Bakom galler

Trettiofem

Jag vaknade av att min mobil plingade till. En suck åt att jag glömt och stänga av ljudet lämnade mina läppar innan jag tog upp mobilen och såg ett sms.

Colin 01:12
Ses på en cigg?

Jag hade inte rökt sedan festen vi förut gått på och suget av nikotin kom krypandes i min kropp. Jag funderade en stund innan jag suckade igen, jag var ju trots allt redan vaken och jag var inte känd för att kunna somna om lätt.

Jag 01:14
Visst, kom till parken vid Lucas. Du bjuder

Colin 01:15
Du bor också där, men självklart bjuder jag babygirl. Ses om 20

Jag sträckte på mig i sängen och la mobilen på nattygsbordet igen. Colin hade rätt, jag bodde också här nu. Men på något sätt kändes det konstig och säga att det var mitt hus.
Benen slängde jag över sängkanten och huden knottrade sig när jag lämnade det varma täcket. Jag drog på mig ett par gråa mjukisbyxor och en vit hoodie innan jag satte upp håret i en slarvig bulle och smög ut ur mitt rum. Colin hade sett mig i värre kläder, om man tänker på anstalten, därav brydde jag mig inte att jag såg ut som jag gjorde.
Jag smög ned för trappan och satte tyst på mig skorna innan jag smet ut genom ytterdörren och började gå mot parken. Luften utomhus var kylig och rök lämnade mina läppar. Varför jag inte hade satt på mig en jacka var en bra fråga då det var oerhört kallt ute. Jag huttrade och snabbade på mina steg till parken. När jag var framme var Colin inte där ännu så jag slog mig ned på en bänk och drog upp mobilen. I väntan kollade jag uttråkad igenom instagram och snapchat. Jag hade fått en snap av Theo som jag inte hade orkat öppna. Precis när jag skulle öppna så hörde jag steg närma sig och jag fick syn på Colin. Jag la ned mobilen i fickan och lät honom ge mig en kram innan han satte sig bredvid mig. Han satte händerna i fickorna och drog upp ett ciggpaket och en tändare. Sedan räckte han över dem till mig och jag tände en innan jag gav tillbaka tändaren. Han gjorde likadant och när han tänt sin mötte han min blick. Det var mörkt ute och de enda som lös upp var gatlyktorna.
"Livet är så annorlunda här ute", sa han plötsligt och först trodde jag han menade att livet var annorlunda utomhus. Men sedan förstod jag att han syftade på anstalten. Jag hummade och nickade.
"Hur känns det att bo hos Lucas?", fortsatte han.
"Bra", svarade jag och tog ett bloss.
"Har du någon kontakt med din familj?", frågade han och det slog mig att han inte visste något om min familj förutom att min mormor var död.
"Pappa är död och mamma sitter inne, det är lite därför jag bor i fosterhem", sa jag lite strävt. Han såg ut att vilja slå till sig själv.
"Men det är lugnt, jag och mamma har aldrig haft så bra relation", fortsatte jag för att han inte skulle känna sig lika dum. Han mötte min blick och såg ut att fundera på något. Han vet sig i läppen och tillslut harklade han sig.
"Var det hon som gav dig blåmärkena?", frågade han och jag förstod att han syftade på den gången jag mött honom efter att Carl våldtagit mig.
"Nej", sa jag kort och funderade på om jag skulle berätta mer om det. Det hade varit skönt om någon förutom Thea visste det. Men samtidigt var det Colin jag pratade med. Och andra sidan hade även han gått igenom en del och jag tvivlade på att någon annan skulle förstå som honom. Så tillslut öppnade jag munnen.
"Jag blev våldtagen den kvällen", sa jag och kollade ned på mina skor. Det var jobbigare att säga det än vad jag trodde det skulle vara. Jag kände hur Colin stelnade till bredvid mig, men han sa inget. Han lät mig ta min tid.
"Av mammas pojkvän. Han slog mig och våldtog mig", jag tog en paus och han räckte över en ny cigarett som jag tacksamt tog emot. Sedan fortsatte jag.
"Att han slog mig var ingen stor sak. Det hade hänt innan. Men att bli våldtagen-", jag avbröt mig själv och tog några andetag innan jag tog djupa bloss av cigaretten i min hand för att tårarna inte skulle tränga sig ut.
"Det var en helt annan sak. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv och det gjorde tusen gånger ondare än att bli slagen", berättade jag och svalde klumpen i halsen. Jag ville inte gråta. Så återigen tog jag en andningspaus.
"Jag-", nu kunde jag inte hålla tårarna inne och en ensam tår letade sig ned för min kind.
"Jag känner mig så äcklig", viskade jag och den ensamma tåren fick sällskap. Colin la sin arm runt min axel och drog mig in i hans famn. Jag andades in av hans lukt och efter ett tag torkade jag tårarna och mötte försiktigt Colins blick som kollad allvarligt på mig.
"Du ska inte känna dig äcklig, är det någon som är äcklig så är det han", sa han allvarligt och fick en avsky i rösten när han sa han.
"Bella hade jag kunnat bära en del av dina tyngder eller smärta hade jag utan att tvivlar tagit dem. Du förtjänar inte det här och jag är ledsen att jag har betett mig som en horunge mot dig", sa han allvarligt och jag gav honom ett sorgset leende.
"Hade jag kunnat så hade jag tagit iväg din smärta också", sa jag och han kollade lite förvånat på mig.
"Colin jag är inte dum. Jag ser att du bär på en hel del", sa jag och han såg på mig.
"Men-", började han men jag stoppade honom.
"Du behöver inte berätta något. Ta det när du är redo", sa jag och han kollade på mig ett tag till innan han tog upp en ny cigarett och tände på den. Vi satt tysta ett tag innan han öppnade munnen.
"Låt oss bära allt tillsammans", sa han och jag log mot honom medan jag skakade på huvudet.  Trots att hjärtat skrek ja.
"Jag kan inte förlora fler, jag skulle inte orka det", sa jag och han kollade chockat mot mig.
"Jag kommer inte lämna dig", sa han.
"Det sa du förut också. Sedan hörde du inte av dig mer och skaffade dig en liten hora", sa jag och det ryckte lite i ena hans mungipa när jag sa hora. Men sedan kollade han allvarligt på mig.
"Snälla, jag behöver dig", bad han. Att be om något på det sättet var inte likt Colin. Jag var nära att vika ned mig men gav istället ifrån mig en suck.
"Jag måste börja gå.. hem", sa jag och det kändes konstigt, men bra, att säga hem. Jag reste mig och gav honom en kram.
"Godnatt Colin", och med det sagt gick jag med snabba steg tillbaka till huset. I huvudet hade jag en miljon olika tankar och känslor.