stay alive | h.s

kapitel 46

Zoes perspektiv.

Han tittade på mig från andra sidan baren. Han satt för tillfället med några vänner som han träffat där. Harry var på toaletten, så jag passade på att ta fram mobilen. 

Jordan växlade blicken mellan sina vänner och mig. Det var distraherande. Varje gång jag tittade upp så gjorde han det med, och även när jag inte tittade upp kände jag hans ögon. Till slut så höjde jag frågande på ögonbrynen. Han skrattade svagt och ryckte på axlarna medan han skakade på huvudet. Lamporna skimrade inne på klubben vilket fick hans ansikte att lysa i olika färger. Hans vänner frågade vem jag var, och från att läsa hans läppar presenterade han mig för "lillebrorsans flickvän". Jag vinkade försiktigt.

Harry kom tillbaka efter en stund. Han satte sig ner på stolen bredvid mig igen och la en hand på mitt lår.

"Allt som det ska?" frågade han. 

"Javisst." log jag. 

"Vart tog Jordan vägen?" 

"Han träffade några vänner. De sitter där borta." sa jag och nickade diskret åt hållet Jordan satt.

"Trevligt. Då slipper vi honom." flinade Harry. Jag slog till honom löst. Han reste sig upp och kysste min hjässa innan han vinkade åt sig bartendern. 

"Två shots, tack." sa han med ett flin på läpparna. Jag skakade svagt på huvudet. Denna kvällen skulle ta död på oss allihopa.

***

"Du är så jävla korkad Harry! Du skulle sett honom när han var yngre, han gjorde alltid fel val. Helt jävla dum i huvudet." skrattade Jordan. Vi stod utanför och väntade på taxin som skulle ta oss hem. 

"Håll käften din jävla mytoman. Vem är det som gifter sig med en bimbo och efter bara några år skiljer sig igen. Det är att göra fel val." svarade han och boxade till Jordan på armen. Han la en arm runt min nacke, för att ta stöd eller för att söka skydd hade jag ingen aning om. Jag trodde han kände sig sårad, men istället föll ett impulsivt skratt ut.

"Om hon hörde dig hade du varit såhär liten." skrattade han och visade ett ytterst litet utrymme mellan sin tumme och pekfingret. 

"Varför tog det slut?" Med alkoholen i mitt blod vågade jag fråga rakt ut. Jag hade frågat Harry, men inte Jordan själv. Jordans grepp om min axeln hårdnande lite och han tittade på mig med en slug blick. Jag stod och trampade på stället och tittade ner på mina fötter för att undvika hans intensiva blick och behålla värmen. Harrys blick hårdnade när han såg Jordans drag.

"Vi var idioter båda två. Eller är. Vi är idioter. Jag var inte kär längre. Hon var en idiot. Jag med. Det tog slut." förklarade han. Jag nickade svagt. Det var en märklig förklaring. Men kanske så sann så att den sved. 

"Livets lösningar kan ibland göra ont." sa jag i samma sekund som taxin stannade. Jordan släppte taget om mig och i samma sekund mjuknade Harrys blick. Han tog ett försvarande tag om min hand.

"Vi sitter bak." sa han och trängde sig före Jordan så att han var tvungen att ta framplatsen för att vi inte skulle trängas där bak. Mitt hjärta slog en volt. Det var första gången jag såg Harry svartsjuk. Han ville ha mig för sig själv, och det var för att han ville ha mig och inte behöva dela mig med någon annan. Hjärtat började slå hej vilt av tanken. Han älskade mig, och han var den ända som fick tillgång till mitt bultande hjärta och älska mig hur vilt han ville. 

Kommentera vad ni vill ha i denna berättelsen, den står still just nu, behöver er hjälp! <3