck. Luke suckar och ser menande på mig.

"Vad? Är det fel att jag är trött på att bli utslängd ifrån huset varje gång mamma och pappa inte är hemma? Du kan väl åka till någon kompis" säger jag och lutar mig tillbaka i stolen och korsar mina armar över bröstkorgen.

"Men kom igen Leah. Vi behöver ändå låna ditt rum" säger han och jag höjer på ögonbrynen.

"Åh, så nu kickar du ut mig från huset och låter någon av dina äckliga kompisar sova i min säng?"

Luke ställer sig upp och går till diskhon där han sköljer ur sin disk innan han vänder sig mot mig och lutar sig mot bänken bakom honom.

"Jag ska bjuda över Oscar, jag tänkte bara att du inte ville vara hemma om han är här" förklarar han och jag fnyser högt. Hur Luke kan umgås med Oscar vet jag inte. Hur han kan ens prata med honom efter att han sett hur jag grät mig till sömns i flera veckor efter mitt och Oscars uppbrott förstår jag verkligen inte. Även om jag tycker han är helt korkad som umgås med någon som Oscar så vill jag inte lägga mig i. Han får ha vilka vänner han vill, utan att jag ska invända så att onödiga diskussioner startas.

"Jag stannar hemma" säger jag bestämt och spänner blicken i Lukes. Han mumlar ett buttert visst och jag ler nöjt. Ingenting är bättre än att vinna en argumentation över Luke, och det finns verkligen ingenting roligare än att sen reta honom för det.

"Men då får du dela rum med någon av dem" tillägger han och jag kollar skeptiskt på honom. "Om du nu så gärna vill stanna hemma så får du faktiskt stå ut med det"

"Vilka är det ens som kommer?" frågar jag och klunkar i mig det sista av juicen med en bekymrad rynka mellan ögonbrynen.

"Sam, Mike, Oscar och Alec" säger han och jag sätter drycken i halsen. Jag börjar genast att hosta panikartat och mina ögon tåras. När jag tillslut lugnat ner mig vänder jag mig mot Luke och hostar en sista gång. Han står och flinar och ett kort skratt slinker ur honom.

"M-Mike?" säger jag, mer som ett konstaterande och blinkar bort tårarna.

"Ja" svarar han kort. "Hurså?" Jag rycker genast på axlarna och försöker att inte tänka tillbaka på Alec's fest då det råkade gå lite hett till. Jag kan känna hur en rodnad sprider sig över mitt ansikte och jag förbannar mig själv åt att jag har så enkelt för att rodna. Jag slinter förbi Luke och springer sen vidare upp mot mitt rum där jag smäller igen dörren efter mig. Den här helgen kommer nog bli ganska intressant.

***

"Glöm inte eran läxa ni fick förra veckan. Jag vill ha allas uppsatser på mitt skrivbord senast fredag!" säger vår lärare Sanna innan vi får sluta för dagen. Klockan är tre och jag vill inget hellre än gå hem, mysa ner mig i min säng och sätta på netflix. Dock är inte det möjligt eftersom jag har kvarsittning, tillsammans med Alec. Jag slänger in mina böcker i mitt skåp innan jag styr stegen mot biblioteket där kvarsittningen ska hållas. Med en duns öppnar jag dörrarna till det dammiga rummet fyllt med böcker och slår mig ner vid ett av borden. Strax efter mig slår sig Alec ner mittemot mig och blicken han ger mig skulle kunna få mig dödad. Vi sitter och mäter varandra med blicken men avbryts när rektorn kommer in till biblioteket och slänger två dammvippor på bordet.

"Jag vill att ni ska damma hela biblioteket. Alla böcker, alla hyllor och alla bord ska dammas" säger han innan han tar fram en äggklocka som han vrider upp till en timme.

"Jag kommer inte stanna här, men jag litar på er"

Han ställer äggklockan på bordet med en smäll och det svaga tickandet ekar genom hyllorna.

"Det är bara att börja" och med det sagt så vänder han på klacken och lämnar mig ensam med Brownie. En hög och frustrerad suck lämnar Alec's läppar och jag himlar med ögonen.

"Du satte dig själv i den här situationen, så klaga inte" muttrar jag och ställer mig hastigt upp. Jag vinglar till och en ilande smärta sprider sig från mitt huvud och ut längs ryggraden. Ett smärtsamt läte lämnar mina läppar och jag kniper ihop ögonen och är tvungen att stödja mig mot bordet.

"Leah? Är du okej?" Frågar Alec och han är på några sekunder framme vid mig. Han hjälper mig att stå upp rakt och ser på mig med en orolig blick.

"Jag mår bra" fräser jag och sliter mig ur hans grepp. Aldrig mer ska jag ta hjälp ifrån Alec. Känslan av att jag måste ta hjälp utav honom är outhärdlig. Han fortsätter att skanna mig med oroliga ögon och jag spänner blicken i honom.

"Varför bryr du dig?" Frågar jag irriterat och försöker ignorera den dunkade smärtan i mitt huvud.

"Man kan säga att jag är skyldig dig det" mumlar han lågt. Jag tror inte det var meningen att jag skulle höra det och jag möter förvirrat hans blick. Hela hans utstrålning ändras helt plötsligt till ett hårt och hotfullt uttryck och han sliter åt sig en dammvippa och går mot en hylla där han börjar damma.

"Varför är du skyldig mig det?" Frågar jag försiktigt då ilskan i hans ögon gjorde mig ganska rädd.

"Bry dig inte" muttrar han sammanbitet och precis när jag ska invända med ett motargument så stoppar mig. Alec's nävar är hårt knutna och jag får känslan av att jag inte borde göra honom mer arg än vad han redan är.

A/N:

Glöm inte att skriva frågor till min Q/A!

Rösta om ni shippar #Aleah

xoxo
- Linn