Lost Love ~ The Fooo Conspiracy Fanfiction

Kap.18: Now I Know

T I D I G A R E

Jag kollar på den stackars killen. Även fast jag inte känner eller kände honom så kan jag ändå inte hålla tårarna inne. Han var den ända normala i huset. Nu är det bara jag och kidnapparen kvar och snart är det väl min tur att ligga där precis som han, död.

~

~~~Fanny~~~

Det var nu två dagar sedan jag var upp i Stockholm och träffade killarna. Jag har inte bara snackat med Felix ett par gånger eftersom han ringt och frågat när Daniella skulle ta kontakt med honom. Han har verkligen dåligt tålamod. Jag har även varit på polisstationen och svarat på en massa frågor om både mamma och Omar. Men mest om mamma och pappa. Men tyvärr så kunde jag inge direkt hjälpa dem eftersom jag inte vet något.

Idag hade jag i alla fall tänkt gå och hälsa på Wilnur, Omars mamma. Jag har funderar på det dem senaste dagarna och bestämde tillslut att jag skulle göra det idag. Det känns som en bra idé att gå och prata med någon, om Omar, som verkligen kände honom och vet allt om honom.

"Jag går och hälsar på Wilnur" säger jag till pappa som, som vanligt sitter i soffan och tittar på tv:n. Det är i princip det ända han gör, dag in och dag ut.

"Vill du att jag följer med?" Frågar han och tittar med trötta ögon på mig. Jag skakar på huvudet och ler mot honom.

"Nej det är lugnt. Jag vill helst prata med henne själv" svarar jag.

"Okej men ring om det är nått" säger pappa och jag nickar innan jag går vidare ut i hallen. Där sätter jag på mig mina vita sneakers innan jag lämnar huset.

~~~Oscar~~~

Eleanor hade försökt att ringa mig dem senaste dagarna men jag hade valt att inte svara. Såklart så hade jag funderat på det men jag tog beslutet att det nog var bäst, i alla fall just nu, att vi inte hade någon kontakt alls. Jag har heller inte träffar killarna förutom Ogge som jag var och hälsade på igår men han ligger ju fortfarande i koma. Jag saknar verkligen Ogge, han var så bra på att lyssna. Han fanns alltid där och kom med dem smartaste och bästa lösningarna på allt, verkligen allt. Jag saknar också jobbet. Man har fått så mycket fritid, för mycket, nu när vi inte jobbar. Jag vill bara att Omar ska komma tillbaka och att Ogge ska vakna upp så vi kan börja träna och uppträda som vanligt. Igår så ringde Daff och sa att vi skulle på en intervju om några dagar. Alltså han, jag, Felix och Fanny. Att Fanny skulle vara med förvånade faktiskt mig först men det är klart, det är väl frågor om Omar inte om The Fooo enbart.

Men att inte veta, att undra och hela tiden ha massa frågor i huvudet, det börjar gå mig på nerverna.

~~~Daniella~~~

Jag har länge funderat på att ringa Felix men aldrig vågar. Och efter varje dag som går så känns med mer och mer försent. Som om jag sumpat min chans. Men jag kan inte berätta för honom, det går bara inte. Så alltså måste jag försöka få tag på Fanny eller ringa Oscar och fråga honom om henne. Men ärligt talat så tror jag inte någon av dem kommer att berätta för mig. Liksom varför skulle dem? Speciellt inte om jag och Felix inte är ihop eller dejtar. Då har jag liksom egentligen ingenting med dem att göra. Men jag har faktiskt planerat att berätta allt för Bella, eller det jag vet. Jag vet ju inte vem det är, bara det att personen tänkt döda Omar om jag inte hjälper hen vilket inte får hända.

'Kan du komma hit?' Skriver jag till Bella.

'Kommer om 10' svarar hon och jag lägger undan mobilen och funderar på hur jag på bästa sätt ska kunna berätta detta för Bella.

~~~Felix~~~

Jag slår in Oscars nummer och placerar mobilen vid örat.

"Ah de är Oscar" svarar han.

"Tjena" svarar jag med ett flin. "Jag tänkte åka och hälsa på Fanny idag. Vill du hänga med?"

"Visst när ska vi åka?" Frågar han.

"Tågstationen om 40 min?" Frågar jag.

"Visst ses där" svarar han innan han lägger på. Jag lägger mobilen i fickan och börjar sedan packa.

~~~Fanny~~~

Jag går upp för trappan till Omars hus och knackar på dörren. Efter en stund så öppnas dörren och en helt förstörd Wilnur syns i dörröppningen.

"Hej" säger jag försiktigt.

"Hej" svarar hon argt och jag kan se i hennes ögon hur arg hon blir.

"Kan jag komma in?" Frågar jag.

"Vad fan vill du mig?" Skriker hon och hela hennes huvud blir illrött och hela hon skakar.

"Förlåt jag ville bara prata" mumlar jag.

"Om vaddå?! Det är ju dit fel att han är kidnappad! Det finns inget att prata om" säger hon argt.

"Förlåt" mumlar jag.

"Jag vill aldrig mer se dig, okej? Fattar du det? Omar är värd så mycket bättre än en bitch som dig som ser till att han blir kidnappad! Dra åt helvete. Du både bara gå och dö" skriker hon innan hon drämmer igen dörren framför ögonen på mig. Tårar bildas i mina ögon och jag springer snabbt där ifrån. Nu vet jag precis vart jag ska. Jag springer mot klipporna. Snart är allt över.

_______________________