Bakom galler

Tre

När jag kollade mig i spegeln nästa morgon var min underläpp helt svullen och min kind skiftade svagt i lila. Jag suckade och använde foundation för att försöka täcka det mesta, även fast det inte gick att undangömma den svullna läppen. Resultatet blev rätt okej och kollade man inte jättenoga så syntes det nästan inte alls, det enda skeva var min läpp som var större på ena sidan men vad skulle jag göra åt det?
Jag drog på mig svarta jeans och en vit hoodie innan jag begav mig mot skolan. Mamma låg som vanligt och sov när jag gick.

Bussen till skolan gick fortare än jag mindes och jag höll nästan på att missa att gå av på rätt hållplats.
I klassrummet satte jag mig på samma plats som igår och det kändes som om gårdagen upprepades när Colin kom in en kvart försent. Han satte sig bredvid mig och flinade mot mig. sedan fick han en rynka mellan ögonbrynen och jag förstod att han antagligen la märke till märkena i ansiktet.
"Trubbel i paradiset?", viskade han och jag skrattade till. Jag vet inte ens varför jag fann det komiskt men av någon anledning var det en lättnad att skämta om det.
"Du anar inte", viskade jag tillbaka och log men han log inte tillbaks.
"Har du blivit slagen?", frågade han sedan och jag skakade på huvudet "Nej det har jag inte"
"Vad gjorde du då? Trillade i trappan?", han himlade på ögonen åt mig, en antydan på att han visste att jag ljög. Men jag kände inte ens den här killen, han hade inte rätt att veta sanningen så jag ryckte bara på axlarna och hoppades att han skulle låta mig vara.
"Men-", började han men jag la frustrerat ner pennan på bordet och spände blicken i honom.
"För helvete, käften och låt mig vara", fräste jag, högre än jag tänkt. Hela klassen vände sig om mot oss och läraren tystnade. Den lilla oron i hans ansiktsuttryck var plötsligt bortblåst och istället flinade mot mig.
"Ursäkta Gabriella?", frågade läraren och kollade strängt på mig. Jag visste att det inte var en bra idé att börja hålla på, men jag kunde inte hantera min ilska. Jag hade aldrig varit bra på att hantera min ilskaoch ord flög oftast ur min mun innan jag hunnit tänka.
"Jag bad honom att hålla käften", sa jag syrligt och jag såg på sättet hon ryckte till att hon inte var beredd på att jag skulle ha svarat.
"Språket unga dam!", utbrast hon och hytte med finger åt mig. Jag gav henne en sur blick och övervägde att lämna klassrummet, tillslut gjorde jag det, med allas blickar vilandes på mig. Jag överdrev kanske aningens men lektionen var ändå trist och jag var uttråkad så jag bestämde mig för att gå till de lilla centrumet i närheten.
Klockan var bara strax över 10 och så det var rätt tomt i centrumet, om man inte räknade med McDonalds, men där var det väl alltid mycket folk.
Jag köpte en iste på espressohouse, kaffe var inte min grej. Sedan strövade jag runt på köpcentret och upptäckte att det fanns en H&M. Jag hittade ett armband som var fint och av ren vana stoppade jag ner den i min ficka. Utan att tänka mer på det gick jag runt lite mer innan jag styrde stegen mot utgången och gick ut.
Inte förens jag var utanför skolans byggnad tog jag upp armbandet och kollade på det. Det var en silverkedja med en turkos sten på, jag kollade på prislappen och kunde inte låta bli att känna mig lite nöjd när det stod 199 kr. Jag satte den runt handleden medan jag begav mig mot matsalen för att käka lunch. Jag stötte in i Colin på vägen och när han fick syn på mig sa han något till hans vänner innan han vände sig om och gick mot mig. Jag suckade och skyndade på mina steg för att slippa honom, men han hade längre ben än mig och var uppenbarligen snabbare.
"Gabriella!", han la en hand på min axel och jag vände mig mot honom.
"Hej", mumlade jag och stampade otåligt med foten. Vad ville han?
"Jag visste inte att du var så känslig", jag fick en rynka mellan ögonbrynen när han sa det men sedan förstod jag att han menade när jag lämnade klassrummet. Jag lät ett skratt lämna mina läppar medan jag skakade på huvudet.
"Nej det var inte ditt fel, jag var uttråkad", förklarade jag.
"Jaha, ja det är ju förståeligt", sa han ironiskt och kollade på min handled.
"Har du köpt ett armband?", hans fråga fick mig att komma ihåg armbandet jag stal. Jag vred på armen och kollade på armbandet.
"Typ", svarade jag. Jag kunde ju inte direkt säga att jag hade stulit det.
"Scott!", hans kompisar ropade otåligt på honom och han kollade ursäktande på mig innan han gick tillbaka till dem.
Jag kollade konstigt efter honom innan jag gick in till matsalen. Vad var det där?

Jag träffade Sonja efter skolan som planerat. Hennes kompisar var där idag igen men den här gången hade någon med sig gräs. Hon lös glatt upp när hon såg mig och gav mig en joint. Jag tog tacksamt emot den och snart var vi bortom verkligheten.
Efter att ha suttit och pratat om allt och ingenting ett tag började vi köra konka eller konka. En tvist på sanning eller konka där man endast fick konka. Det började ganska enkelt, någon skulle göra en lapdans och en annan skulle strippa. Sedan blev det plötsligt min tur och jag väntade tålmodigt på något att göra.
"Baxa en bil", sa en kille och jag kollade konstigt på honom.
"Jag har aldrig snott en bil förut?", sa jag och han flinade.
"Jag hjälper dig"
Och sagt och gjort, vi hittade en bil och bröt oss in. Sedan visade han hur man tjuvstartade bilen och när vi hämtade upp de andra i vår stulna bil så pumpade adrenalinet genom kroppen och jag kände en känsla jag nästan aldrig känt. Jag kände mig nästan lycklig.