Lost Love ~ The Fooo Conspiracy Fanfiction

Kap.21: Happy Again

T I D I G A R E

"Jag måste hitta någon som kan hjälpa mig att få väck kroppen" säger kidnapparen.
"Jag kan hjälpa dig" svarar jag. Endast för att jag vet att jag kan ha en chans att smita ifall jag får komma ut härifrån.
Kidnapparen skakar på huvudet fundersamt.
"Det är en alldeles för stor risk" svarar kidnapparen.
"Och du tror inte att det är en stor risk att ta hjälp av någon annan?" frågar jag.
"Inte av den personen jag tänkt" svarar kidnapparen och ler stort.
~
~~~Elvira~~~
Efter att Fanny berättat vad Wilnur sagt så är nog alla lite chockade. Att Wilnur skulle säga sådana saker, det trodde nog ingen av oss. Men det gäller ju Omar och såklart är det lite annorlunda. Men hon både ha pratat med Fanny som trots allt är den ända som känner honom så väl som hon själv. Pratat om hur han är, kanske minnen eller bara prata om hur mycket dem älskar honom och saknar honom. Men istället så valde hon att skälla ut henne så att hon nästa tog självmord.
"Är du okej?" Frågar jag och tittar på Fanny. Hon nickar med tårar som sakta rullar ner för hennes kinder. Jag känner inget annat än skuld när jag ser hur hon mår. Hur jobbigt hon haft det och hur mycket hon hade behövt en bästa vän. Men hennes bästa vän svek henne, jag svek henne.
"Förlåt" säger jag och tittar med tårar i ögonen på henne.
"Det är okej Elvira. Du har i alla fall försökt" säger hon och ler men det syns långa vägar att det inte är äkta. Men att hon försöker, är i alla fall en bra början.
"Ska vi gå?" Frågar Felix och vi alla tittar på varandra innan vi reser oss upp.
"Så gärna så" säger Fanny och Felix ler stort mot henne och flinar. Han lägger armarna om hennes midja och hon skrattar tyst. Jag tittar på Oscar som ler, jag besvarar leendet innan vi följer efter dem.

~~~Okänd~~~
Jag drar ut kroppen i skogen. Jag har ingen aningen vem denna kille är men en ska vet jag, hans sista dagar vid liv var inte dem bästa. Jag lägger han under en buske innan jag lägger lite grenar över och backar sedan. Man ser hans arm som sticker ut och lite av benen men resten är täkt av grenar och löv. Jag vänder mig om och börjar sakta gå därifrån. Medan jag går så funderar jag på vad jag egentligen håller på med. Jag hjälper en person att gömma en kropp. Men varför sköt personen killen och hur känner dem egentligen varandra? Skuld känslorna blir fler och fler desto längre bort jag kommer.

~~~Fanny~~~
Allting känns så bra, igen, när jag går i skogen tillsammans med Felix. Var Elvira och Oscar är, det har jag ingen aning om men jag antar att dem är någonstans bakom oss. Felix säger något roligt och jag skrattar högt åt det, vilket han också gör. Hur kan man ha mått så dåligt innan och typ 1 timme senare mår man hur bra som helst. Det är egentligen sjukt men sjukt på ett bra sätt. När vi ska gå förbi Omars hus så stannar Felix och strakt därefter kommer Elvira och Oscar upp vid vars en sida om oss, Elvira bredvid mig och Oscar bredvid Felix.
"Vi både snacka med henne" säger Felix plötsligt. Jag skakar snabbt på huvudet och börjar gå därifrån men stoppas av en hand, Felix hand.
"Fanny. Ni behöver reda ut det" säger han allvarligt och jag nickar, det behöver vi men inte idag.
"Men inte idag" svarar jag, minst lika allvarligt.
"Men är det inte bättre att bara reda ut det? Få det gjort" säger han.
"Felix jag orkar verkligen inte med mer drama idag, snälla" säger jag och tittar bedjande på honom. Till min förvåning så nickar han och vinkar till Elvira och Oscar att komma. Sedan lägger han sin arm runt min midja igen och vi börjar gå.
"Det är bara att säga till om du vill prata om honom" viskar han i mitt öra, tyst. Jag nickar och ler mot honom.
"Tack" mumlar jag till svars. Tacksam var jag minst sagt. Han har räddat mitt liv.

~~~Elvira~~~
Att se Fanny och Felix så närgångna känns minst sagt konstigt. Att se Felix där bredvid henne istället för Omar. Minnena av honom finns alltid kvar. Han var verkligen snäll, glad och helt enkelt galen, fast på ett bra sätt. Vi stannar utanför mitt hus, eller jag och Oscar, stannar utan för mitt hus. Han ger mig en lång och mysig kram och jag njuter av varje sekund av den.
"Vill du hänga med in?" Frågar jag när vi släppt varandra. Han ger Fanny och Felix en blick, som har hunnit komma långt förre oss innan han nickar.
"Det är nog bäst om dem får vara för sig själva" säger han och flinar. Jag skrattar och nickar. Sedan vänder jag mig om och går mot dörren. Felix's och Fanny's skratt ekar i mina öron.
__________
Tjena!
Skulle ut och gå och mamma O pappa skulle köra ner och bada men sedan var det för varmt för att gå nu så jag sprang tillbaka men såklart så hade dem hunnit åka så sitter på trappan ute låst nu .. Men dem både komma tillbaka snart, hoppas jag..
Aja hoppas att ni gillar kapitlet☺️
Ha de gött !✋
//Wilma💋