Lost Love ~ The Fooo Conspiracy Fanfiction

Kap.21:Sneeak Peak

~~~Elvira~~~

Efter att Fanny berättat vad Wilnur sagt så är nog alla lite chockade. Att Wilnur skulle säga sådana saker, det trodde nog ingen av oss. Men det gäller ju Omar och såklart är det lite annorlunda. Men hon både ha pratat med Fanny som trots allt är den ända som känner honom så väl som hon själv. Pratat om hur han är, kanske minnen eller bara prata om hur mycket dem älskar honom och saknar honom. Men istället så valde hon att skälla ut henne så att hon nästa tog självmord.

"Är du okej?" Frågar jag och tittar på Fanny. Hon nickar med tårar som sakta rullar ner för hennes kinder. Jag känner inget annat än skuld när jag ser hur hon mår. Hur jobbigt hon haft det och hur mycket hon hade behövt en bästa vän. Men hennes nästan vän svek henne, jag svek henne.

"Förlåt" säger jag och tittar med tårar i ögonen på henne.

•••••••••••

~~~Okänd~~~

Jag drar ut kroppen i skogen. Jag har ingen aningen vem denna kille är men en ska vet jag, hans sista dagar vid liv var inte dem bästa. Jag lägger han under en buske innan jag lägger lite grenar över och backar sedan. Man ser hans arm som sticker ut och lite av benen men resten är täkt av grenar och löv. Jag vänder mig om och börjar sakta gå därifrån.

••••••••••

~~~Fanny~~~

Allting känns så bra, igen, när jag går i skogen tillsammans med Felix. Var Elvira och Oscar är, det har jag ingen aning om men jag antar att dem är någonstans bakom oss. Felix säger något roligt och jag skrattar högt åt det, vilket han också gör. Hur kan man ha mått så dåligt innan och typ 1 timme senare mår man hur bra som helst. Det är egentligen sjukt men sjukt på ett bra sätt. När vi ska gå förbi Omars hus så stannar Felix och strakt därefter kommer Elvira och Oscar upp vid vars en sida om oss, Elvira bredvid mig och Oscar bredvid Felix.

"Vi både snacka med henne" säger Felix plötsligt. Jag skakar snabbt på huvudet och börjar gå därifrån men stoppas av en hand, Felix hand.

•••••••••••

"Det är bara att säga till om du vill prata med honom" viskar han i mitt öra, tyst. Jag nickar och ler mot honom.

"Tack" mumlar jag till svars. Tacksam var jag minst sagt. Han har

•••••••••••

~~~Elvira~~~

Att se Fanny och Felix så närgångna känns minst sagt konstigt. Att se Felix där bredvid henne istället för Omar. Minnena av honom finns alltid kvar. Han var verkligen snäll, glad och helt enkelt galen, fast på ett bra sätt. Vi stannar utanför mitt hus, eller jag och Oscar, stannar utan för mitt hus. Han ger mig en lång och mysig kram och jag njuter av varje sekund av den.

"Vill du hänga med in?" Frågar jag när vi släppt varandra.

_________

Ännnntllliiigen hemmmmmmaa !!😘😘