A Wolfheart

8. Fuck you, I will find somebody better

-Catelyns perspektiv-

Alissa hade dragit in mig på hennes rum efter att vi kommit ut från Lukes kontor. Hennes rum var stort men låg oturligt nog i samma hus som Luke bodde i. Alltså i alfahuset. Jag satte mig ner på hennes välbäddade säng medan hon stojade runt i rummet på jakt efter något. Tillslut slog sig även hon ner på sängen och vred sig så hon satt mitt emot mig. Alissa var verkligen söt och var säkert en killmagnet. Hon hade mörkt, långt och lite vågigt hår och bruna vackra ögon. Man såg verkligen likheten mellan henne och Luke.

”Så Catelyn… varför glor min bror på dig så fort han får syn på dig?” frågade Alissa nyfiket. Jag blev stel av frågan, vad skulle jag svara? Inte ens min tvilling visste om det. Men kanske borde jag kunna berätta en hemlighet för henne.

”Lovar du att inte berätta för någon? Inte ens din bror? Jag känner verkligen att du och jag klickar som vänner Alissa. Ärligt talat så har jag inte ens några andra tjejkompisar” sa jag tyst. Generat kollade jag ner på mina händer. Varför var jag ens generad? Det var ju inte så att jag kunde hjälpa det.

”Absolut Catelyn, nej vänta, Cate!” utbrast hon glatt.

”Vi-är-mates” sa jag snabbt och tyst. Oturligt nog hade hon uppfattat det.

”Ni är vadå?!” utbrast hon glatt och reste sig upp. ”Du ska bli vår nya luna!” fortsatte hon när jag inte svarade.

”Nej det ska jag inte!” sa jag bestämt.

”Har du avvisat honom?” frågade Alissa oroligt. Jag skakade bara på huvudet. Alissa kollade förvirrat på mig. Hon  verkade inte förstå något just nu.

”Jag har en egen flock Ali, jag kan inte lämna dem” sa jag tyst. Alissa bara nickade förstående och drog in mig i en kram.

”Du kan alltid berätta allt för mig. Jag finns alltid här för dig” viskade hon. Jag bara kramade tillbaks som svar. Äntligen hade jag en riktig tjejkompis, min första.

”Ali, jag är så glad att vi kom hit. Annars hade jag aldrig träffat dig” fnittrade jag.

”Cate, vart är du?” frågade Adrian i vår tankelänk

”Hos Alissa” svarade jag snabbt.

”Vi behöver prata, nu”  sa han snabbt och bestämt. Jag suckade och märkte hur Alissa kollade nyfiket på mig.

”Adrian vill prata” suckade jag. Ett flin började smyga fram på Alissas läppar.

”OMG du tycker Adrian är snygg!” utbrast jag förvånat. Alissa himlade med ögonen åt mig.

”Självklart tycker jag det. Jag menar, har du någonsin kollat på din bror? Och sedan kollat runt omkring dig? Alla tjejer stirrar på honom och det är inte bara han som blir utstirrad. En viss syster till honom får alla killars blickar och alla tjejers bitchblickar” skrattade Alissa.

”Jag?” sa jag förvånat.

”Herregud, har du bara haft ögonen på Luke eller?” fnös hon. En rodnad steg längs med min hals till mina kinder.

”Gå nu, din bror ville prata med dig” skrattade hon och puttade mig mot dörren. Jag fnittrade till lite innan jag stängde dörren efter mig och gick mot trappan ner. Jag kollade mig runt omkring i den stora korridoren. Där satt bilder på gamla alfaledare, Alissa och Lukes familj med mera. Utan att jag kunde hindra mig själv tänkte jag mer och mer på Luke. Jag skakade på huvudet för att få ut honom ur huvudet. 

’Du kommer aldrig få ut honom ur huvudet Cate, du behöver inte ens försöka’ fnittrade Li i mitt huvud. Jag fnös och stängde ute henne. Dumma varg. 

”Vad fnyser du åt då?” hördes en röst vid sidan om mig. Jag stannade upp och stelnade till. Jag hade inte märkt att jag gått in i samma rum som Luke befann sig i. Jag hade verkligen inte lust att träffa honom just nu.

