-Catelyns perspektiv-
Mina ögon hade fastnat på alkoholen framför mig. Jag vet inte riktigt vad det var för något, det hade mitt sinne redan blivit allt för luddigt för. Kanske inte så lustigt om jag druckit en hel flaska själv. Men som sagt jag är skiftare och klarar mer alkohol. Dessutom var mitt mål att bli full och glömma allt. ALLT.
Jag hade varit så glad innan på förmiddagen. Jag hade retat min bror till gallfeber och han hade irriterat lunkat hem från skogen med mig skuttande framför sig. Bokstavligen. I vilket fall hade jag kommit hem till synen av Alissa och Zayn strulandes mot en vägg och jag ville bara spy. Inte för att jag inte är glad för min bästa väns skull utan för att jag själv bara fick dåliga tankar i huvudet. Alltid var det Chris eller Luke som cirkulerade i mitt huvud. Jag blev inte av med dem!
Luke hade gått vidare med Sophia och Chris... ja, han var en rouges. Kan ju inte bli mycket bättre. Jag blev i alla fall väldigt deprimerad av det hela och Adrian verkade inte mycket gladare. Han verkade ha fått rediga känslor för Alissa. Adrian ursäktade sig med att han hade beta saker att göra, vilket jag fnös åt. Men det gjorde inte mig något. Jag fick vara själv då och det var allt jag ville.
Så jag hade skiftat tillbaks till människa och snabbt tagit på mig. Mina steg hade jag styrt mot huset vi fått låna. Där inne hade jag letat igenom alla hyllor, men ingen alkohol! Inte någonstans! Argt hade jag marscherat in i Alissa och Lukes hus, som turligen för mig var tomt. Luke visste jag inte var han var och inte heller deras sur gubbe till farfar. Men de hade sprit och det räckte för mig!
Så det var deras soffa jag nu satt på och söp.
Jag kände hur hela världen försvann och ersattes av ett paradis. Mina tankar gick i kors och jag flinade för mig själv. Jag reste mig upp på vingliga ben med flaskan i handen. Fnittrande vinglade jag ut i köket för att se om det fanns något mer gott att dricka. Flaskan jag höll i handen var nämligen nästan slut nu och jag behövde mer.
Jag hann dock inte så långt förrän flaskan i min hand försvann. Jag försökte lukta mig till vem det var innan jag vingligt vände mig om. Dock var mina vargegenskaper försvagade och jag gav frustrerande upp. Surt vände jag mig om och mötte Lukes allvarliga ansikte. Jag snörpte ihop munnen när jag såg att han tog en klunk ur flaskan, min flaska! Eller det var egentligen deras men just nu var den min!
"Luke!" fräste jag surt som en liten barnunge.
"Catelyn, vad gör du i vårt hus?" frågade han allvarligt och lutade sig mot bänken bakom honom. Surt satte jag armarna i kors och blängde envist på honom. En menande blick från honom fick mig att öppna munnen.
"Ing-en drick-a hemma" sluddrade jag fram. Luke himlade med ögonen och tog en till klunk. Jag blängde surt på honom och sträckte mig efter flaskan i hans hand. Men med min goda balans snubblade jag och föll ner på golvet.
Ett skratt bubblade ur mig och jag kunde inte låta bli att gapskratta åt Lukes min. Han satte ifrån sig flaskan och försökte hjälpa mig upp på fötter. Han tog tag i min hand och drog, men jag hade inga tankar på att resa på mig. Jag låg bra här på golvet. Så snabbt drog jag i hans hand och förvånat ramlade han ner över mig. Han bara skakade på huvudet och försökte motvilligt resa på sig.
Jag riktigt kände hur våra kroppar skrek efter varandra. Det slog gnistor i mellan oss och jag försjönk i Lukes ögon. De var så vackra.
Plötsligt lutade sig Luke ytterligare närmre mig och våra läppar möttes. Jag flämtade till, så bra det gick med hans läppar pressade mot mina. Det var som en stöt mellan oss, fast på ett skönt sätt. Försiktigt började Luke massera mina läppar med sina och jag var inte sen på att besvara honom. Det tog inte lång tid innan han slicka lite lätt på min underläpp och bad om tillträde. Full som jag är gav jag honom det hungrigt. Jag vred lite på huvudet och fördjupade kyssen.
ESTÁS LEYENDO
A Wolfheart
Hombres LoboVad gör man när ens plikt står i vägen för sin sanna kärlek, sin mate? © whateverSmile on Wattpad