stay alive | h.s

kapitel 16

Zoes perspektiv. 

Kära dagbok.

Vi åt, och jag skrattade så att jag grät. Sen åt vi lite till. Han fick mig att skratta utan att säga några dåliga skämt. Det kom naturligt, bubblande och friskt. Jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden, för vi hade det så fruktansvärt trevligt. Allt grått i livet försvann för en stund, kanske inte helt men det blev mer svart och vitt, ett organiserat kaos. Jag såg lite klarhet och lycka, bubblande och friskt. Färgen är på väg tillbaka. Jag undrar hur länge den varit borta. Man blir lite lite borttappad när det gäller sådant här. Jag har tappat räkningen på hur många veckor jag saknat färg. Månader till och med. 

Vi ställde så många frågor, fick reda på så mycket om varandra. Men det är en till fråga jag har kvar, var det du som reserverade bordet Harry? Hade du planerat det här länge? Du frågade mig vad vi skulle göra efteråt, men ändå stod det ett bord reserverat åt oss två. Hade du en plan b? Tänkt igenom kvällen i detalj. Hoppas det blev som du föreställt mig, fast bättre. För mig var det bättre, bättre än bra, bättre än bäst. 

Som sagt, jag önskar tiden kunde spolas tillbaka lite grann. Så jag kan njuta lite till, men förhoppningsvis har vi lika trevligt nästa gång vi ses. För det här var inte den sista, är jag ganska säker på. Förhoppningsvis i alla fall. 

God natt.