A Wolfheart

34. LOVE the deadliest of all deadly things

-Sophias perspektiv-

Jag hann knappt lägga på förrän Alissa kom utfarande i hallen. Hon kastade på sig ett par skor och sprang ut genom dörren. Jag undrar vad det var med henne. Jag valde att strunta i det och gå in till dem andra.

De hade redan plockat fram maten som redan var färdiglagad från förgående dag. Det fanns två platser lediga, en bredvid Luke och en bredvid Beck. Så jag satte mig försiktigt ner bredvid Luke som inte ägnade mig en blick.

"Vart skulle Alissa?" frågade jag försiktigt för att känna mig lite mer delaktig. Beck log ett glatt leende mot mig. Var han alltid glad eller? I vilket fall passade det där leendet in i hans ansikte.

"Catelyn fick lämna sjukstugan så Alissa gick för att hämta henne" sa han glatt. Jag bara hummade till svar. Luke bredvid mig pratade lika glatt som innan och hade det där vackra leendet på sina läppar. Adrian som satt mitt emot mig hade ett bistert ansiktsuttryck. Borde han inte vara glad nu när hans syster skulle komma? Jag valde att som vanligt ignorera det, hans problem var inte mina problem. Jag hade mina egna.

Försiktigt la jag min hand på Lukes lår. Ingen reaktion. Jag hindrade mig själv från att sucka.

~••~

Dörren i hallen slogs upp med en smäll och två glada röster fyllde den. Alissa kom strax efter in studsande. Jag tog snabbt bort min hand från Lukes lår då vi satt så man kunde se det från hallen. Efter Alissa kom Catelyn in. Lite saktare och försiktigare förstås. Hennes ansikte sken upp när hon fick syn på vem jag antog var Beck. För han reste sig upp och såg lika glad ut han. Han stegade fram mot Catelyn och hon kastade sig i hans famn. Båda skrattade glatt.

"Cate! Vår solstråle!" hörde jag hur han skrattade. Det fick henne att skratta ännu mer.

"Solstråle?" fnissade hon. De hade avslutat kramen och stod nu bara och pratade glatt.

"Ja! Vet du hur deppigt det har varit hemma utan dig?" skrattade han och nöp henne lite i armen. Det fick bara Catelyn att skratta ännu mera. Beck gick och satte sig igen när han hörde hur Adrian reste sig upp. Catelyn kollade lite sorgset på sin bror innan han öppnade upp armarna för henne. Det var verkligen något mellan dem två som var speciellt, något som vi andra inte kunde förstå.

"Förlåt mig, förlåt mig" kunde jag höra med min varghörsel hur Catelyn viskade. Adrian sa inget utan drog bara med sig henne till sin egen stol. Han puttade vänligt ner henne på stolen innan han gick och hämtade en egen.

Alla började snart där efter ta för sig av maten och samtalet flöt på bra. Den mesta delen kunde man höra hur Catelyn och Alissa satt och fnittrade.

"Så glad att vara tillbaks här Catelyn?" skrattade Zayn och avbröt deras fnitter.

"Gud ja! Ni anar inte hur mycket jag saknat två av mina bästa vänner" svarade hon och blinkade med ena ögat åt honom. Pratet fortsatte där efter som vanligt.

Jag la försiktigt min hand på Lukes lår igen, fast lite högre upp. Den enda reaktionen jag fick var inte den jag ville ha. I vanliga fall skulle Luke bara krama om min hand men denna gången puttade han bort den. Det var droppen för mig. Jag passade inte in här vid detta bordet och Luke gav mig ingen som helst uppmärksamhet.

"Ursäkta mig, men jag ska träffa en kompis och shoppa. Vi ses senare" sa jag snabbt medan jag reste mig upp och lämnade bordet.

~••~

Så istället för att sitta och känna mig utanför vid det där bordet satt jag nu i en park helt ensam. Ja men varför inte? Chris var som vanligt sen. Jag hade träffat honom här ett antal gånger de senaste dagarna, alltid har jag skyllt på att jag ska och shoppa. Varje gång hade vi alltid haft en avtalad tid. Denna gången var första gången han bara ringde och kallade dit mig. Visst han var min alfa och jag var tvungen att lyda honom, men ändå. Lite snäll kunde han väl vara?

