stay alive | h.s

kapitel 55

THROWBACK KAPITEL TILL SOMMARHUSET

"Dansa med mig Zoe." bad han. Jag fnissade och satte ner vinglaset på köksbänken.

"Jag tänker inte dansa med dig." protesterade jag. Han drog en hand genom håret och vek upp skjortärmarna. De översta knapparna var uppknäppta och gjorde hans tatuerade bröst synligt. 

"Men om du måste?" flinade han och sträckte ut handen. I bakgrunden spelades "More Than Words" men han var den enda jag såg och hörde. Jag la envist armarna i kors över varandra. Han höjde på ögonbrynen. 

"Snälla?" bad han och bet sig i kinden. Det sneda leendet gjorde hela mitt huvud berusat. Jag la min hand i hans. Han drog mig intill sig och höll ett stadigt tag om min midja. 

"More than words is all you have to do to make it real" sjöng han passionerat. Jag kunde inte hålla tillbaka leendet när han fick mig att snurra i hans händer. 

"Then you wouldn't have to say that you love me" fyllde jag i medan jag vi sakta förflyttade oss över köksgolvet. 

"Så bra som jag mår nu har jag inte gjort på länge." sa han. Mörkret la sig utanför när solen sakta försvann bakom horisonten. 

"Jag skulle vilja presentera dig för mina föräldrar." sa jag. 

"Verkligen?" Glädjen lös i hans ögon. Jag drog fingrarna genom håret i hans nacke och nickade långsamt.

"Verkligen." bekräftade jag. 

"Jag ser fram emot det." log han och tog tag i mig och lutade mig bakåt över hans knä. Jag skrek till av rädsla.

"Jag har dig." skrattade han och tog upp mig igen. "Alltid." sa han och kysste mina läppar.

"Jag vet." viskade jag. Han strök undan en hårslinga ur mitt ansikte och förde runt mig över köksgolvet i en långsam rytm. Jag blundade och lutade mig bakåt i hans armar. 

"Hur många glas vin har du druckit?" frågade han.

"Jag vet inte riktigt. Själv?" fnittrade jag. 

"Ska jag vara ärlig, så vet jag inte heller. Men du leder nog i alla fall." log han och kysste min panna.

"Hör du vilken låt det är?" frågade jag. Han lyssnade en kort sekund och nickade långsamt.

"Självklart." svarade han och tog ett stadigare grepp om min midja. 

"Minns du när du spelade den hemma hos mig? Vi hade varit ute och ätit, sen följde du med mig hem. Vi satt och pratade i flera timmar. Du berättade om dina känslor för mig." sa jag. 

"Det gjorde jag. Hur många glas vin hade vi druckit då?" flinade han.

"Tillräckligt många för att öppna upp oss inför varandra." sa jag och gav hans läppar en lätt kyss. 

Något litet. Tacksam för att jag har er. ♡