Addicted

22.

Att Alec är full går inte att gå miste om. Han sluddrar fram orden och det är näsan så att jag höra hur han vinglar runt.

"Leah? Är du kvar?"

Jag drar ett hackigt andetag och försöker hålla undan tårarna Alm trycker bakom ögonlocken.

"Ja" viskar jag och den första tåren rinner. För jag är kvar. Jag har inte lagt på, vilket jag borde ha gjort sekunden han uttalade mitt namn. Jag är fast, förstelnad. Hur mycket jag än vill skrika åt honom tills halsen värker kommer det inte ut några ord. Hur mycket jag än vill säga hur mycket jag hatar honom kan jag bara tänka på allt han gjort för mig. Hans tunga andetag hörs genom luren och när jag äntligen tar mig mod till att lägga på är det som en osynlig kraft som stoppar mig. Jag lägger återigen mobilen mot örat och Alec's röst fyller mina hörselgångar.

"Jag är ledsen, jag ville inte att något av det här skulle hända dig. Jag är en hemsk människa, det borde ha varit jag" sluddrar han flummigt och om jag inte hör fel så tror jag han snyftar. Han gråter. Min hjärna säger åt mig att direkt lägga på och ignorera honom, klippa kontakten och undvika honom. Dock är det mycket lättare sagt än gjort. Jag kan inte lägga på när han full och förvirrad.

"Gå och lägg dig, Alec" säger jag och försöker hålla rösten stadig, även om hela jag känns vinglig.

"Nej, snälla bara förlåt mig" mumlar han och han snyftar ännu en gång.

"Du är full och du vet inte vad du håller på med" säger jag med rösten sviker sig i slutet. Han är full och vet inte vad han håller på med. Imorgon kommer han inte minnas någonting av det här och alla känslor han blottar för mig nu kommer han neka. Han kommer säga att det aldrig har hänt, för allt jag är för honom är en deal. En utmaning som senare ger honom ett mycket bättre pris. En lek.

"Jag gillar dig, även om jag inte visar det"

Jag tar ett djupt andetag och kniper hårt ihop ögonen, försöker lista it vad som är det rätta att göra.

"Varför? Varför behövde du leka med mig som en jävla docka? Varför behövde du göra så att jag hatar dig?"

Orden bara väller ur mig, men jag känner ingen ånger. Han kommer inte minnas det här ändå.

"Varför behövde du göra mig så hopplöst kär?" Viskar jag och när det sista lämnat mina läppar börjar det pipa i mobilen.

*Samtal Lögnaren Bajsbrun, avbrutet*

Han la på.

A/N:

Hade matteprov idag och det gick SKIT.

Och eftersom det gick så dåligt, kan vi inte göra någonting bra och försöka slå rekordet i hur många röstningar kapitlet kan få?

Kan vi slå 51 röstningar?

xoxo
- Linn