stay alive | h.s

kapitel 21

Kära dagbok. 

Det pirrar i kroppen så fort jag tänker på det. Jag lättar lite från marken. Får smaka på hur det är att vara i himmelriket. 

Jag minns det så tydligt. Delar från kvällen är lite suddig, men just den delen är kristallklar. Extra putsad. 

Sättet han tog tag om mina höfter och drog mig närmre honom. Hans hand längs min kind. Allting snurrar. Smaken från hans alkoholförgiftade läppar. Det snurrar lite till. Mina knän blir svaga.

Jag sov bredvid honom. I hans säng. Vi vaknade framåt tolv ungefär. Båda två med lite svullet trötta ögon. Hans röst alldeles underbart raspig och mörk. Jag kunde inte låta bli att le när han vände sig mot mig med lockarna hängandes som de ville för att se hur jag mådde. Hans mungipor åkte upp i ett leende som egentligen skulle passat in på en liten pojke, men det passade in oerhört bra på Harry också. 

Vi åt frukost. Eller brunch. Vi tog det vi kunde hitta och gjorde brunch utav det. Klockan var ju närmre ett när vi var klara. 

Jag skrattade så jag grät, ibland var jag osäker över ifall kaffet skulle spruta ur näsan på mig. 

Himmelriket lockar. Men kanske är det så att himmelriket inte är så långt bort. Man får vänta och ha tålamod. Sen kommer det hit till jorden. Med alla olika sorters änglar.

Självklart hade jag inte min klänning från gårdagen på mig. Jag fick låna kläder av honom. Precis som han fick låna de största kläderna jag kunde hitta i min garderob. Jag gillade det. Ganska mycket faktiskt.