stay alive | h.s

kapitel 57

Zoes perspektiv.

Det var torsdag. Klockan var 18:20 och jag stod redo i klänning och tittade ner på gatan genom fönstret. Han hade bett mig att ta på mig en klänning som jag kände mig vacker i och ett ombyte med vardagliga kläder, men han hade samtidigt påpekat att vi inte skulle stanna över någonstans. Klänningen var svart och gick ner med en djup urringning. Den var utmanande men när jag såg mig i spegeln kände jag mig vacker och elegant. Med försiktiga drag lät jag sminkborsten framhäva mina ögon med mörkare ögonskuggor och svart mascara. Min blick såg genast mycket intensivare ut än förut. Jag kände inte igen mig själv, från att gå osminkad och i vanliga vardagskläder till festligt hår med lockar och hårslingor runt ansiktet som satt ihop i nacken, klänning och smink. Det kändes spännande och nervöst. Harry hade inte berättat vad vi skulle göra, bara att jag skulle känna mig vacker.

När hans bil rullade in på gatan tog jag min lilla axelväska och gick ut. Jag mötte honom i porten. Han hade på sig kostym och hade fixat håret på ett annorlunda sätt. Det var inte bara slarvigt dragit bakåt med fingrarna. Han hade alla olika slags produkter i och drog alla blickar runt omkring sig till honom. Han slog in portkoden och tittade på mig med stora ögon. 

"Jag tänkte komma upp." sa han och öppnade dörren åt mig. 

"Då får du vara snabbare." log jag och mötte honom i en kram. Han kysste mig lätt på kinden. 

"Jag ser detta." log han. Han hade svart skjorta och svart kostym. Bilden gjorde mig alldeles snurrig. Han öppnade bildörren för mig också utan att säga något mer. När han hoppade in på förarsidan såg han beundrande på mig. 

"Vad vacker du är." sa han och drog in ett djupt andetag. 

"Du med." svarade jag generat och tittade ner i mitt knä. En hårslinga föll ner för mitt ansikte som jag försiktigt drog undan. "Var ska vi?" frågade jag och tittade upp på honom igen.

"Du får snart se. Det är inte så långt bort." sa han och log. Vi körde i knappt tio minuter innan han parkerade på en gata utan för en fotostudio. Han knäppte loss säkerhetsbältet och tittade på mig.

"Följ med." sa han och gick ut och öppnade bagageluckan. Han tog ut en korg. Jag följde efter honom fram till dörren där han tog fram en nyckel ur sin ficka och låste upp. Jag ställde inga mer frågor utan lät han guida mig genom lokalen. Vi stannade inne i fotostudion. Bakgrundsduken var utrullad ner på marken och kameran stod uppställd på sitt stativ. Två stora fotolampor stod på varsin sida och lös mot duken. Harry gick fram och ställde ner korgen han hade med sig på golvet under skrivbordet. Han vände sig om mot mig igen och gick fram till mig. 

"Jag vill fota dig." sa han. Han tog av sig sin kavaj och hängde den över en stol intill sig. Jag tog av mig axelväskan och höll den i handen.

"Nu?" frågade jag. 

"Nu." klargjorde han. Jag svalde sakta. Han vände sig om och gick fram till skrivbordet igen och öppnade upp datorn. Den var kopplad till kameran men istället öppnade han upp musikspelaren. Med sakta steg gick jag fram till kameran. Mina klackar lät ljudligt i rummet tills han satte på musiken. Ur högtalarna ljöd "More Than Words", låten vi tillsammans hade dansat till i sommarhuset i somras. Jag visste att ingen av oss hade glömt av det, det var därför han valde den låten. Han vände sig om mot mig igen, denna gången hade han knäppt upp några knappar på den svarta, långärmade skjortan så att fågel-tatueringarna syntes. Han ställde sig bakom mig och tog av mig min jacka med försiktiga händer. Han hängde den över en stol precis som han hade gjort med sin kavaj. 

"Varsågod." sa han och visade med hela handen mot den vita bakgrunden. Försiktigt gick jag fram och ställde mig. Han lutade sig fram mot kameran och tog ett foto.