Addicted

9.

"Så... Alec?" Säger jag och ställer mig bredvid killen med det mörka håret. Efter lektionen hade han stannat lite längre för att prata med läraren, så jag väntade på honom utanför.

Han nickar och jag granskar honom medan vi börjar gå genom korridoren.

"Alec..." Mumlar jag och smakar på ordet. "Det passar dig"

Han skrattar svagt och ser ner på mig eftersom jag är kortare.
"Jag börjar faktiskt tro att du stalkar mig lite" säger han och flinar.

"Jag har gått här längst. Så om någon är en stalker så är det ju du" muttrar jag men kan inte dölja ett litet leende. Han ger ifrån sig en fnysning och stannar framför ett skåp. Jag granskar hans rörelser när han låset upp det och ställer in sina böcker.

"Ska du stå och glo hela dagen eller? Skaffa ett liv" fräser han och jag ryggar till över den plötsliga fientligheten.

"Du borde verkligen lära dig att kontrollera dina humörsvängningar" säger jag argt när den lilla chocken lagt sig och vänder på klacken och fortsätter mot mitt egna skåp. Jag suckar tyst och tar fram min mobil. Jag går in på min och Alices konversation och börjar knappa in ett meddelande.

Leah, 13.45
Kan vi ses i matsalen? Måste berätta en sak!

Chokladpuddingen Alice, 13.46
On my way :*

Att hon faktist svarade mig gör mig lite förvånad. Hon har inte pratat med mig på flera veckor, och nu så skriver hon som att allting är som vanligt? Trots mina misstänksamma och förvirrade tankar så väljer jag att inte bry mig om hennes konstiga beteende och bortse att hon faktiskt har ignorerat mig. Jag behöver en vän just nu, och Alice är den enda jag kan berätta allt för. När jag kommer fram till mitt skåp slänger jag snabbt in böckerna och styr stegen mot matsalen. Jag gör en högersväng och på nolltid står jag bland elever, bord och illaluktande mat. Jag tar fram mobilen och knappar in ett sms till Alice och frågar varit hon är.

"Jag är här" hör jag en röst säga och jag vänder mig snabbt om. Personen jag möts av är såklart Alice och jag pressar fram ett leende.

"Hej!" Säger hon och skrattar ljust. Hon drar in mig i en kram och jag besvarar den stelt. Tankarna om att hon inte bryr sig om mig studsar innanför pannbenet på mig och jag måste pressa fram ett leende när kramen är avslutat.

"Jag har saknat dig, förlåt för att jag inte har ringt! Min mobil har varit trasig" förklarar hon och ser ursäktande på mig.

"Det är lungt" skrattar jag och även fast skrattet låter falskt i mina öron så verkar det inte påverka Alice.

"Så, vad ville du prata om?" Frågar hon när vi sätter oss vid ett av borden som står placerade i matsalen.

"Alec"

A/N:

Älskar att läsa era kommentarer, så keep up the good work!

Rösta om ni är taggade för nästa kapitel!