Kap.7: Sneeak Peak

995 20 1
                                    

~~~Eleanor~~~

Jag går upp för trappan till Elviras hus och knackar därefter på. Egentligen så förstår jag inte varför hon vill prata med mig. Vi är inte direkt så nära längre. Ända sedan jag flyttade till Stockholm för 4 år sedan och bara kommit hit på somrarna så har kontakten blivit sämre. Men vill hon prata med mig så ställer jag naturligtvis upp.

Dörren öppnas och strax därefter så ser jag Elvira i dörr hållet.

"Hej" säger jag och ler mot henne men hon ler inte tillbaka så mitt leende försvinner sakta men säkert och är sedan borta.

"Hej" mumlar hon och kliver åt sidan.

•••••••••

~~~Felix~~~

I bussen tillbaka är det tyst och spänt. Men tack vare en familj lite längre fram i bussen är det inte knäpptyst. För att bryta tystnaden så vänder jag mig mot Fanny.

"Är du okej?" Frågar jag. Hon möter min blick och nickar.

"Säkert?" Frågar jag. Hon nickar igen och tittar ner i sitt knä.

"Tack Felix" nästan viskar hon fram.

"För vaddå?" Frågar jag. Nu tittar jag också ner i mitt knä men när jag känner hennes blick i sidan av huvudet så tittar jag upp på henne.

"För att du sa till dem och fick dem att sluta" svarar hon, nu mycket högre.

"Det var inget" säger jag och provar på ett leende som faktiskt blir besvarat men slocknar snabbt därefter.

"Jag är bara så orolig för Omar" mumlar hon. Nu tittar hon ner i sitt knä igen.

"Mm, jag också" mumlar jag tyst.

"Men Felix vad ska vi göra !" Frågar hon nu upprört.

"Fanny ärligt talat så vet jag inte" mumlar jag.

"Vi kan ju inte bara sitta och vänta. Vad väntar vi egentligen på?" Säger hon. "Att dem ska komma och berätta att han är död?!" Den sista meningen skriker hon.

"Fanny lugna dig" säger jag och lägger min hand över hennes men hon drar snabbt bort den.

"Hur fan ska jag kunna vara lugn?" Skriker hon. "Min pojkvän är antagligen död och ingenting händer!" Jag ser på henne att hon inte vet var hon ska göra eller var hon ska ta vägen. Men jag är glad att hon får släppa ut sina känslor, dock var kanske inte detta det bästa stället.

•••••••••

~~~Fanny~~~

Allt jag vill är att han ska komma tillbaka. Att dem ska hitta honom. Även fast han är död. För jag är så trött på att undra och fundera. Det hade varit så mycket bättre att bara fått veta. Den jobbiga tiden är hunnits när han är död, den jobbiga tiden är att undra och inte veta i fall han är det eller inte. Polisen som hela tiden säger att det snart är försent. Att desto längre han är försvunnen desto mindre chans att dem någonsin kommer att hitta honom. Vad är det för något skit snack?!

••••••••••••••

~~~Wiola~~~

Efter att Fanny gått och min moster skällt ut mig så la jag mig på sängen för att tänka. Vad fan lever jag egentligen för?

_______________

Tjena !

Idag blev det en tidig uppdatering. Sitter i bilen på väg t Tosselilla men några kompisar, haha.

Så ska vara där hela dagen så tänkte att jag lika gärna kunde uppdatera nu så är det ingen risk att jag glömmer det!👌

Ha de gött !✋

//Wilma💋

Lost Love ~ The Fooo Conspiracy FanfictionWhere stories live. Discover now