Addicted

26.

Alec's läppar arbetar varsamt mot mina och jag för min hand mot hans nacke där jag trasslar in mina fingrar i hans hårlockar. Utan att avbryta kyssen gränslar jag honom försiktigt. Hans ena hand smeker min kind medan den andra ligger placerad på min höft. Kyssen speglar alla känslor jag tidigare inte visat och Alec besvarar den med minst lika mycket åtrå och passion. När jag tillslut tvingas sära på våra läppar för att hämta andan möter jag hans mörkt bruna ögon. Hans ansikte spricker upp i ett stort leende vilket genast smittar av sig på mig. Ett lätt skratt slinker ur mig. Allt känns så absurt. Jag träffade den här killen på ett sjukhus för någon månad sen. Jag gick från att tycka han var helt okej, till att hata honom för att sen äntligen kunna inse mina egna känslor för honom.

"Jag trodde aldrig du skulle känna likadant som jag" yttrar han lugnt och fäster en hårslinga bakom mitt öra.

"Jag har alltid gillat brownies" säger jag och Alec ser oförstående på mig. Jag fnissar svagt åt hans reaktion. Jag har trots allt aldrig berättat hans smeknamn. Jag skakar avfärdande på huvudet och lutar mig framåt för att återigen försegla våra läppar. Han möter gladligen mina svullna läppar men måste avbryta akten då hela kyssen förstörs av att båda ler som två fån. Jag rullar av honom så jag istället ligger bredvid honom och hans arm slingras runt min midja. Trots att det är april och klockan bara är fem så har solen redan börjat gå ner och lämnat en rosa-orange himmel efter sig. Alec's andetag blir alltmer regelbundna och jag förstår att han har somnat. Jag granskar hans nästintill felfria ansikte som smeks av det lilla solljus som finns kvar. Jag känner hur sömnen börjar ta över min kropp och när jag inte längre orkar hålla ögonlocken öppna sluter jag dem och låter mitt medvetande inta drömmarnas värld.

Fastän jag har gått igenom mycket, och att jag länge legat på botten så har det lett mig till någonting så mycket bättre. Någonting som gjort att jag klarat mig igenom allting och sett ljus i slutet av den mörka tunneln. Han har varit mitt ljus, även om jag inte alltid varit medveten om det.

A/N:

Förlååååååt för det kortaste kapitlet på denna jord... Ville uppdatera men min inspo ligger på 0 och jag har varit ganska upptagen nu vid jul så har inte hunnit skriva. Hoppas i alla fall eran julafton var extra bra :)

Take care!
xoxo
- Linn