Addicted

25.

"Kom igen nu, öka takten!"

Min idrottslärare Lars skriker och hejar att vi ska springa ännu snabbare. Hinderbanan som står uppställd inne i gympasalen är inte riktigt min bästa vän. Flera gånger har jag snubblat över olika föremål, och jag råkade även ramla över en person under första varvet. Mina ben värker och lungorna skriker efter syre men jag fortsätter ändå att springa. Min kondition är verkligen inte den bästa efter olyckan, och jag blev trött efter bara två varv. När Lars tillslut ropar att lektionen är slut suckar jag lättat. Jag lutar mig fram och vilar händerna mot knäna och försöker att lugna ner mina andfådda och ansträngda andetag.

"Leah, kan jag få prata lite med dig bara?" ropar Lars över salen när nästan alla elever har släpat sig tillbaka till respektive omklädningsrum.

Okej jag vet att min kondition inte är speciellt bra, men måste han verkligen ha ett privat snack om det med mig? Så dålig kan jag väl i alla fall inte vara? Motvilligt går jag fram till min idrottslärare och jag torkar diskret bort min handsvett på mina shorts.

"Är allt väl med dig? Du har verkat lite borta på sista tiden" säger han och jag pustar lättat ut när han inte börjat babbla om mitt medelmåttiga betyg.

"Jo, allt är bra. Jag har bara mycket att tänka på, det är allt" svarar jag. I det jag säger finns det både sanning och lögn. Ja, jag har mycket att tänka på. Men nej, jag mår inte bra.

"Du vet att om du behöver någon att prata med finns både jag och skolans kurator. Du har gått igenom mycket. Jag förstår att det måste tära på dig, både fysiskt och psykiskt" Lättnaden över Lars val av samtalsämne rinner av mig. Jag nickar och ler stelt, mumlar ett svagt tack innan jag snabbt vänder om och försvinner mot tjejernas omklädningsrum. Är det tydligt att jag inte mår bra? Visar jag inte tydligt nog att jag inte vill ha hjälp, att jag klarar mig själv? Jag suckar högt och dunsar trött ner på en av bänkarna. I tystnad börjar jag klä av mig för att duscha. Min hjärna går i högvarv och jag måste kämpa för att inte bryta ihop. Jag vill inte bli påmind av vad som hände mig. Jag vill inte försöka minnas exakt vad som hände. Jag vill inte minnas ögonen som stirrade rakt in i mina innan jag blev påkörd. Jag vill bara glömma allt av det, och det är bara en person som kan få mig på andra tankar just nu. Trots att jag verkligen försöker ignorera honom, övertala mig själv att jag fortfarande hatar honom är det han jag behöver. Jag behöver Alec för att vara stark.

***

"Du vet, det här förändrar ingenting" yttrar jag svagt medan jag lyssnar till ljudet av hans hjärtslag. Alec's fingertoppar dansar över mina bara armar där vi ligger i min säng med mitt huvud vilandes mot hans bröstkorg och hans armar omslingrade runt mig. Det första jag gjorde när jag kom hem var att ringa Alec, fastän jag vet att jag inte borde ha gjort det.

"Jag vet" mumlar han och suckar djupt. "Men du måste förstå att när vi gjorde dealen trodde jag du bara var en tjej i mängden. Ingen jag skulle bry mig om"

Han lossar sitt grepp runt min kropp och avlägsnar sin arm från mig. Min hud skriker efter hans beröring och jag känner mig extra tom och kall när vi inte har någon fysisk kontakt. Han tar ett försiktigt grepp om min käke och vinklar upp mitt ansikte så jag tvingas möta hans blick.

"Jag visste inte att jag skulle känna såhär" mumlar han tankspritt och för en sekund undrar jag om han fortfarande pratar med mig eller bara tänker högt. Hans ögon blickar ner på mina läppar och med ens känner jag en nervös klump växa i min mage. Han lutar sig sakta framåt men stannar när det endast skiljer några millimeter mellan våra läppar.

"Snälla förlåt mig" viskar han och hans varma andetag träffar mig i ansiktet. Oförmögen till att göra någonting annat nickar jag svagt. För innerst inne vet jag att jag inte hatar honom. Jag är inte arg på honomoch när jag ser in i hans mörkbruna ögon är det enda jag ser den oskyldiga killen som har funnits där för mig och tröstat mig.

"Bara kyss mig" mumlar jag tillslut när han inte agerar och sekunden därefter ligger hans läppar på mina.

A/N:

Aleah moments are bae

Rösta och kommentera så blir även du bae<33

Och juste, tack för 12k reads och snart 1k röstningar!

xoxo
- Linn