Bakom galler

Fyra

Nästa dag satt jag på samma plats som jag suttit på de senaste dagarna, och som vanligt satte sig Colin bredvid. Läraren hade gått iväg någonstans och Colins kompis stod vid vårt bord och de hade ett samtal om någon tjej, eller snarare några. De hade pratat om så många tjejer att jag nästan blev snurrig och undrade om det fanns en enda tjej Colin inte hade varit med.
Jag satt och klottrade i mitt block som vanligt medan jag tjuvlyssnade på deras konversation.
"Hon var sjukt på och jag kan svära på att hade jag velat hade hon särat på benen", jag fnös svagt åt vad Colin sa.
"Låg du inte med henne?", frågade Colins kompis vars namn jag inte uppfattat.
"Nej, hon var för enkel liksom", sa Colin och jag kunde inte låta bli att roa mig åt deras idiotiska konversation.
"Hon brunetten då, vad fan hette hon? Lovisa? Lucia?"
"Linnea, men hennes bröst var fan jävligt slappa utan bh", sa Colin och jag kunde inte låta bli att tänka på ett citat jag såg häromdagen.
"Och din kuk är liten utan stånd", sa jag utan att tänka efter. De vände sina blickar mot mig och jag kunde känna Colins kompis flin trots att jag inte såg på dem. Jag kollade förvånat upp på dem, sa jag det där högt?
"Ursäkta?", sa han irriterat och jag flinade svagt.
"Din kuk är liten ut-", började jag men han avbröt mig. Några i klassen vände sig om och kollade nyfiket på oss. Colins kinder blev röda och jag kunde inte avgöra om det var av irritation eller genans.
"Vad fan säger du?", morrade han och jag flinade roat, nöjd över att tydligen ha träffat en öm punkt trots att det inte alls var meningen att säga det högt.
"Ska jag säga ännu en gång till?", frågade jag och jag såg i ögonvrån hur Colins kompis roat lät blicken fara mellan oss. Colins stirrade argt på mig.
"Nej! Du är ju helt efterbliven", utbrast han och det var skrattretande hur lättstött han var.
"Och du är ett vider", påpekade jag och han såg ännu argare ut.
"Eller rättare sagt, en manshora", fortsatte jag och det såg ut som om han skulle sprängas. Jag märkte att nästan hela klassen satt och stirrade på oss. Colin stirrade så argt att jag trodde hans ögon skulle ploppa ut innan han utbrast "Fittunge", och försvann ut genom klassrummet. Colins kompis brast ut i skratt och jag kunde inte låta bli att det ryckte i mina mungipor.
"Jag tycker inte bättre om dig", påpekade jag och han satte handen över hjärtat som om jag sårat honom.
"Vad menar du?", hans ögon lös roat och jag skrattade lätt.
"Men allvarligt, lär er respekt", sa jag sedan och kollade seriöst på honom. Han ryckte på axlarna.
"Jag har respekt, han är bara lite väl självgod", sa han och jag fnös svagt.
"Han förtjänar en kastrering"
Colins kompis skrattade och sträckte fram handen "Logan", sa han och jag tog hans hand. "Bella"
"Colin är inte van vid att tjejer säger åt honom", tillade han sedan och jag kollade förvånat på honom.
"Jag trodde han fick skit hela tiden, så som han håller på"
"Jo man kan ju tro det", svarade han med ett skratt.
"Bella, hur trevligt det än var att umgås med dig så måste jag iväg. Men vi syns"
"Vi ses", mumlade jag tillbaka och han lämnade klassrummet ungefär samtidigt som läraren kom tillbaka. Logan var definitivt trevligare än Colin och defenitivt någon jag hellre hade bredvid mig.
Colin syntes inte till resten av lektionen, inte för att det gjorde mig något, jag såg honom inte förens efter skolan då jag såg honom stå ute och röka med ett gäng. Jag såg även Logan och han nickade lätt när han såg mig. Jag vinkade tillbaka och gick mot bussen för att åka hem.

När jag en halvtimma senare var hemma såg jag en okänd bil stå ute på parkeringen. Det var en svart range rover och jag stod och stirrade på bilen i flera minuter innan jag fick fart på benen och började gå mot huset. Vems fan var bilen?
Jag öppnade dörren utan att knacka och jag såg herrskor stå i hallen. Min rynka mellan ögonbrynen blev allt större och jag blev bara mer och mer förvirrad. Mamma var inte den som tog hem män sådär, hon tog inte hem någon, någonsin.
Jag spände ofrivilligt kroppen när jag hörde steg närma sig från köket. En man med svart hår och gröna ögon kom fram och han log när han såg mig. Något i hans blick fick det att krypa av obehag inom mig och när han kom ännu närmare var jag påväg att kuta ut ur huset.
"Nej men hej! Du måste vara Gabriella", han hade skånsk dialekt och till och med hans röst hade något obehagligt i sig. Jag stod först och bara stirrade chockat på honom. Han skrattade.
"Jag dejtar din mamma", hans plötsliga uttalande fick mig att kippa efter andan. Min mamma dejtar aldrig? Vad är det som händer?
"Hon sover i soffan just nu", sa han. Jag fick lust att fnysa åt honom, hon sover inte, hon är däckad i soffan, hon har druckit för mycket. Jag fick lust att gå in och titta till henne, kanske ge henne en filt eller ett glas vatten, men hans närvaro fick mig tydligen att frysa till is och inte göra någonting annat än att stirra.
"Ehm.. J-Jaha.. okej?", stammade jag fram, ovetandes hur jag skulle hantera situationen eller vad jag skulle göra.
"Gabriella?!", ropade plötsligt mamma inifrån vardagsrummet och hennes plötsliga rop satte fart på mina ben. Hon satt i soffan med en filt runtom sig och hon kollade på mig med stora rödkantade ögon. Hon var full, det syntes på långs vägar, men hon såg annorlunda på något sätt, vad det var kunde jag inte sätta fingret på.
"Jag ser att du har träffar Carl!", utropade hon och inte förens då kom jag på att han aldrig presenterade sig.
"Ehm.. Ja", svarade jag. Fortfarande i chock.
"Är han inte underbar?", kvittrade hon och jag vände mig om endast för att finna honom stå där och stirra på mig med sina klargröna ögon. Rysningar gick genom min kropp och jag visste inte varför, men det var någon med denna Carl jag inte tyckte om.
"Jo", svalde jag och lät blicken skanna rummet. Jag fastnade på en genomskinlig burk på bordet med små blå kristaller i och jag stelnade till. Plötsligt visste jag vad som var annorlunda med mamma, hon var inte full. Hon var hög.