stay alive | h.s

kapitel 47

Zoes perspektiv.

Kära dagbok.

Solen går ner bakom träden. Grenarna sticker bara ut som svarta siluetter framför den orangea himlen. Utsikten är hisnande. Jag önskar att tiden kan stå stilla, så att jag får leva vidare i ögonblicket i all evighet. Harry är på närmaste restaurang och köper med sig mat. Vi har nått vårt mål för den här resan. Skottland. Så fort vi kom fram till Glasgow tog vi in på närmsta, bästa hotell.

Vi ses någon annan dag. Nu ska jag fortsätta njuta.

God natt.

Han steg in i rummet och tog lukten av lagad mat med sig. Doften spred sig och jag vred ansiktet mot honom.

"Hej." sa jag.

"Hej." log han. "Italienskt? Blir det bra?" frågade han och höll upp påsen med doftande mat i.

"Absolut." svarade jag och flyttade mig åt sidan. Han gick fram och satte sig intill mig. Soffan sjönk ner lite, och våra axlar skavde mot varandra. Han tog upp lådan med mat och jag gav honom en gaffel. Vi delade på en stor portion av pasta carbonara. Äckligt, kanske några tycker, men samtidigt ganska mysigt, enligt mig. När lådan började bli tom, sjönk vi ihop emot varandra. Jag vilade mitt huvud mot hans axel, och han vilade sitt huvud mot mitt.

"Det är stjärnklart." konstaterade jag när solen var försvunnen och mörkret började krypa fram bakom trädtopparna.

"Vackert." sa han. Jag nickade sakta.

"Väldigt. Men bara på långt håll."

"Där har du fel. Helheten är tråkig. Detaljer är intressant." protesterade han, men med en så mjuk och len röst att jag kunde känna den mot min känsliga hud.

"Håller inte med. Det är mycket mer intressant att kunna se hur helheten hänger ihop. Karlavagnen, orion, skytten, vattumannen. Allt det där skulle inte ha någon betydelse ifall vi skulle vara nära." förklarade jag med blicken fäst på den mörka himlen utanför fönstret.

"Kanske det." medgav han. "Men en människa är mycket mer värd på nära håll."

"Jag trodde vi pratade om stjärnor." sa jag med ett leende som inte gick att hindra och vred ansiktet mot honom. Han kysste mig i pannan och viskade med läpparna mot min hud:

"Jag också, min stjärna."

Jag blundade.

"Jag älskar dig." sa jag.

"Jag älskar dig." sa han.

Håll ut, de senaste kapitlen har varit så dåliga. Men i nästa kommer det hända grejer, jag lovar.