Dessutom hade jag dåligt samvete över att ha ljugit så mycket för Luke. Att jag var Omega med mera. Det var ju från början bara en plan att störta dem och sedan Moon Shadow flocken och så vidare. Men allt eftersom tiden gick hade jag fått känslor för Luke och nu satt jag i en jobbig sits. Visst kände jag mig inte välkommen i flocken. Det kunde ju bero på att varken Alissa eller Zayn gillade mig och de båda var högtuppsatta i flocken. Alla lyssnade på dem och respekterade dem. Så även om jag varit hos White Forest flocken ett tag nu så hade jag fortfarande inga vänner där. Ganska sorgligt faktiskt.

Mitt under mina funderingar kände jag en hand på min axel. Jag hoppade förvånat till och kollade upp. Jag mötte Chris mörka blick. Han började kolla runt omkring oss och jag suckade åt han.

"Ta det lugnt. De sitter hemma och äter" fnös jag. Jag fick en kort nick av honom innan han satte sig ner bredvid mig på bänken.

"Varför kallade du hit mig så hastigt Chris?" frågade jag och råkade låta en aning sur på rösten. Ärligt talat så var jag ganska glad att slippa sitta vid det bordet där hemma och låtsas gilla dem andra.

"Du vet den tjejen jag lät kidnappa?" började han och lät lita tveksam på rösten. Det var inte likt honom alls. Alltså måste något ha hänt.

"Hon du inte berättade någonting om för mig?" fnös jag irriterat och lutade mig bak mot ryggstödet.

"Ja. Hon har typ rymt" Han kliade sig nervöst i nacken. Tydligen var min åsikt viktig för honom och att han inte visste vad jag skulle säga.

Han satt och kollade intensivt på mig i väntan på att jag skulle säga någonting. Snabbt förstod jag att det inte var något tillfälle att Catelyn ramlat in hos White Forest efter att ha blivit kidnappad. Det var hon som Chris hade kidnappat! En ilska växte inom mig som jag inte kunde förklara. Jag var där emot fast besluten att inte visa något för Chris.

"Ibland fattar jag inte hur du kan vara alfa" fnös jag istället. Han sa inget utan vände istället bort blicken från mig och kollade ner på sina händer.

"Varför berättade du inte att det var Catelyn, medlem av Moon Shadow flocken?" suckade jag när jag inte fick något svar. Jag granskade honom efter svar så han inte kunde komma undan med något och för att se om han ljög för mig.

"Hur?" började han och kollade rent av förvånat på mig. Hans ögon var stora och hans mun en aning öppen.

"Det kan ju vara så att hon snubblat in hos White Forest och först hela vår plan! Luke ignorerar mig totalt och har bara ögonen på henne" fnös jag, fast besluten att inte visa att jag kärat ner mig i Luke. Det skulle Chris bara använda mot mig i framtiden. Jag fick inget som helst svar av Chris, det var mer som om han försökte komma på en plan eller något.

"Vill du berätta vad som är så speciellt med henne?" fnös jag för att få honom att prata. Det var ju trots allt han som bett mig komma hit. Chris mötte min blick och kollade mig djupt i ögonen.

"Du vet alltså inte?" skrattade han hest. Förvirrat skakade jag på huvudet. Vad då veta? Vad fanns det att veta? "Catelyn är alfa över Moon Shadow flocken och dessutom har hon någon gåva jag försöker lista ut" fortsatte han allvarligt och lutade sig nöjt bak mot ryggstödet igen. Det syntes på honom att han kommit på en plan.

"Du skojar med mig?" flämtade jag fram och reste mig hastigt upp. Chris skakade flinandes på huvudet.

"Dessutom vet jag hur vi ska göra för att ta ner både Moon Shadow och White Forest flocken" sa han fortfarande med flinet på läpparna. "För jag vet nämligen något inte någon av de flockarna vet"