stay alive | h.s

kapitel 6

Harrys perspektiv.

Knäpp efter knäpp gör att minneskortet fylls på snabbare än vanligt. Efter gårdagen känner jag mig motiverad. Nu vill jag prestera, jag vill stolt kunna visa upp bilderna för henne. Jag vill att hon ska tycka det finns något i mina bilder som Dylan inte har eftersom hon inte var särskilt imponerad av hans jobb. 

"Är det något speciellt du fotar till?" Taxichauffören som ska ta mig till en annan del av London tittar på mig genom backspegeln. 

"En fotoutställning." svarar jag och kollar igenom bilderna. De flesta är suddiga men det är meningen, jag vill ha någon bild där det inte finns något fokus. För det är så livet är ibland, oklart och suddigt.  

"Lycka till." säger han och stannar intill en trottoar.

"Tack så mycket." svarar jag med ett leende och kliver ur bilen. Jag har aldrig varit här förut, men jag antar att när jag fått tillräckligt med bilder att jag får vinka till mig en taxi som kan ta mig hem igen. Om det kommer någon, där jag är just nu är inte särskilt centralt.

Gamla byggnader, parker och människor fyller gatorna. Det känns uppfriskande att röra sig på ny och okänd mark. Det finns fler saker att fotografera, saker som jag tidigare aldrig sett. 

Zoes perspektiv. 

Fingrarna flyger automatiskt över tangentbordet. Efter en tids torka i skrivandet är jag tillbaka. Eller Kate är tillbaka rättare sagt, Kate och Scott. Hon är så levande just nu, kanske sög hon livet ur mig och behöll det själv. En påhittad karaktär som känns så äkta. För en gångs skull känns det bra, det känns som att förlaget kommer bli nöjda med den här boken. Och jag har knappt börjat den, Kate och Scott har inte ens träffat varandra. Men snart, snart är de långt ifrån främlingar. Jag kände mig så tveksam, men nu är jag säker. Den här boken kommer bli en av de bästa.