Zoes perspektiv.
Måndag
Pusselbitarna faller sakta men säkert på plats, både i boken och mitt liv. Idag skrattade jag så att jag höll på att kikna. Harry fick mig att både le och skratta tills träningsvärken kom. Efter fikat tog vi en promenad. Han berättade hur han blev fotograf. Hans första kamera fick han av sin pappa, den var riktigt gammal, men den fungerade i alla fall. Bilderna blev inte särskilt bra, men det var väl inte så märkligt. Han sa att den ligger i en låda hemma som ett minne från stenåldern och samlar damm.
Jag har satt upp fotografiet på väggen i hallen. De kala väggarna behövde något som lyfte det lilla men betydelsefulla rummet. När man kommer in genom hallen är man hemma och i trygghet. Det blev riktigt bra, en brytning från den vita väggen.
Jag hoppas från djupet av mitt hjärta att Harry kommer tycka om boken. Det är min favorit. Hittills. Den nya boken kommer antagligen gå om. Den gick från helt död till levande. Det är en bok som ligger mig varmt om hjärtat, det vet jag redan.
Han följde mig hem till porten och bad mig att höra av mig ifall jag hade haft trevligt. Jag har haft trevligt, så jag kanske skickar ett sms redan imorgon. Jag tror han också har haft trevligt. Förhoppningsvis.
YOU ARE READING
stay alive | h.s
Fanfiction"Han sa att han fotograferade de saker han älskade mest, men ändå tog han aldrig några kort på mig." Harry Styles fanfiction ♡
