A Wolfheart

16. Behind every beautiful thing There's som kind of pain

-Catelyns perspektiv-

"Cate! Vart fan är du?!"

Någon skrek i någon tankelänk inuti mitt huvud. Jag kände hur huvudet värkte och jag visste inte redigt vart jag var. Jag öppnade ögonen och stirrade upp i ett ljust tak.

"Cate?!" där var rösten igen. Huvudet värkte så mycket att jag inte kunde koncentrera mig på vem det var som försökte kontakta mig. Jag vred lite på huvudet och spärrade snabbt upp ögonen. Där låg Luke och sov. Han såg så fridfull ut. Jag satte mig snabbt upp och insåg inte förrän då att jag var naken. Herregud vad fan har hänt?

Jag kollade runt i rummet och fann snart mina underkläder bredvid sängen. Snabbt tog jag på mig de för att inte vara helt naken. Jag tänkte försöka ta mig till Alissas rum och låna några kläder men huvudet värkte så mycket att jag fick sätta mig ner igen. Jag hade en sådan bakfylla. Jag la huvudet i händerna och försökte fokusera. Någon försökte nå mig men vem?

Då slog det mig, Adrian! Vem annars?!

"Adrian?" frågade jag försiktigt i tankelänken.

"Cate? Vart är du? Jag är så orolig!" utbrast han. Jag kunde se framför mig hur han gick fram och tillbaks.

"Ta det lugnt, jag är okej" svarade jag honom.

"Vi åker om en timme, jag har redan packat och lagt ut dina saker" kom som svar. Jag struntade i att svara, jag orkade inte. Jag hoppade plötsligt till av att en hand smekte upp och ner över min rygg. Jag lyfte huvudet från händerna och kollade mig över axeln. Jag mötte Lukes fina ögon och smälte direkt. Då brast det inom mig, jag skulle hem idag, hem till min kära flock. Tårarna började rinna längs med mina kinder. Lukes ansiktsuttryck ändrades snabbt till oroligt. Han satte sig snabbt upp, som tur var hade han tydligen tagit på sig underkläder. Han drog snabbt in mig i sin famn. Hans armar låg hårt om mig och jag kände mig trygg. Såhär trygg har jag aldrig känt mig. Men jag skulle skiljas från honom. Det skulle aldrig bli vi.

"Hur är det Catelyn?" frågade han försiktigt. Jag bara snyftade och kunde inte svara. När paljetten tillslut ramlade ner förstod jag, jag var tvungen att avvisa min mate. Jag drog mig hastigt ifrån Luke. Jag kunde inte bli mer fäst än vad jag redan var.

"Catelyn?" frågade han oroligt och granskade mig. Jag ville inte veta vad som pågick i hans huvud.

"Det här kommer inte funka" snyftade jag fram.

"Vad menar du? Vi är mates?" sa han oroligt och jag kunde känna ett styng av dåligt samvete. Först låg jag med honom och nu skulle jag avvisa honom. Jag var rent utsagt en bitch, en riktig bitch.

"Jag kan inte lämna min flock för din, jag kan inte" fortsatte jag snyftande.

"Det behöver du inte göra, jag kan lämna min. Vi kommer få det här att fungera!" sa han snabbt. Jag bara skakade på huvudet och höll om mig själv. Det skulle inte fungera. Han kunde inte lämna sin flock för min, det skulle jag aldrig kunna leva med och på något annat vis skulle det inte fungera.

"Du förstår inte Luke. Du förstår inte" upprepade jag. Mest för mig själv så jag inte skulle ångra mig. Jag reste mig snabbt upp ur sängen och gick fram och tillbaks i rummet. Luke följde mitt exempel och reste sig upp han också. Nu var han riktigt orolig, det syntes.

"Catelyn, snälla" började han men jag avbröt honom.

"Nej, Luke. Det kommer inte fungera. Det funkar inte" snyftade jag fram.

"Vad försöker du säga Catelyn?" sa han. Jag älskar hur han säger mitt namn, nej Cate. Ta dig samman!

"Jag avvisar dig Luke, jag avvisar dig som min mate" stammade jag fram. Jag såg hur allt stannade upp för honom. Hela han blev stel som en pinne. Jag grät ännu mer och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag blev rädd när en våg av ilska syntes i Lukes ögon.

"Du låg med mig för att sedan avvisa mig? Vad är du för människa?" fräste han fram och tog ett hotfullt steg mot mig.

"Snälla Luke, det var inte meningen. Jag var full och..." försökte jag försvara mig.

"Alltid ska man skylla på att man är full. Det funkar inte Catelyn" sa han hotfullt. Han tog ett till hotfullt steg mot mig och nu blev jag riktigt rädd. Vad skulle han göra med mig? Jag hade precis krossat hans hjärta på det värsta sättet man kunde göra det på. Med snabba steg vände jag mig om och sprang ut ur rummet. För att vinna lite tid smällde jag igen dörren efter mig. Jag hade bara underkläder på mig. Jag var tvungen att hitta några kläder. Jag kom att tänka på Alissas rum då och sprang snabbt ditåt, i hopp om att ingen skulle se mig.

Inne på hennes rum tog jag snabbt på mig mina kläder jag lämnat här igår. Jag kände att det var nödvändigt att använda min "gåva" för att komma ut utan att möta Luke. Alissa visste jag inte heller vart hon var, hon var i alla fall inte på sitt rum. Jag blundade snabbt och koncentrerade mig. Snabbt såg jag framför mig hur Luke fortfarande var på sitt rum och Harry var i köket. Som tur var behövde jag inte passera något av rummen för att komma ut. Så det ända jag gjorde var att springa.