Lost Love ~ The Fooo Conspiracy Fanfiction

Kap.15: You Lie And I Fall

T I D I G A R E

Helt plötsligt så får jag ett sms av Felix och jag öppnar det direkt. 

'Du måste komma och hjälpa oss, Daniella är försvunnen !!

️'

~

~~~Daniella~~~

Precis när Bella ska gå så får jag ett sms, från okänt nummer. 

'Vill du att Felix ska leva? Kom då till *adress* kl 19:40. Jag behöver dig, kommer du inte kommer fler än han att försvinna.'

Jag sa hejdå till Bella och gick sedan efter henne. Nu har jag ståt här i en halvtimme och här har inte varit en ända skäl. Jag vet inte ens vart jag är. Jag har aldrig varit här innan och alla husen ser gamla och förfallna ut. Jag går och sätter mig på en sten som är på gårdsplanen, så att jag ända kan se dörren. Helt plötsligt så öppnas den och en kille i 30-årsåldern tittar ut. Han vinkar till mig att komma och jag reser mig sakta upp. Han har lockigt, mörkbrunt hår och blek hy. Han har ett par svarta ganska små glasögon och han ser helt förstörd ut. Hans ögon är röda och när jag möter dem så ser han rädd ut, riktigt rädd. Jag går in genom dörren och han stänger den efter mig. 

"Du kan behålla skorna på" mumlar han. Jag nickar och följer efter han in i huset. Han går in i ett rum som jag direkt förstår är ett vardagsrum. Han pekar på soffan och jag sätter mig i den. En bärbar data står framför mig men skärmen är nästan nere så jag kan inte se vad det är på den. Helt plötsligt hör jag en mörk röst som får mig att hoppa högt och jag förstår direkt att den kommer från datorn. 

~~~Fanny~~~

'Jag är ledsen Felix men jag kan inte hjälpa dig. Jag måste hem till pappa och kolla så att han mår bra! Men lycka till !

️' svarar jag och skickar därefter iväg det. Några små skuldkänslor finns i min kropp men jag försöker ignorera dem så gått jag kan. Jag kan verkligen inte hjälpa honom just nu. Just nu måste jag först och främst hjälpa mig själv. Vilket bara det är en utmaning. 

~~~Felix~~~

Efter en stunds körande börjar allting kännas ganska hopplöst. Var fan kan hon vara? Jag stannar och tar upp mobilen. Jag slår in hennes nummer och ringer henne, men som innan så svarar hon inte. Nu är den till och med avstängd. Jag tittar mig uppgivet omkring. 

Tänk nu Felix, tänk.

~~~Oscar~~~

"Jag kan förklara" säger Eleanor helt plötsligt. Vi har inte sagt ett ord till varandra sedan vi började gå, vilket är säkert 15 sedan. Det har varit en jobbig och väldigt tung tystnad men allting är bättre än att prata med henne. Om någon skrivet 'jag älskar dig också' så finns det bara en sak man kan ha skrivit först. 'Jag älskar dig'

"Det finns ingenting att förklara" svarar jag argt. 

"Jo Oscar, tro mig. Det gör det" svarar hon men jag skakar bestämt på huvudet. 

"Nej" svarar jag både argt och bestämt.

"Kan du bara inte låta mig förklara?!" Frågar hon nu också irriterat. Jag stannar och tittar in i hennes ögon. 

"Nej Elenor, det kan jag inte" svarar jag och fortsätter gå. Just nu är jag så arg. Vaddå förklara?! Är det inte ganska självklart. Varför låtsas gilla mig när hon älskar en annan? 

Jag hör hennes steg bakom mig och hon tar tag i min axel. Jag stannar och vänder mig om. Det är tyst mellan oss, en riktigt spänd och intensiv tystnad. Jag väntar på att hon ska säga något och det känns som hon gör detsamma. Jag tittar menande på henne och hon tittar ner liten innan hon möter min blick igen. 

"Oscar det är inte som du tror" viskar hon och går närmare mig. Jag fortsätter bara att stå och titta på henne. Hon lägger sina armar runt mig men jag låter mina hänga kvar vid sidan av mig. 

"Oscar snälla låg mig förklara. Jag älskar ingen annan än dig" mumlar hon i mitt öra och där någon gång får jag nog. Jag tar i allt vad jag kan och puttar henne bak så att hon landar på rumpan en liten bit framför mig. Jag går fram till henne så jag står över henne och tittar in i hennes ögon. Hela jag kokar och jag kan inte låta bli. 

"Du, håll käften. Du jag redan sårat mig tillräckligt. Nu behöver inte låtsas längre. Bara ta och dra åt helvete" skriker jag och vänder sedan på klacken och går med arga steg därifrån. På väg därifrån så börjar skuldkänslorna komma men jag skakar av mig dem och börjar springa istället. Hon ljög för mig och jag föll för henne. Men det ät väl som man säger. 'We should love, not fall in love. Because everything that falls, gets broken.'

Men jag kan fortfarande bara säga en sak och det är att jag hatar henne.