Addicted

28.

Efter incidenten på morgonen har jag inte sett till Alec. Eftersom det är onsdag borde vi ha både hemkunskap och matte tillsammans, men han dök inte upp på någon av de lektionerna. Oscar har jag undvikit så gott det går, och Alice har jag inte sett någonstans.

Jag stänger igen skåpet med en smäll innan jag börjar vandra genom korridorerna för att sen komma ut på skolgården. Lite längre fram ser jag Alec stå med blicken fäst på sin mobil. Med bestämda steg går jag mot honom. Jag ska ha en förklaring till hans konstiga beteende, och det är nu.

"Alec? Vad håller du på med?"

Han ser upp från sin mobil och möter min blick och ser nästan lite rädd ut.

"Eh va, va-vad menar d-du?" stammar han nervöst fram och kliar sig i nacken.

"Varför har du ignorerat mig hela dagen? Vad var det du och Oscar pratade om imorse?" frågar jag och hans förut osäkra och nervösa hållning stelnar till.

"Inget" svarar han sammanbitet och jag suckar irriterat.

"Jag är inte dum, vad är felet?" frågar jag och min röst mjuknar. Jag vill inte bråka. Alec är en av de få personer jag har, och jag vill inte förstöra någonting nu när jag äntligen börjar känna mig hel igen. Han tar ett djupt andetag och skakar avvisande på huvudet.

"Det är ingenting, jag har bara haft en tuff dag" säger han, men jag tror inte på ett ord som lämnar hans läppar. Istället för att fortsätta diskussionen nickar jag svagt och ler för att visa att jag släpper ämnet. Han drar in mig i en kram och kysser lätt min hjässa.

"Kom, vi åker hem" mumlar han och tar ett varsamt tag om min hand. Värmen från hans hud gör hela min kropp alldeles till sig och ett lyckligt pirr fyller min mage.

"Kan vi inte gå till dig?" Frågar jag när jag kommer och tänka på att jag aldrig varit hos honom. Alec ser skeptiskt på mig.

"Kom igen, jag har aldrig träffat din familj" säger jag i ett försök att övertyga honom. Alec har både varit hemma hos mig och träffat mina föräldrar flera gånger under min tid på sjukhuset.

"Okej" mumlar han "Men jag står inte för några pinsamma saker mina föräldrar kan säga"

Jag skrattar men Alec ser helt allvarlig ut.

"Så farligt kan det väl inte vara" säger jag men Alec är inte övertygad. Han mumlar någonting om pinsamheter går i släkten men ser sen på mig leendes. Han kramar till min hand och tillsammans svänger sen in på en gata jag ganska väl känner till. Vi går fram till ett stort grått hus med vita knutar.

"Här bor jag" säger han i samband som han öppnar ytterdörren. Han låter mig gå först in i den stilrena hallen och han kommer tät in efter mig. Det luktar svagt av något sorts tvättmedel och det jag ser av huset ser relativt nystädat ut.

"Alec, är det du?" Ropar en liten pipig röst ifrån det jag antar är köket. Ur en dörröppningen springer en liten flicka in. Hennes mörka lockar gungar i takt med hennes små korta bens steg. Hon springer rakt i hans famn och Alec's armar viras runt den lilla skrattande gestalten.

"Vem är tjejen?" Säger hon, och var nog menad som en viskning. Alec viskar någonting som jag inte kan uppfatta och den lilla flickan fnittrar förtjust.

"Jag är Julia" presenterar hon sig och jag sätter mig på huk framför henne då hon inte kan vara äldre än fem.

"Jag är-"

"Leah" avbryter hon mig. "Alec har pratat massor om dig" fnittrar hon och jag ser förvånat upp mot Alec som bara fnyser, men jag kan se hur hans kinder får en svag rosa färg.

"Jaja, nu har ni träffat varandra" säger Alec och sjasar iväg Julia. Jag ställer mig upp och han tar tag i min hand innan han leder mig till sitt rum.

"Ni är läskigt lika" skrattar jag när han stänger dörren efter oss. Jag sätter mig ner på hans säng och han stämmer in på skrattet.

"Vilken tur för henne" flinar han och tar några långsamma steg emot mig. Jag ställer mig upp och möter honom. Han lägger sina varma händer på min midja och jag virar mina armar runt hans nacke.

"Idiot" skrattar jag och låter mina läppar möta hans och det behagliga pirret tar återigen plats i min mage.

A/N:

Sitter atm och kollar på Barbie och Diamantslottet med min femåriga lillasyster. Sitter samtidigt och skriver och hon blir alltid så arg när jag inte fokuserar på filmen. Så nu ska jag äntligen ha "gos-time", som Ellen kallar det, med henne och ni får ett kapitel. Känner mig faktiskt ganska nöjd, dock blev slutet lite slarvigt men Ellen börjar bli riktigt irriterad, så måste nog lägga ner mobilen nu hehe..

Rösta och kommentera :*

xoxo
- Linn