stay alive | h.s

kapitel 56

Zoes perspektiv.

Mina ögon drogs till hans breda ryggtavla med en gång. Lockarna var samlade under en mössa, men några stack fortfarande lekfullt ut i nacken. Han skulle precis betala så jag väntade en liten stund och betraktade honom under tiden. Han bad kvinnan att slå in det han hade köpt som en julklapp. Jag hann inte riktigt se vad det var mer än ett halsband och att hon la det i en ask och svepte ett guldpapper runt den. Han fick påsen i handen och vände sig om. Våra blickar möttes direkt. Jag lyfte försiktigt på handen och vinkade lätt med de stora, stickade tumvantar på mina händer. Han log och gick fram till mig. Vi hade inte träffats den senaste veckan, efter den turbulenta kvällen bestämde jag mig för att ta lite avstånd, ännu en gång få tänka på allt som hade hänt. Men jag kunde inte rymma ifrån honom.

"Hej, fryser du?" frågade han med ett leende och kramade om mig lätt.

"Jag förstår inte vad du menar." log jag och drog ner mössan över öronen och tittade ner på min stora halsduk.

"Vad ska du göra över julen?" Han satte kameraväskan tillrätta över axeln och såg på mig med en mild men intensiv blick.

"Jag ska hem till mamma och pappa. Och du?" frågade jag. Han bar med sin kamera överallt, det var nästan löjligt.

"Jag ska hem till Manchester. Tåget går imorgon så jag handlar in de sista julklapparna nu." berättade han.

"Vad mysigt. Du får hälsa dem." sa jag.

"Ska jag göra. Hälsa dina föräldrar, eller ja, gör som du vill." sa han generat.

"De kanske behöver få en uppfattning av dig innan jag kan hälsa." sa jag med ett leende och tittade ner på mina händer.

"Det känns redan som att de har en uppfattning av mig, en dålig. Eller?" frågade han.

"Tror jag inte. Och om de har det, ändra den." utmanade jag honom. Orden hoppade ur som små grodor, men jag kunde inte hindra dem. Ögonen lös upp medan han koncentrerat såg på mig en liten stund.

"Okej, får jag bjuda ut dig på en dejt?" frågade han. Jag tittade förvånat på honom. Kinderna hettade till när jag såg blickarna från de närmsta personerna intill.

"En dejt?"

"En dejt." svarade han.

"Vad för dejt?" frågade jag med höjda ögonbryn och la armarna i kors.

"Det kan jag inte säga än." sa han med ett tillbakahållet leende.

"Mhm... När?" frågade jag.

"Sluta lek svår Zoe." suckade han.

"Jag leker inte. Just nu är jag svår. Om du vill ha tillbaka mig får du kämpa." sa jag ärligt.

"Okej. Jag hämtar dig på torsdag klockan halv sju."

"Okej, hör av dig när du vet vad jag ska ha på mig." sa jag.

"Ska bli. God jul, Zoe." svarade han.

"God jul, Harry." sa jag innan han gick iväg. Jag tittade när han försvann bort ifrån mig, lämnad med fjärilar i magen och ett dunkande hjärta. Jag hade lagt mitt hjärta i hans händer ännu en gång och den här gången var jag nästan helt säker på att jag aldrig skulle få tillbaka det.

God jul <3