Lost Love ~ The Fooo Conspiracy Fanfiction

Kap.23: The True Story

T I D I G A R E

"Kan vi träffas?" Frågar jag. "Jag behöver förklara allt" lägger jag till.
"Förklara då" säger han. "Jag har tid" han låter irriterad och suckar djupt.
"Jag vill inte ta det på telefon" säger jag igen.
"Men skriv det då" säger han och jag får verkligen hålla inne skrattet.
"Felix jag menar allvar. Jag vill verkligen förklara allt för dig. Det är inte som du tror" säger jag.
"Och jag menar allvar med att jag inte vill prata med dig. Hejdå Daniella" säger han innan han lägger på.
~
~~~Fanny~~~
När Felix lagt på så fortsätter vi att spela men han värkar så nere efter samtalet. Jag hörde på honom att han inte var speciellt glad. Men vad kan ha hänt? Jag pausar spelet och tittar på Felix, som redan tittar frågande på mig.
"Varför pausade du?" Frågar han. Värken argt eller surt, utan känslolöst.
"Vem var det?" Frågar jag.
"Daniella" svarar han.
"Vad ville hon?" Frågar jag. Jag trodde att han skulle vara glad när hon ringde igen, men tydligen hade jag fel.
"Förklara" svarar han. "Men jag blev så irriterad att jag sa att jag inte ville ha någon förklaring och sedan sa jag bara hejdå. Ja du hörde ju själv" han tittar ledsamt på mig.
"Men ring henne en annan dag och säg att du vill ha en förklaring. Hon gör säkert allt för en" svarar jag uppmuntrande.
"Men jag vill inte ha någon förklaring. Jag vill inte ha mer med henne att göra" säger han bestämt.
"Men Felix du älskar ju henne" försöker jag men han ser fortfarande lika självsäker ut när han svarar.
"Nej Fanny. Det gör jag inte. Hon har inget i mitt liv att göra längre. Hon får göra vad fan hon vill sålänge hon inte drar in mig i det" svarar han innan han startar spelet igen. Med en suck så vänder jag mig mot skärmen igen och fortsätter att förlora.

~~~Daniella~~~
Vad fan ska jag nu göra? Vem ska nu hjälpa mig att få veta saker om Fanny? Bella kanske kan prata med Ogge?
Helt plötsligt så ringer det på dörren och jag går snabbt ut och öppnar. Vi möts vi en kram innan hon tar av sig sina skor och följer med mig in.
"Vad ville du?" Frågar hon när vi satt oss ner på soffan.
"Jag behöver din hjälp att ta reda på saker om Fanny" säger jag och tittar osäkert på henne. Hon tittar frågande på mig men nickar.
"Varför?" Frågar hon.
"Annars kommer Omar dö" mumlar jag men jag när jag tittar upp på henne så ser jag att hon hört.
"Vad fan säger du?" Frågar hon upprört.
"Annars kommer Omar dö" säger jag nu lite högre.
"Men det hörde jag väl men.. Men hur fan vet du det?" Frågar hon.
"I Fredags så var jag ju inte hemma när Felix kom, jag fick ju ett sms innan du gick. Det var från personen som kidnappat Omar. Personen bild träffa mig" svarar jag.
"Men vad sa personen då?" Frågar hon spänt.
"Att om jag inte hjälpte till att få information om Fanny så skulle Omar dö" svarar jag.
"Men vem var det då?" Frågar hon.
"En kille släppte in mig men han var nog också hotad, kidnapparen pratade jag med via datorn och rösten var ändrad så jag kunde inte höra vem det var" svarar jag. "Du måste hjälpa mig!" Nu säger jag det upprört och känner hur rädslan kommit ikapp mig.
"Ta det lugnt Daniella, vi löser det" svarar hon.

~~~Omar~~~
"Kom" säger kidnapparen och drar upp mig från golvet.
Jag kollar frågande på kidnapparen men följer efter personen när hen går ut genom dörren. Hen går upp för trappan och jag efter och helt plötsligt så får jag se ljus igen, som inte är från en gammal lampa utan från självaste solen. Jag kisar mot solen med ett stort leende på läpparna.
"Vad fan ler du åt?" Frågar kidnapparen surt. Då försvinner mitt leende och jag vänder blicken mot hen istället.
"Var ska vi?" Frågar jag.
"Om du nu ska vara här så får du hjälpa till lite. Denna ska du ha i fickan och försöker du rymma så dör du. Det är larm på alla dörrar och fönster så försök inte ens" säger kidnapparen. "Börja nu att laga maten, recept finns på bordet" säger kidnapparen innan hen lämnar mig ensam i köket.