Kap.29: Sneak Peak

453 15 2
                                    

~~~Oscar~~~

Jag letar med blicken efter Elvira. Tillslut så ser jag henne sitta på en bänk med sin telefon och ett stort leende som pryder hennes läppar.

Det får mig att tänka på tiden och kollar på klockan. Oj, jag har ståt här i över 1 timme. Tanken gör mig chockad och jag tittar runt på alla tjejer som står runt mig. Alla har ett stort leende på läpparna, precis som jag gissar att jag har. Men det slocknar när jag ser i ögonvrån att Elvira reser sig upp och inte går till mig, utan mot andra hållet. Mot trapporna som tar henne upp.

"Ledsen tjejer jag måste verkligen gå" säger jag och tränger mig igenom dem. Jag springer sedan mot trapporna där jag ser Elvira tar sig upp. Jag hör några tjejer bakom mig men ignorerar dem och springer istället upp för trappan. När jag kommer upp så ser jag Elvira en liten bit framför mig så jag springer snabbt fram till henne och lägger min hand på henne axel.

"Vart ska du?" Frågar jag med andan i halsen. Hon stannar och vänder sig mot mig.

••••••••••••

~~~Fanny~~~

Jag och Felix skrattar och tramsar exakt hela eftermiddagen och hela kvällen. När klockan är 6 så skriker pappa på oss att det är mat och vi springer skrattandes ner till honom.

"Värst vad ni värkar vara glada då" säger pappa och ler stort mot oss. Både jag och Felix ler lika stort tillbaka och slår oss ner framför honom.

"Ja, varför inte?" Frågar jag.

"Så du är okej med mamma?" Frågar pappa.

••••••••

~~~Felix~~~

Det glada humöret försvinner när David, Fannys pappa, börjar prata om Annelie, Fannys mamma. När vi ätit klart så går vi tillbaka upp till Fannys rum där jag försöker få henne på bättre humör vilket jag helt fallerar med.

"Snälla Felix, bara låt mig vara" ber Fanny och suckar djupt.

"Men det är inte roligt när du är såhär" säger jag ledsamt.

"Men man kan inte alltid vara glad. Tillslut så orkar man bara inte längre" säger Fanny. "Omar har varit kidnappad i över 1 månad nu. Jag orkar inte le och låtsas längre. För innerst inne är jag helt trasig. Han är en del av mig. En del som inte funnits på över 1 månad. Det var en anledning till att jag försökte hoppa. Jag orkar helt enkelt inte längre" lägger Fanny till.

•••••••••

"Tyvärr Felix. Det har jag också försökt intala mig själv. Att jag är stark och klarar det men ibland måste man inse att man bara är en människa och att man inte klarar allt. Inse att allt jobb, allt man kämpat för kanske inte varit värt det ändå. Ibland måste man bara släppa taget. Jag är ledsen Felix men jag är klar med denna världen, med detta livet. Utan Omar är det inte värt det"

_______________

Tjenare!

Vad tyckte ni om Sneak peaken?

Är på väg hem nu och första dagen tyckte jag var bra. Allt kändes som vanligt och det var faktiskt kul att träffa alla igen. Hade en jätte bra och rolig dag ! Hoppas er också varit bra!☺️

Förresten denna är ju snart slut, är ni taggade på att läsa fortsättningen? Jag lovar er att i dessa två sista kapitel så händer det mycket! Dock dåligt men ändå händelserika!😉

Aja ni får väl se!😜

Ha de gött folket !✋

// Wilma💋

Lost Love ~ The Fooo Conspiracy FanfictionOnde histórias criam vida. Descubra agora