A Wolfheart

43. Fight or die

-Chris perspektiv-

Jag riktigt bad om att allt skulle ordna sig. Det var inte såhär jag hade planerat att det skulle bli. Sophia hade lovat mig sitt liv att inte döda Catelyn och ändå var det just det hon nästan gjort.

När jag hade sprungit förbi Adrian och Sophia som stred visste jag att det var Adrian som skulle vinna. Det var det här han var utbildad för och med lite extra hat i kroppen kunde man göra mycket.

Den korta tiden innan Adrian dykt upp hade jag och Sophia bråkat. Jag visste att det fanns en hel del andra dom gärna skulle vilja ta livet av henne mycket mer än vad jag vill även om hon kanske dödat person jag älskar. Just det, jag hade på något vis rett ut mina känslor och kommit fram till att jag faktiskt älskade Catelyn. Känslan var nästan lika stark som den hade varit när jag träffat min mate och det kunde ju bara betyda en sak.

I vilket fall hade jag inte ägnat Adrian och Sophia så många tankar när jag föll ner på knä bredvid Catelyns slappa vargkropp. Jag brydde mig faktiskt inte om vem som vann den striden mellan dem två eftersom jag inte tyckte om eller brydde mig om någon av dem. Den ända jag brydde mig om var Catelyn och hon höll på att dö framför mina ögon. Jag drog fram en liten flaska i miniatyr storlek som jag alltid bar med mig. Den var väldigt användbar och jag hade räddat livet på många tack vare den. Dock hade det aldrig gått så här långt som i Catelyns fall, så jag visste inte om det skulle fungera.

Jag visste att vätskan i den lilla flaskan skulle skifta tillbaka henne till människoform så hon lättare skulle kunna läka. Vätskan renade även luftvägarna till en viss del. Men det hade redan börjat komma blod genom Catelyns mun så jag visste inte om det skulle fungera eller inte. Hon hade börjat andas tyngre och saktare och jag visste att det snart var för sent. Jag droppade lite av vätskan in genom hennes nos.

Snabbt la jag ner flaskan i min ficka igen och började knäppa upp skjortan jag hade på mig. Jag måste skylla Catelyn med något när hon skiftat. Det bara kändes viktigt på något vis. Jag drog av mig skjortan och la den över Catelyns vargkropp som när som helst skulle skifta.

Jag hann där emot inte se henne göra det för snart låg jag på marken lite längre bort. Jag hade inte ens uppfattat vad som hänt. Det dunkade jobbigt i huvudet så antagligen måste jag ha slagit i huvudet. Jag satte mig försiktigt upp och såg hur Catelyn skiftat till människa. Hennes kropp låg livlös på marken och blödde. Ovanför henne stod Luke böjd över henne och försökte skaka liv i henne. Jag visste att det bara gjorde det värre. Hon måste till en doktor nu så hon kan läka ifred, om det inte redan är försent.

På vingliga ben reste jag mig upp och började springa mot Catelyn och Luke. Hur jag hade kunnat undgå att nästan hela hans flock hade kommit var mig en gåta. Kanske är mitt huvud endast fullt med tankar om att rädda Catelyn att jag inte ens bryr mig om mig själv längre. Jag kan inte förstå att jag för bara ett litet tag sedan var en känslokall individ som inte längre trodde på kärlek utan bara gjorde det jag behövde för att få mer makt. Att det sedan ledde till att jag mötte Catelyn är nog en gåva från skyn att få mig på bättre vägar. Men nu höll hon på att dö och jag kunde inte göra något åt det.

Så fort jag kände att jag hade koll på balansen började jag springa mot Catelyn och Luke. Jag blev oturligt nog stoppad av en massa vargar som omringade mig så jag inte kunde komma fram.

En panik-aktig känsla tog form i mig. Antingen kunde jag stanna här och kämpa för att komma fram till Catelyn och kanske dö på kuppen eller kunde jag dra tillbaka min flock och fly här ifrån och komma på någon ny plan att få tillbaka Catelyn, om hon nu överlever vill säga.

Jag såg fler och fler vargar omringa mig. Även vargar jag inte kände ingen från varken Catelyn eller Lukes flock var där, vilket måste betyda att Red Sun flocken är kvar och allierade med Catelyn. Allt gick verkligen inte som planerat.

Jag gjorde det enda jag kunde göra och skiftade snabbt till varg. Jag stirrade intensivt mot alla andra innan jag letade upp Lukes sinne.

"Få henne till sjukstugan snabbt om hon ska överleva" sa jag strängt till hans sinne. Jag såg hur han kollade upp bakom alla vargar och mötte min blick. Den var svår tolkad så jag fick ta det som ett okej. Jag tog ett djupt andetag och gav ifrån mig ett yl. Jag berättade för alla mina flockmedlemmar att de skulle dra sig tillbaka med det samma.

Nu var det bara för mig att dra här ifrån också på något vis. Visade jag minsta antydning på strid skulle de alla döda mig på en gång. Jag kollade mig försiktigt runt omkring för att få koll på alla och hitta en flyktväg. Jag såg Sophias döda varg ligga lite längre bort med en chockad Adrian ovanpå. Han verkade inte inse vad som hänt. Han bara stod där och stirrade.

Jag granskade honom lite noggrannare och såg att han varken kollade på mig eller Catelyn. Det var något längre bak. Jag följde hans blick förbi Catelyn och stelnade direkt till när jag såg vem min blick landat på.

Människan jag hatade mer än något annat. Människan som dödat min mate. Den mate jag gav mitt liv för trots att hon avvisat mig.

Hela min värld stannade upp och jag fick göra allt för att hålla kroppen i kontroll. Jag fick inte attackera henne nu då skulle jag vara så gott som död.

Jag tog ett djupt andetag och började springa bort från platsen med så många känslor.

----

Ännu ett kapitel, dock inte så långt. Men till mitt försvar kan jag säga att jag inte ville blanda olika perspektiv i detta kapitlet då jag tyckte det förstörde lite. Så jag har redan börjat skriva ihop nästa kapitel :D 

Nu till viktigare saker! Denna berättelsen börjar lida mot sitt slut (det är ett antal kapitel kvar men inte jäääätte många) och jag väljer fortfarande mellan två slut. Jag vet inte heller om det kommer en uppföljare till den då jag just nu inte har en ända idé. Det står totalt still i mitt huvud. 

Men det jag tänkte komma fram till var att min syster kom igår kväll (?) och bad mig skriva en fan-fiction om The Fooo Conspiracy. Jag har skrivit en innan som jag tröttnade på för den var så dålig så jag raderade den. Det jag undrar då är, finns några av er som läser denna som även skulle läsa en fan-fiction om TFC?  :) 

Och ös gärna in med konstruktiv kritik på denna berättelsen så jag kan förbättra mig :D