Lost Love ~ The Fooo Conspiracy Fanfiction

Kap.8: Mr.Sandman

<pre style="line-height: 21.299999237060547px; white-space: normal; color: #444444; font-size: 15px; text-align: start;">T I D I G A R E

Den ända personen jag har är Hampus. Hampus är 16 och en av mina bästa vänner. Han är den ända personen jag brukar prata med om detta men jag är så glad att jag berättade för Fanny. Det var verkligen värt det. 

Jag vill bli mer öppen och inte gömma mitt förflutna. Inte för henne i alla fall. Visst jag är absolut inte stolt över det, verkligen inte. Men detta är ändå mitt liv... 

~

~~~Ogge~~~

Efter att jag sagt hejdå till Oscar så börjar jag gå hemåt. Jag och Oscar bestämde oss för att gå hem så att Fanny och Felix kunde få ensam tid. Dem värkar ganska nära så eftersom Elvira lämnat Fanny så kanske Felix är den hon pratar med. Jag är inte avundsjuk direkt. Jag är egentligen inte så bra på att prata. Enligt andra är jag men inte enligt mig själv. Jag är så rädd för att säga fel saker och bara göra allting 100 ggr värre. Även fast det antagligen är omöjligt, speciellt i denna situationen. 

Jag går upp för trappan och känner på dörren. Konstigt nog är dem öppen. Jag öppnar försiktigt och tar ett steg in. I hallen är det kolsvart och det lyser inte från något av rummen jag kan se härifrån. 

"Hallo" skriker jag högt men får inget svar. 

~~~Oscar~~~

Efter att jag och Ogge skilts åt så går jag mot Eleanors hus istället för att gå hem. Jag behöver prata med någon och hon är den perfekta. 

Vi har värken träffats eller pratat sedan festen. Där fick vi egentligen inte heller så mycket tid men tillräckligt för att jag skulle vilja träffa henne igen. Vi har inte ens smsat sedan den kvällen för nu en vecka sedan. Fan vad den förändrade mycket egentligen. För både mig och dem andra. Men också för dem som står nära Omar. Som hans vänner och familj. Ingen har hört av honom kanske inte så konstigt om han är kidnappad en alla hoppas väl på det. Få något kännetecken på att han lever hade nog ingen tackat nej till. Men det är bara att hålla tummarna, förhoppningsvis kommer han tillbaka. 

När jag börjar nära mig huset så lyser det i alla rum förutom ett, Eleanors. Men ändå går jag vidare upp för hennes trappa och knackar på dörren. Jag hör några steg innan dörren låses upp och hennes mamma syns i dörrhållet. 

"Nej men hej Oscar" säger hon och ler mot mig. 

"Hej" svarar jag och ler tillbaka. "Är Eleanor hemma?" 

Hon skakar på huvudet men fortsätter le. 

"Hon är hos sin moster i Helsingborg. Hon kommer hem om ungefär en vecka" svarar hon och jag nickar. 

Precis när jag är på väg att vända mig om så fortsätter hon. 

"Är du okej?" Frågar hon och tittar medlidande på mig. Jag nickar och möter hennes blick. 

"Ja, jag antar det" mumlar jag. 

"Men vill du prata med henne så är det bara att ringa" säger hennes mamma och jag nickar. 

"Tack" svarar jag. 

"Hejdå" säger jag. 

"Hejdå Oscar" svarar hon innan hon stänger dörren. 

Jag vänder mig då om och börjar gå hemåt. 

~~~Fanny~~~

Vi går bredvid varandra i tystnad. Ända sedan mitt 'utbrott' i bussen så har min energi försvunnit helt. Men det är skönt att ha blivit av med alla dem känslorna som jag haft inom mig i en vecka nu. Ilska, sorg och saknad. 

Att vi inte pratar känns mest skönt. Jag orkar inte prata, speciellt inte om det. Men imorgon är det dags igen och då måste jag ta det lugnt. Man får värken visa för mycket eller för lite känslor och den balansen är ganska svår... Jag kanske ändå inte både vara med?

