A Wolfheart

20. When someone hurts you cry a river build a bridge and get over it!

-Lukes perspektiv-

Av ren chock drog jag mig lite ifrån henne. Jag granskade henne noga. Hon hade ett sexigt leende på läpparna och tindrande ögon. När jag sniffade lite försiktigt kunde jag mycket väl känna doften av varg.

"Vilken flock?" viskade jag så tyst fram att bara vi hörde. Jag granskade henne noga efter en lögn.

"Ingen, jag är omega. En avvisad omega, både från flock och mate" viskade hon tillbaks. Tanken att få ihop det med en omega sporrade mig. Jag svarade henne inte utan pressade snabbt mina läppar mot hennes. Dem masserade mjukt mina läppar. Jag kände genast hur jag ville ha mer och tog hennes hand. Jag drog med henne ut från klubben och hon kollade undrande på mig fortfarande med den där särskilda gnistan i ögonen.

~••~

"Vart ska vi?" frågade hon fnittrande medan jag låste upp min bil och öppnade dörren åt henne. Hon satte sig ner och jag stängde dörren efter henne. Jag gick snabbt runt bilen och passade på att skicka ett meddelande i tankarna till Zayn.

"Jag tar bilen hem, jag hoppas du kan komma hem på annat vis. Annars skickar jag någon annan" sa jag snabbt i tankarna till honom.

"Det är lugnt" fick jag som svar.

Jag satte mig ner bakom ratten och startade bilen.

"Jag är med avvisad från min mate, vi drar hem till min flock" sa jag allvarligt.

"Din flock?" frågade hon förvånat. Jag vred på huvudet mot henne och granskade henne fundersamt.

"Ja?" sa jag lite frågande.

"Du är en alfa?" frågade hon förvirrat och granskade mig noga. Jag nickade bara som svar. Ett leende drog över hennes läppar och hon böjde sig fram och kysste mig. Det blev en lång, djup kyss. Hon slog nästan Catelyn i att kyssas. Men jag antar att ingen kan slå någon som det slår gnistor från.

Jag drog mig lite ifrån henne och mötte hennes nyfikna, blåa ögon.

"Det här är så lustigt. Jag gillar dig mycket och jag vet inte ens vad du heter" skrattade jag lite hest. Ett flin prydde hennes körsbärsrödaläppar.

"Sophia" viskar hon fram och böjer sig närmre mig. Jag känner hur hennes läppar borstar över mina. "Kör nu" viskar hon fram och drar sig bort från mig. Jag ser hur hon flinar innan hon kollar ut genom rutan. Jag gör det ända jag kan för att få mer och gaser. Nu ska vi hem till flocken och jag ska ge henne en natt hon sent ska glömma, medan jag ska glömma allt som har med Catelyn att göra.

-Catelyns perspektiv-

Jag tänker inte börja med ett kära i detta brev, för jag menar det inte. Så varför göra det? Ni skulle inte gett er på oss Moon Shadow flocken. Vi är ett väldigt hämndlystet folk. Ni kanske dödade många av oss, men inte tillräckligt många. Vi vill ha ut vår rätt och vi vill inte bli behandlade som smutsig ohyra. För vet du vad, vi är snart mäktigare än alla flockar tillsammans och vi ska ta kontroll över hela skiftarsamhället. Inte ens en mäktig flock som Moon Shadow flocken kan stoppa oss.
Ni hade bara tur borta i White Forest och er vinst var mer en fördel för oss än er. För vet du vad? Vi har spioner överallt och det är något väldigt speciellt med dig, alfa av Moon Shadow. Hur kommer det sig att ingen vet vem denna mäktiga alfa är? Är det en svaghet för flocken? Kanske det.
För vi har sett att denna mäktiga alfa beter sig väldigt underligt i vissa situationer, denna alfan rör sig fantastiskt och smidigt, både till varg och människa. Så vi kan inte låta bli att undra vad denna mäktiga alfan döljer och givetvis om vi kan dra nytta av det.
För tro inte att detta är över.
Alfa Catelyn av Moon Shadow flocken
Vi ses snart igen
Alfa Chris ur Black moon flocken, förre detta rouges