stay alive | h.s

kapitel 18

Harrys perspektiv. 

Hon är en sådan tjej som tittar med hjärtat, och inte ögonen. Även fast det kan vara till hennes nackdel i vissa situationer så ser hon allting från ett positivt perspektiv. 

Vi gick förbi en hemlös på vår promenad. Hon började gräva i fickorna efter vad jag trodde var pengar. Istället tog hon upp sitt bankkort, och för en kort sekund trodde jag att hon skulle ge det till den hemlösa. Hon bad mig stanna där jag var och sprang in på ett café intill oss. Ut kom hon med flera stycken frallor och två vattenflaskor. Sedan gick hon fram till mannen som satt lutad mot väggen på den smutsiga gatan i trasiga kläder. Hon mötte honom med ett leende och gav honom maten. Han tackade henne om och om igen, som om det var det finaste någon gjort för honom. Och det var fint, de allra flesta går ignorerande förbi. Ibland släpper någon några få kronor i hans burk framför honom, om han har tur. Jag stod flera meter ifrån och bara tittade, som en tönt. 

När det började regna övertalade hon mig att följa med henne upp. Jag ville inte vara till besvär, men hon menade att det inte var någon fara överhuvudtaget. Jag följde med upp, fick låna torra kläder och till slut blev klockan så mycket och regnet fortfarande öste fortfarande ner så hon fixade iordning soffan till en säng över natten. Hon är en sådan person som skulle låta cyklister som cyklar landet runt få tälta i hennes trädgård, och sedan bjuda dem på grillning och ett glas vin. Eller låna ut sin lägenhet till en vän och sova hos sina föräldrar under tiden, bara för att underlätta för andra. Det är något som gör att man dras åt henne. Man vill vara runt henne hela tiden. Hon ger så mycket energi, så mycket värme och så mycket kärlek. 

"Jag fixade frukost, som tack." säger jag och kliar mig osäkert i nacken när hon kommer in i köket. Hon ler stort, så jag önskar att hon inte tycker jag trängde mig på och gjorde frukost i hennes hem.

"Underbart." ler hon och sätter sig ner vid köksbordet. "Sov du gott?" frågar hon.

"Faktiskt." svarar jag. "Och du?" 

"Bara bra, ska du jobba idag?" 

"Ja, jag ska fota bröllopskort." svarar jag. 

"Wow, bröllop." säger hon förvånat. "Så du fotar människor också?" 

"Ja, i stort sätt. Jag fotar allt kan man säga. Det som är värt att hamna på bild hamnar på bild." säger jag.