A Wolfheart

2. I need Google in my brain

-Lukes perspektiv-

Jag stönade tyst för mig själv. Vad skulle jag ta mig till? Skulle jag ens kunna räkna med att få hjälp av den enda flocken som inte fanns på flera hundra mils avstånd? Frustrerat kollade jag igenom en karta igen som hade marklagt alla flockar. Den hade inte ändrat på sig sen jag kollade på den för någon minut sen. Fast vad hade jag förväntat mig? Det finns ingen sådan patetisk magi. I så fall hade jag redan kunna ta mig ur den här situationen.

Det knackade på dörren och jag kollade snabbt upp. Jag visste redan att det var Zayn och min farfar som stod där utanför. Zayn var min beta och var oftast riktigt duktig på sådana här situationer som vi hamnat i. Min farfar var en gammal alfa som numera var pensionerad så hans hjälp tog jag mer än gärna emot.

"Kom in" ropade jag och vände återigen ner blicken på kartan.

"Du vet om att kartan inte kommer ändras bara för att du stirra på den va?" skrattade Zayn roat. Hans kommentarer kunde alltid få en att bli lite gladare.

"Har du kommit fram till något angående de ensamma?" frågade min farfar mig allvarligt när han stödd på en käpp gick fram till en stol på andra sidan skrivbordet.

"Jag kommer bara på en lösning och jag vet inte ens om det är en lösning. Annars får vi ge upp och fly" suckade jag frustrerat.

"Du tänker på Moon Shadows flocken va?" frågade Zayn allvarligt.

"Tror ni att de kommer gå med på det?" frågade jag och kollade från Zayn till min farfar.

"De vet om att de får alla flockar emot sig om de inte återgäldar en tjänst. Inte ens en så pass mäktig flock kan stå emot alla vargflockar" sa farfar allvarligt.

"Så skicka brevet med bud, det går fortare än posten" sa Zayn allvarligt. Jag nickade och började direkt skriva ner ett brev. För att vara ärlig visste jag inte ens vem som var alfan i Moon Shadows flocken, de var väldigt hemliga med det. Nu var det bara att hoppas på det bästa. Annars skulle det här vara slutet för White Forest flocken.

-Catelyns perspektiv-

"Snälla rara Cate, kan vi inte sluta träna nu? Du tar livet av oss och tränar inte ens själv" försökte min tvilling Adrian.

"Du vet själv Adrian att jag inte behöver träna, jag är redan bättre än dig" flinade jag.

"Hade du inte haft alfa rollen hade du aldrig kunnat slå mig sis" retades han tillbaks.

"Jodå, varje gång" skrattade jag och boxade till honom lite skämtsamt på armen. En glimt skymtades till i Adrians ögon och jag backade snabbt med armarna framför mig.

"Nej, Adrian. Ge dig!" skrattade jag. Ett flin lekte på hans läppar när han snabbt tog tag om min midja och lyfte upp mig över axeln.

"Släpp ner mig!" skrek jag samtidigt som jag skrattade.

"Aldrig!" ropade han. Jag suckade för jag visste att han inte skulle ge sig. Jag satte fingrarna i munnen och visslade högt. Mina flockmedlemmar som bara bestod av män kollade förvånat upp på mig.

"Vi slutar för idag, alla återgår till sina sysslor" ropade jag så gott jag kunde där jag hängde upp och ner över Adrians axel. Mina flockmedlemmar log åt oss när Adrian marscherade fram med mig.

Plötsligt kom en okänd doft mot mig, den var nära. Jag visste inte om den utgjorde fara eller inte. Men det var bara en.

"Adrian, släpp ner mig. Främmande doft" sa jag allvarligt. Snabbt satte Adrian ner mig på marken. Inom kort fick jag syn på en främmande varg komma travande med Beck vid sin sida. Jag slappnade av. Beck var mitt första kommando och tog över om jag eller Adrian inte var tillgängliga. Vargen försvann bakom ett träd snabbt och bytte om till några kläder han haft i en väska. Beck hade kommit fram till oss.

"Jag hittade honom på väg in på våra gränser när jag patrullerade." sa han allvarligt. Jag nickade bara och fäste blicken på killen i min egen ålder som kom gående mot oss.

"Jag söker alfan eller lunan över Moon Shadows flocken" sa han artigt. Jag nickade utan att nämna att jag var alfa och inte luna. Han grävde i sin väska och jag höjde på ena ögonbrynet åt honom.

"Jag kommer som bud från White Forest flocken. Alfa Luke skickade mig" fortsatte han artigt och gav mig ett brev. Jag tog försiktigt emot det.

Till Alfa av Moon Shadows flocken, stod det på brevet med snirkliga bokstäver.

"Beck, var vänlig och ta med vår gäst in i flockhuset och ge honom något att äta" sa jag allvarligt. Beck nickade och tog med sig killen och gick. Adrian kollade nyfiket på mig och brevet.

"Adrian, det här bådar inte gott" sa jag tyst.