A Wolfheart

7. Here's some advice. Stay alive

-Lukes perspektiv-

Det var kvavt i luften och en pinsam tystnad låg över båda flockarna. Alla bara gick och väntade på en attack. Denna gången hade de attackerat på morgonen. Gången innan var det på eftermiddagen så vi kunde inte förutspå när de skulle attackera.

Jag satt inne på kontoret med min farfar, Alissa och Zayn. Vi försökte förutspå nästa drag men det ända jag kunde tänka på var Catelyn. Den perfekta tjejen. Jag föll allt mer för henne och jag visste inte vad jag skulle göra åt det.

"Luke hallå?" försökte Alissa nå mig. Förvånat kollade jag upp på henne.

"Vad tänker du på?" flinade hon. Hon var alltid så nyfiken av sig. Jag bara fnös åt henne.

"Erkänn du tänker på Catelyn?" sa hon i vår egna tankelänk. Jag bara höjde på ena ögonbrynet åt henne.

"Visst är hon snygg? Som en ängel! Fast jag såg henne ute på fältet i dag, hon är duktigt. Riktigt duktig!" fortsatte hon. Mer hann hon inte säga förrän dörren slogs upp. In kom Catelyn. Jag funderade fortfarande på vad Alissa sagt. Hur kunde hon sett Catelyn på slagfältet? Hon var ju i bunkern, eller?

Jag vaknade upp ur mina tankar av att farfar tilltalat Catelyn.

"Knackar man inte innan man går in på ett kontor eller?" sa han lite vresigt. Jag såg hur Catelyn bara höjde på ena ögonbrynet i en förolämpad min.

"Ursäkta?" snäste hon tillbaks.

"Du kan inte bara göra som du vill bara för att du är ledare över en flock. Har du inte lärt dig något hyfs eller?" fortsatte farfar lika vresigt.

"Du säger att jag är ohyfsad alltså? Vem är det som faktiskt kom hit och avslöjade sin identitet. Dessutom riskerar hela sin flocks rykte för att hjälpa er? Men om jag nu är så ohyfsad kan jag ta min flock och dra" fräste hon arg och hade satt armarna i sidorna så hon såg väldigt bestämd ut. Jag insåg att jag var tvungen att rycka in innan något hände.

"Han menar inget illa Catelyn. Han skulle precis gå eller hur farfar?" sa jag artigt men bestämt.

"Jag gillar inte dig Catelyn" sa farfar allvarligt när han reste sig upp med hjälp av sin käpp. Jag såg hur Catelyn log ett stort falsk leende.

"Jag gillar inte dig heller" sa hon till svar. Farfar bara fnös och gick ut. Alissa såg ut som om hon skulle brista ut i skratt när som och Zayn med. Jag bara skakade på huvudet åt henne men kom på vad Alissa sagt innan och ett svar på det.

"Du var ute på slagsfältet!" utbrast jag och stirrade på Alissa. Hon kollade runt på allt utom på mig. Hon gjorde alltid så när hon var skyldig.

"Vem har sagt det?" sa hon oskyldigt.

"Du! Innan! I tankelänken ju!" utbrast jag frustrerat.

"Nej..." forsatte hon.

"Jag sa ju till dig Ali! Du får inte vara ute på slagsfältet!" sa jag argt.

"Bara för att jag är kvinna!" skrek hon på mig. I ögonvrån såg jag hur Catelyn lyfte på ena ögonbrynet igen. Det var tydligen något hon gjorde ofta.

"Nej!" sa jag bestämt.

"Är du seriös Luke! Varför skulle hon inte få kriga? Jag såg henne. Hon är duktig!" utbrast Catelyn plötsligt.

"Lägg dig inte i Catelyn" sa jag argt.

"Du talar inte på det viset med mig!" svarade hon lika argt.

"Kom Catelyn vi går. Vi kvinnor är tydligen inte välkomna här!" sa Alissa argt. Hon tog tag i Catelyns arm och drog med henne ut. Jag bara kollade på Zayn förvirrat som såg minst lika förvirrad ut.

-----

Är det något kapitel som inte fungerar så säg till! Wattpad funkar inte som jag vill... Jag kan inte kommentera, jag får inte upp när någon röstar på någon av mina berättelser... 😉