Kap.4: The Reunion

1K 36 6
                                    

T I D I G A R E

Jag väder ryggen mot Fanny och drar upp tröjan.

"Ser du?" Frågar jag henne och det är tyst en lång stund innan hon stammar fram ett ja. Då tar jag ner tröjan och vänder mig mot Fannys chockade ansikte.

"Det har min pappa gjort" säger jag. Jag berättar sedan allt om när jag var liten. Att jag försökt ta självmord 17 gånger men aldrig lyckats. 1 gång var det nära, riktigt nära men dem lyckades oturligt nog få mig att överleva. När jag berättat allt om hur pappa har slagit både mig och Hampus, min bror så ser jag till och med att lite tårar formas i hennes ögon. Inte för att mamma är bättre, hon söp lika mycket själv men det var för att min pappa dog, min riktiga pappa. Han dog i en bilolycka och mamma har aldrig blivit sig likt efter den för 8 år sedan. Den förändrade oss alla och gjorde min fantastiska mamma till ett monster. Jag älskade verkligen min pappa och jag saknar verkligen honom. Men han kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta, vad som än händer.

~

~~~Daniella~~

Efter vår fika paus så fortsätter vi shoppa. När vi är klara några timmar senare så har jag äntligen hittat en leopard långklänning.

"Gud vad jag längtar till imorgon kväll" säger jag glatt på väg mot bussen.

"När kommer han och hämtar dig?" frågar Bella och tittar på mig.

"Klockan 8" svarar jag. Hon nickar.

"Behöver du någon hjälp?" Frågar hon.

"Gärna om du kan" svarar jag glatt. Bella är verkligen bäst på att sminka.

"Absolut. Är hos dig vid 7" säger hon och jag nickar.

"Perfekt" svarar jag.

~~~Fanny~~~

Det tar flera minuter för mig att samla mig efter det som Wiola berättat. Visst jag vet ju att hon inte haft en sådan jättebra uppväxt men inte att hennes mamma och styvpappa dricker och att hennes styvpappa slår henne. Det trodde jag verkligen inte.

"Men var är dem nu?" Frågar jag.

"För lite mer än ett halvt år sedan så flyttade jag hit till min moster men hon dricker också lite för mycket ibland" svarar Wiola.

"Men hon slår inte dig?" Frågar jag. Hon skakar på huvudet.

"Nej som tur är" svarar hon.

"Träffar du din mamma och styvpappa?" Frågar jag.

"Mamma vill träffa mig men jag vägrar" berättar Wiola. "Hon har ringt massvis med gånger och ståt utanför och bankat och skrikit men han hör på långa vägar att hon är full" Wiola tittar ner på mina händer som håller om något.

Jag bara nickar och tar hennes ena hand. Då ser jag vad hon har i handen. Är det en bomb?

~~~Felix~~~

Nu sitter vi äntligen på bussen på väg mot studion. Jag sitter och funderar på vad Daff kan vilja oss men kommer inte på något han inte redan sagt. Jag tittar på dem andra som är helt inne i sina telefoner medan min ligger tryggt i min högra ficka. Jag kan inte längre koncentrera mig på något utan att börja tänka på Omar och hur han mår. Tänk så blir han slagen. Men min största fråga är ändå, vem har kidnappat honom och varför?

~~~Elvira~~~

Jag har precis pratat med Eleanor, tjejen som Oscar var på festen med och hon kommer om 20 minuter. Just nu är hon typ den ända jag har som jag kan prata med. Jag vill verkligen ringa till Fanny men jag vågar inte. Risken att hon är arg på mig är ganska stor och jag tar inte risken att bli utskälld. Även fast jag inte tror att hon kommer att skälla ut mig. Fanny är snäll och en riktigt bra vän och det är just därför jag inte förtjänar henne. Eftersom jag bara lämnade henne när hon som mest behövde mig. Och nej det är inte försent men jag är rädd att jag bara gör allting värre om jag ska komma och vilja lösa något när hon redan har så mycket annat att tänka på. Just nu är det nog bästa att ligga lågt.

~~~Omar~~~

Min plan funkade sisådär. Jag blev inte slagen, vilket jag ända aldrig skulle kunna bli av denna personen men ut fick jag heller inte komma. Jag har frågat flera gånger vad hon ska göra men hon vet inte. Att hon vill göra något mot Fanny, det har jag ju insett. Men vad och varför?

Hon säger att allt är Fannys fel. Att allting hade blivit bättre om Fanny berättat tidigare men hur ska hon kunna berätta något hon inte visste om? Det var bara jag som visste och jag berättade direkt för henne.

Men hur ska jag få henne att fatta det?

~~~Fanny~~~

Efter att jag och Wiola suttit och pratat säkert en timme till så säger vi hejdå och jag börjar gå hem. Jag stannar utanför Omars hus och funderar ännu en gång på att gå in där men bestämmer mig för att göra det en annan gång. Det har redan varit en intressant dag och jag behöver verkligen inga fler överraskningar för idag. Precis när jag är utanför vårt hus så det jag att det sitter en brunett kille på en moppe utanför vårt hus och jag måste gå förbi honom för att komma in. Jag går med bestämda seg i mot honom och stannar precis framför honom.

"Vem är du?" Frågar jag. Precis när jag sagt det så känner jag igen honom.

"Känner du inte igen mig?" Frågar han med ett flin.

"Hej Noah" säger jag istället och jan ler stort.

"Tja Fanny" svarar han.

~~❤️Flashback❤️~~

Helt plötsligt så kommer det fram en blond kille till Wiola och dem börjar dansa. Tillsammans med den killen kom en brunett kille och vi dansar. Vi gnider våra kroppar mot varandra och jag dansar runt honom. Sedan efter en stund så går vi tillsammans till sofforna och sätter oss. Men eftersom vi inte kan snacka där så går vi ut och tar lite luft.

"Så vad heter du?" Frågar han.

"Fanny" svarar jag. "Dudå?"

"Noah" svarar han och ger mig ett leende. Hans vita tänder lyser i mörkret och jag kan inte låta bli att ge honom ett leende tillbaka.

~~❤️End Of Flashback❤️~~

"Vad gör du här och hur hittade du hit?" Frågar jag.

"Jag är här för att träffa dig" svarar han. "Du vet min kompis Erik?" Jag nickar.

"Han och Wiola typ dejtar så jag frågade om han kunde fråga Wiola om ditt nummer så fick jag det plus din adress" säger han. Så det är Wiola som ligger bakom detta.

"Är det okej om jag hänger med in?" frågar han och jag nickar.

"Visst" svarar jag.

Lost Love ~ The Fooo Conspiracy FanfictionWhere stories live. Discover now