stay alive | h.s

kapitel 15

Zoes perspektiv.

"Jag vet ett ställe, de stänger vid tolv men jag känner en som jobbar där, han låter oss stanna." säger Harry och vinkar in en taxi. Jag nickar med ett leende, natten är ung. 

Taxin stannar utanför en resturang. Den är fullsatt och Harry tar snabbt tag i min hand och går mot bakgården. Mitt hjärta hoppar till av hans drag.

"Hallå, ska vi inte gå in?" frågar jag och kastar en blick mot ingången. 

"Vi går in här." Harry öppnar upp dörren och går in med mig i släptåg bakom. En doft av lagad mat slår emot ansiktet. Stekpannor fräser som katter och rop går igenom hela köket, fram och tillbaka mellan stressade och högljudda munnar. Alla hejar glatt så fort de får syn på Harry. Jag känner mig vilsen men när Harry kramar om min hand lite hårdare vet jag att han har kontroll. Köket är fullt levande och stressigt men alla ger mig ett stort leende.  

"Harry, din jävel! Det var ett tag sen, var har du varit?" En kille, lika gammal som oss, kastar handduken över axel och dunkar Harry vänskapligt i ryggen. 

"Överallt och ingenstans." ler Harry och dunkar tillbaka. 

"Nämen, tjenare. Är det här ett hemsläp eller stannar hon längre?" Killen flinar, men jag förstår att han skojar. 

"Käften Andrew, det är bara en vän." säger Harry. Jag skrattar och sträcker fram handen. 

"Zoe." ler jag och väntar på att han torka av handen. Den är kall och fuktig när han väl tar mig i hand.

"Andrew. Trevligt att Harry har hittat någon som orkar med honom. Jag skulle kunna kasta ut honom härifrån när som helst. Hans närvaro irriterar mig." flinar han. Harry boxar till honom på överarmen och ett kvävt skratt bubblar ur mig.

"Ska vi betala för maten du lagar till oss eller inte?" hotar Harry, men jag ser på hans lekfulla ögon att han skämtar. 

"Ajdå, du hotar med springnota. Inte att leka med." flinar Andrew och tar emot en kladdig beställning från en ung tjej med stressad blick. Fredagkväll, inte att leka med det heller. 

"Jag tar en lasagne. Zoe, vad vill du ha?" frågar Harry och riktar sin blick mot mig.

"En Ceasarsallad, tack." 

"Det fixar vi!" ler han. "Michelle! Ta med Lady och Lufsen till ett bord." Andrew flinar skämtsamt ännu en gång och den stressade tjejen kommer tillbaka med ett leende på läpparna trots omständigheterna.

"Ska bli." ler hon och visar oss ett bord ute i restaurangen. Längst in i hörnet, med en liten skylt som visar att det är reserverat. Har Harry redan reserverat bordet eller ska någon annan ha det egentligen? Jag sätter mig ner på stolen mitt emot Harry och möter hans blick. 

Soliga dagar vid stranden, sista skoldagarna innan betygsättning och Håkan Hellström konsert. Nu är i alla fall ett kapitel uppe. Hoppas ni tycker om det trots allt ♡