Addicted

17.

Sekunder bli till minuter, minuter blir till timmar och timmar blir till dagar. Hela veckan har varit otroligt seg, och varje dag efter skolan har jag spenderat i biblioteket med Alec. Vi har endast utbytt några få ord och blickar, men inget mer. Flera gånger har jag sett i ögonvrån hur han studerar mig med en fundersam blick. Varje gång låtsas jag som att jag inte märker av honom, att jag inte ser hans diskreta blickar som kastas mot mig. Han har inte betett sig som vanligt de senaste dagarna. Hans hållning har slokat och om hans ansiktsuttryck inte är oroligt så är det fundersamt och han verkar vara för djupt inne i sina egna tankar för att ens försöka slänga en irriterad kommentar till mig. Varje gång jag samlar mig mod för att öppna munnen så stoppar jag mig själv i sista sekund när jag ser hans nästan plågade blick. Ibland kan han fastna med blicken på mig med en bekymrad rynka mellan ögonbrynen men när jag försöker möta hans blick ser han bort och ignorerar mig. Någonting tynger honom, det är svårt att missa och som den nyfikna personen jag är så vill jag ingenting mer än att veta vad det är.

Äggklockans klirrande ljud viner genom biblioteket och jag släpper lättat dammvippan på bordet. Alec följer mitt exempel och han pustar lättat ut. Idag, alltså fredag, var vår sista kvarsittning och jag vill ingenting mer än att komma hem. Jag stänger av klockan och borstar bort lite damm som fastnat på mina byxor. Jag vänder mig mot Alec som redan ser på mig och jag känner mig med ens osäker.

"Eh... Vi syns väl sen, antar jag?" säger jag och syftar på Luke's lilla sleep over. Han nickar kort och jag skruvar obekvämt på mig. Försiktigt går jag förbi honom och vidare ut från biblioteket och det är inte förrns jag lämnar skolbyggnaden som jag vågar andas ut. Av någon anledning blir jag alltid nervös och osäker i Alec's närvaro. I vanliga fall brukar jag vara en ganska framåtriktad tjej och inte speciellt blyg av mig, men just han gör mig osäker i mig själv. Han får mig att tänka på saker jag inte annars skulle göra. Hur jag går, hur jag pratar, hur jag ser ut. Jag borde egentligen inte bry mig om vad han tycker om mig, men jag antar att jag börjar bli lite galen, precis som allt annat i mitt liv just nu.

Det första jag hör när jag kommer hem är höga röster. Skratt ekar genom huset och när jag urskiljer Oscars röst så suckar jag tungt. Jag släpar mig in till köket där jag som väntat möts utav Luke och hans vänner.

"Hur var kvarsittningen?" Frågar Luke med ett flin och jag bara fnyser. En knackning ljuder genom huset och jag svänger genast bort mot mitt rum. Några minuter senare hör jag hur Luke och Alec skrattar högt.

"Leah!" Luke sticker in huvudet i mitt rum. "Det är okej om Mike sover hos dig va?"

Jag kollar tveksamt på honom men tvingar fram ett leende.

"Visst" mumlar jag och nickar svagt. Luke ler stort innan jag stänger dörren och jag suckar tungt.

Jag kanske borde sovit över hos Alice ändå...

A/N:

Snart kommer min Q/A ut så stay tuned ;*
(Oredigerat så mobba inte)

xoxo
- Linn