~~~Eleanor~~~

Elvira har säkert suttit i över en halv timme och berättat hur mycket hon saknar Fanny och dem andra killarna, hur dum hon känner sig efter det hon sagt och gjort, osv, osv, osv, osv. Ärligt talat så börjar jag tröttna på henne. Om hon nu vill prata med Fanny, varför gör hon då inte det?!

Jag menar för helvete det var ju hennes eget fel. Det var ju hon som började 'avvisa' Ogge, det var hon som tjurade, det var hon som var barnslig och skapade bråket mellan henne och Fanny, osv, osv, osv. 

"Men Elvira om du nu saknar henne. Ring henne då!" Avbryter jag lite irriterat. 

"Både jag det?" Frågar hon. Jag nickar säkert. 

"Ja" 

~~~Daniella~~~

"Hallo?!" Säger jag igen men det är helt tyst i luren och sedan helt plötsligt så börjar det pipa. 

Vem fan håller på O ringer mig hela tiden?!

~~~Fanny~~~

Vi går precis in genom dörren när min mobil börjar ringa. Jag tittar ursäktande på Felix som bara ler innan han går in i huset. 

"Hallo" skriker han högt. Vem fan pratar han med?

Jag tar upp mobilen och tittar på skärmen. Elvira, står det. Jag bara suckar och avvisar samtalet. Just nu orkar jag inte reda ut något, eller vad hon nu vill. Istället stoppar jag tillbaka mobilen i bakfickan och går J nu huset. 

"Dem värkar ha gått" säger Felix till mig när jag kommer in i tv-rummet. Jag tittar frågande på honom och han flinar. 

"Dem var här när jag gick så jag trodde dem skulle stanna men tydligen inte" säger Felix och flinar. 

Jag bara nickar med ett litet flin på läpparna. 

"Har lilla Felix blivit disssssad" retas jag men han bara tittar surt på mig och byter ämne. 

"Vem ringde?" Frågar han. 

Jag flinar och skakar på huvudet. 

"Elvira" svarar jag. 

"Vad ville hon då?" Frågar Felix och tittar intresserat på mig. Jag rycker på axlarna och möter hans blick. 

"Vet inte. Svarade inte" svarar jag. Han bara nickar. 

"Vill du ha något att käka eller har du ätit?" Frågar han. 

"Nej jag tar gärna något att käka" svarar jag samtidigt som jag tittar på klockan som är några minuter över 7. 

"Vad vill du ha?" Frågar Felix. Jag rycker på axlarna och sätter mig på en av köksstolarna. 

"Vad kan mr Sandman laga?" Frågar jag flinandes. 

"Vad mrs Lindgren vill och önskar" säger Felix och blinkar mot mig. Jag bara flinar och skakar på huvudet.

~~~Omar~~~

Jag suckar djupt och sätter mig i ett hörn av rummet. Många tror att kanske att jag bor i en källare men nej det gör jag inte. Jag har ett helt vanligt rum med fönster och allt. Och anledningen till att jag inte rymmer är faktiskt två, ett är det riktigt högt ner och sedan är dem spärrade så det går inte att öppna dem utan våld. Men jag har ingen tanke på att rymma, trots allt så har jag det ganska bra här. Jag får mat och jag har tv och allt på rummet. Och jag får även gå runt i huset dock bara ibland. Annars är dörren låst. 

Men som sagt har jag det bra. Det är bara att vänta tills hen släpper ut mig. Vilket jag ändå hoppas är snart, för jag saknar Fanny.

____________________________________________

Tjaa! c;

Hinner inte direkt skriva något nu heller eftersom vi ska bort om 10 minuter. Men vad tycker ni om kapitlet?

Ha de gött! 

// Wilma :*</pre>