Lost Love ~ The Fooo Conspiracy Fanfiction

Kap.3: Truth About Wiola

T I D I G A R E

Jag skulle så gärna vilka gå och hälsa på Wilnur men jag vågar inte. Tänk så är hon arg på mig?
Även fast jag inte vet, så känns det som mitt fel. Jag går förbi Omars hus och går vidare till Wiolas hus som ligger 5 hus bort. Jag går upp för trappan och knackar på. Efter några sekunder så öppnad dörren.
"Hej" säger Wiola.
"Hej" mumlar jag.
"Kom in" säger hon. "Jag har en sak att berätta"
~
~~~Ogge~~~
Vi sitter nu på tåget i tystnad, en dålig tystnad. Alla känns nere och ingen är glad. Omar var alltid den som skojade och muntrade upp folk när man var ledsen och nu är han kidnappad. Man märker extra tydligt nu hur påverkade vi är av varandra. Bara av att en av oss inte är här så förändras allt och alla.
Mitt under resan så ringer Felix telefon.
"Ja, det är Felix" svarar han.

~~~Fanny~~~
Jag sätter mig bredvid Wiola på hennes säng.
"Vad är det?" Frågar jag.
"Jo jag skulle vilja berätta för dig om min pappa" svarar hon. "Jag tror att du kommer förstå allting bättre då" fortsätter hon och jag nickar.
"Jag lyssnar" svarar jag och vänder mig mot henne. Hon sätter sig så att vi kan se varandra och sedan låter hon en tung och ljudlig suck lämna hennes läppar.
"Allting började för flera år sedan" börjar hon.

~~~Isabella/Bella~~~
När Daniella är så hemlighets full så förstår man att hon har något på gång. Ibland är det bra grejer, ibland är det lite sämre grejer. Men jag hoppas på att det är en bra grej den här gången.
Bussen kommer och jag går på efter Daniella. Jag lägger mitt jojo kort mot kort läsaren innan jag går vidare in i bussen och sätter mig bredvid Daniella.
"Vad har du tänkt ha på dig ikväll?" Frågar jag när bussen börjat köra.
"Jag tänkte en långklänning faktiskt" svarar hon och jag nickar.
"Färg?" Frågar jag.
"Svart eller leopard om det finns" svarar hon.
"Ja, leopard hade varit snyggt" säger jag och nickar.
Hon nickar och tittar sedan ut genom fönstret. Jag gör det samma och startar min musik igen.

~~~Felix~~~
Vi går av vid första stället där tåget stannar på och tar bussen tillbaka till Stockholm.
"Går någon buss direkt till studion?" frågar jag Ogge som står och läser på tidtabellen. Han nickar.
"Ja den kommer om 10 minuter" svarar han.
Jag nickar och skriver ett snabbt sms till Daff att vi är där om ungefär en halv timme. Daff ringde och sa att hon ville snacka med oss innan vi åker någon stans. Dock vet jag inte hur han fick veta att vi skulle till Göteborg. Men han vet allt.
Vi sätter oss ner i busskuren och väntar på bussen i ännu en jobbig tystnad. Vad har hänt med oss!?!

~~~Daniella~~~
Väl inne i stan så börjar vi direkt springa runt i alla möjliga butiker. Efter att ha varit i över 20 butiker så bestämmer vi oss för att ta en fika paus.
"Ingen klänning än" säger Bella och jag skakar på huvudet.
"Vi har ändå varit i alla mina favorit affärer" svarar jag.
Hon nickar.
"Men vi kommer hitta en, jag lovar. Vi får kolla i alla affärer. Någonstans måste det ju finnas en långklänning som passar dig bra" säger hon och jag nickar. Hon har rätt, det måste det.

~~~Wiola~~~
Det jag ska berätta för Fanny känns jobbigt, riktigt jobbigt.
Allt som har med min pappa att göra är jobbigt och hemskt, riktigt hemskt.
Jag väder ryggen mot Fanny och drar upp tröjan.
"Ser du?" Frågar jag henne och det är tyst en lång stund innan hon stammar fram ett ja. Då tar jag ner tröjan och vänder mig mot Fannys chockade ansikte.
"Det har min pappa gjort" säger jag. Jag berättar sedan allt om när jag var liten. Att jag försökt ta självmord 17 gånger men aldrig lyckats. 1 gång var det nära, riktigt nära men dem lyckades oturligt nog få mig att överleva. När jag berättat allt om hur pappa har slagit både mig och Hampus, min bror så ser jag till och med att lite tårar formas i hennes ögon. Inte för att mamma är bättre, hon söp lika mycket själv men det var för att min pappa dog, min riktiga pappa. Han dog i en bilolycka och mamma har aldrig blivit sig likt efter den för 8 år sedan. Den förändrade oss alla och gjorde min fantastiska mamma till ett monster. Jag älskade verkligen min pappa och jag saknar verkligen honom. Men han kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta, vad som än händer.
_____________________
Hej alla fina läsare!
Jag har ju skrivit Sneeak peak's ett tag nu och jag undrar om ni vill att jag ska fortsätta göra det?
Har ni kollat in min nya fanfiction 365 Days? Isf vad tycker ni?
Ha de gött !✋
//Wilma💋