Lost Love ~ The Fooo Conspiracy Fanfiction

Kap.19: Goodbye Beautiful World

T I D I G A R E

"Jag vill aldrig mer se dig, okej? Fattar du det? Omar är värd så mycket bättre än en bitch som dig som ser till att han blir kidnappad! Dra åt helvete. Du både bara gå och dö" skriker hon innan hon drämmer igen dörren framför ögonen på mig. Tårar bildas i mina ögon och jag springer snabbt där ifrån. Nu vet jag precis vart jag ska. Jag springer mot klipporna. Snart är allt över.
~
Jag stannar upp och tittar på mobilen. Jag både i alla fall skriva något till killarna. Något slags hejdå.
Jag låser upp den och går in i vår gemensamma chatt.
'Jag är ledsen men jag orkar inte längre. Allting är mitt fel. Det är mitt fel att Omar är kidnappad och att alla hatar mig. Jag orkar inte längre. Men jag vill att ni ska veta att jag älskar er och tack för ert stöd. Ni har verkligen varit till stor hjälp men jag har bara tyngt ner er. Ha ett bra liv och tack för allt. Förlåt.. //Fanny'
Jag skickar iväg det innan jag fortsätter att springa. Det är som att mina ben aldrig blir trötta. Jag bara springer och springer mot mitt mål mot min död och ifrån alla jag älskar.

~~~Felix~~~
Jag hör att det plingar till i min och Oscars mobil och vi tar upp dem samtidigt. Det är ett sms från Fanny. Just nu sitter vi på tåget på väg till Göteborg. Vi både vara framme om ca 20 minuter.
Jag öppnar det och läser innehållet.
'Jag är ledsen men jag orkar inte längre. Allting är mitt fel. Det är mitt fel att Omar är kidnappad och att alla hatar mig. Jag orkar inte längre. Men jag vill att ni ska veta att jag älskar er och tack för ert stöd. Ni har verkligen varit till stor hjälp men jag har bara tyngt ner er. Ha ett bra liv och tack för allt. Förlåt.. //Fanny'
När jag läst klart det så rinner tårarna hejdlöst och jag tittar upp på Oscar som också gråter. Han möter min blick och jag känner en klump i halsen.
"Vi måste göra något" säger han. Jag öppnar munnen men inget svar kommer ur den så jag nickar istället.
Resten av resan ditt så sitter både jag och Oscar i sätena och hoppar och helt plötsligt så kommer jag på en sak.
"Ring Elvira" säger jag.

~~~Elvira~~~
Jag sitter i soffan och tittar på 'sommar med Göran' när min mobil ringer. När jag ser att det är Oscar så trycker jag av samtalet. Jag trodde dem förstått att jag inte ville prata mer med dem. Men tydligen inte för han fortsätter att ringa och gång på gång så trycker jag av det.

~~~Fanny~~~
Jag stannar upp och sätter mig andfått på en sten. Just nu är jag i skogen, bara en liten bit ifrån klipporna. Under klipporna är där ett stort hav och i botten är där stora vassa stenar. Tårarna rinner som ett hav ner för mina kinder. För att få detta överstökat så fort som möjligt så reser jag mig upp och springer vidare.

~~~Elvira~~~
Tillslut så får jag ett sms som chockar mig ordentligt och får mig att inse varför han ringt. Jag ringer upp honom och han svarar direkt.
"Vart tror du att hon är?" Frågar han snabbt med en skakig röst.
"Antagligen vid klipporna. Vi har suttit där och pratat en del gånger och det finna stenar i vattnet så hoppar man så.." Säger jag "dör man" det sista mumlar jag men jag förstår att han hörde.
"Snälla skynda dig ditt. Vi är påväg" säger han.
"Okej. Spring förbi mitt hus och sedan är det en lång grusväg innan man kommer fram till skogen. Där Är en stig, följ den så kommer ni fram" säger jag innan jag lägger på och skyndar mig ut i hallen. Jag måste hinna.

~~~Fanny~~~
Jag ställer mig på Klippan och tittar ut över havet. På något sätt så har rädslan försvunnit. Jag är inte rädd alls. Det ända jag känner är lättnad. Jag går närmare kanten och drar in lukten av hav. Det är verkligen fint här, ett bra ställe att dö på. Det ända som får mig att tveka är Omar. Tänk så skulle han komma tillbaka och få veta att jag hoppat. Men han kommer säkert ända aldrig tillbaka. Dem har säkert dödat honom och annars gör dem säkert det snart. Jag önskar bara att jag kunde få säga ett sista hejdå, få en sista puss och få höra hans röst en sista gång. Den är ju så vacker. Se hans fina bruna ögon och se hans mörka här blåsa lite. Få se hans leende när han är glad, få göra han glad. Att få se det en sista gång, hade varit värt allt.
Jag tar ett steg närmare Klippan och blundar, nu gäller det.