stay alive | h.s

kapitel 13

Zoes perspektiv.

"Ser du den här människan?" säger Harry och nickar diskret mot en kvinna som går längre bort i parken.

"Mhm." jag hummar tyst som svar och tittar försiktigt mot kvinnan Harry menande tittar på.

"Hon har varit igenom så mycket. Hon har så många problem. Hon har varit lycklig så många gånger. Hon har gråtit så många gånger. Hon har varit arg så många gånger. Hon bär på så mycket, som ingen av oss har en aning om." säger han och tittar på mig efter att ha haft blicken fast på kvinnan. Hon är kanske i tidiga 40 åren. En hund springer lyckligt runt hennes ben vilket gör att kopplet trasslas hit och dit.

"Av alla 7 miljarder vandrande människor så har varenda en historia, en anledning till varför personen är som den är eller beter sig som den gör. Det finns en förklaring till allt." säger jag och ler försiktigt. Det är underligt att tänka så, svårt att koppla. Men alla personer som går förbi mig varje dag har sina egna problem. Kanske känns det som att deras värld är påväg att rasa, eller byggs upp. Den personen som inte besvarar mitt leende kanske har mist sin käraste vän samma dag. Man vet aldrig. Man ska aldrig döma någon utan grundläggande anledningar.

"Precis. Det är detta jag tycker om med dig. Du förstår vad jag menar utan att jag ska behöva förklara mig." berättar Harry.

"Vilken tur." ler jag. 

"Ja. Du vet innebörden av ordet respekt och att se saker från andras perspektiv." säger han. "Jag tycker om det." lägger han sedan till och dricker av sitt kaffe. Jag låter bli att svara, eftersom jag inte har något svar. 

Respekt. Ett sådant tungt ord. Kontroversiellt. Vad är respekt? Var går gränsen? Kan man visa för mycket respekt? När går gränsen på för lite respekt? Är det när man inte låter pensionerna sitta på tunnelbanan? Eller är det när man inte tänker från allas perspektiv, som Harry pratade om? Jag plockar upp min bok ur väskan och skriver ner ordet respekt. Det finns så mycket att säga om det, och det kan verkligen användas i min bok.

"Vad skriver du?" frågar Harry. Han är nyfiken, det märker jag men han försöker att hålla tillbaka. Respekt?

"Anteckningar. Inför boken. Förlåt." säger jag och slår fort ihop boken och lägger ner den i väskan igen. Respektlöst?

"Det är ingen fara. Får hoppas att det var inspiration från mig." säger han och blinkar lätt med ena ögat. 

"Absolut." ler jag.