”Luke jag orkar faktiskt inte prata just nu. Min bror vill mig något” suckade jag och försökte gå förbi honom. Men som jag misstänkte stoppade han mig genom att ta tag i min arm.

”Snälla Catelyn, ge mig en chans” viskade han fram och smekte mig upp längs med armen.

”Snälla Luke…” började jag protestera.

”Catelyn, både jag och min varg och fallit för dig. Snälla låt mig bevisa för dig att jag är rätt person” fortsatte han med att försöka övertyga mig. Han tryckte sig närmre mig och hade nu lagt båda händerna på mina armar som han långsamt förde längre upp i mjuka rörelser. Jag orkade inte mer. Jag orkade inte med honom mer. Med bestämda rörelser puttade jag honom ifrån mig och la armarna om mig själv. Detta var minst lika svårt för mig som för honom. Li riktigt ylade efter honom i mitt huvud och allt jag ville var att slänga mig runt halsen på honom.

”Luke, vi är mitt i ett krig. Gör det inte svårare för mig” mumlade jag skakigt fram. Han kollade bedjande på mig men jag bara skakade på huvudet och gick ut genom närmsta ytterdörr. Snabbt fortsatte jag till nästa hus som jag och Adrian bodde i.

Han satt där inne i soffan och när han såg min sorgsna min blev han genast orolig. Snabbt reste han sig ur soffan och kom fram till mig. Han la armarna om mig och drog in mig i en av sina broderliga kramar. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag älskar honom, Adrian, min tvilling.

”Hur är det sis?” frågade han oroligt. Sis var något han alltid kallade mig, i nästan alla situationer.

”Det är inget, jag är bara trött” försökte jag övertyga honom. Han släppte inte det men lät det vara förstunden.

”Du ville prata med mig om något?” mumlade jag i stället. Han nickade och såg ut att fundera.

”Beck hade varit ute och patrullerat med en från Lukes flock. De hade hittat färska spår efter en rouges. Vi borde göra oss beredda för en attack som antagligen sker snart” sa han allvarligt. Jag nickade och tänkte. Hur skulle vi kunna göra oss så beredda som möjligt?

”Se till att träningen sitter. Alla skador ska fixas. De ska få så mycket söm som möjligt under nätterna. Och byta av varandras vaktpositioner var fjärde timme” sa jag allvarligt. Adrian nickade och pussade mig på kinden innan han begav sig utåt för att fixa det jag sa till.

                             Det var kväll. Mörkret höll på att lägga sig över flockarna. Jag skulle patrullera gränserna en sista gång innan jag gick och la mig. Det var Alissa som skulle följa med mig. Hon var snabb, dock inte snabbare än mig. Jag var ju alfa. I vilket fall så gick vi bakom ett varsitt träd och skiftade. Alissas varg var ljusfux. Vi skulle bara patrullera halva området för ett annat par tog den andra halvan.

Jag mötte Alissas blick och hon nickade. I lugnt tempo började vi röra oss in i skogen. Vi patrullerade noga gränserna och sniffade ofta i luften. Ett tag sprang vi i kapp och busade lite. När vi kom till slutet av vår patrullering där vi skulle möta upp de andra stannade jag och blev stel som en pinne. De två andra var redan där och kollade förvirrat på mig, lika så Alissa.

”Vad är det Cate?” frågade Alissa mig oroligt i tankelänken. Jag sniffade i luften utan att svara. Där var det igen. En liten, liten okänd doft. Den var inte stark men den var på väg hitåt. Inte lustigt de andra inte kunde känna den. Den var i motvind och förlångt bort.

”Rouges” var det ända jag sa till Alissa. Hon blev genast stel som en pinne och sniffade i luften.

”Adrian! Rouges på väg och de rör sig i snabbtakt. Förvana Luke och ställ upp vår flock. Vi är på väg” sa jag snabbt till min bror i tankelänken.

”Allright sis. Ta hand om dig och råka inte ut för något” fick jag som svar.

”Dags att dra. Rouges rör sig i snabb takt” sa jag snabbt till Alissa och de andra två framför mig i tankelänken eftersom vi inte kunde prata som varg. De nickade och vi började springa.