Bakom galler

Tjugoett

Filmen var slut och jag kom knappt ihåg vad den handlade om, eftersom jag hade varit upptagen med annat. Ett flin tog plats på mina läppar när jag tänkte på det.
   Vi gick och ställde upp oss vid utgången.
"Vart fan tog du vägen?", snäste Thea åt Colin när hon fick syn på honom. Han hann inte svara innan Nick sa åt oss att gå ut med händerna knäppta bakom ryggen. Vi hoppade in i bussarna och åkte tillbaka till anstalten.

När vi kom in på vår avdelning igen fick jag syn på ett välbekant ansikte. Jag stannade upp och trodde först att jag inbillade mig, men nej, hon satt där och när hon såg mig kollade hon ner i marken. Med snabba steg tog jag mig fram till henne.
"Kim?", sa jag frågandes. Vad gjorde hon här?
"Vad-", jag hann inte klart innan hon kollade upp på mig och avbröt.
"Jag fuckade upp det, är tillbaka 10 månader", sa hon och det var något speciellt i hennes blick.
"Jag har saknat dig, men jag hade hoppats på att vi skulle träffas på utsidan", sa jag och hon nickade.
"Kim?", Colin kom fram och såg minst lika chockat ut som jag borde ha gjort. Hon log halvt åt honom och han slog sig ned vid oss.
"Är du tillbaka?", frågade han och hon nickade.
"Vad hände?", fortsatte han och hon suckade.
"Droger", sa hon utan att förklara vidare. Jag drog in henne i en kram och hon kramade tillbaka. Absolut, det var hon som satt henne i den situationen hon var i, men ingen hamnar i en sådan situation utan anledning.
Vi släppte på kramen och hon log mot mig, jag besvarade leendet och hon lät blicken gå mellan mig och Colin. Sedan flinade hon lätt.
"Så? Har ni blivit vänner?", frågade hon och jag kände hur mina kinder hettade till lite när jag tänkte på vad som precis hänt på bion.
"Nej", svarade jag samtidigt som Colin svarade "Ja". Kim skrattade lite och jag Colin flinade stort.
"Fast du har rätt, vänner brukar inte suga a-", började han men jag slängde mig över honom och pressade handen mot hans mun. Med stor ögon stirrade jag på honom.
"Du skulle bara våga!", morrade jag och han började skratta. Kim kollade på oss med höjda ögonbryn. Jag gav Colin en varnande blick innan jag släppte handen. Dock helt förbered att flyga på honom igen.
"Oj, är du tillbaka?", jag kollade upp och fick syn på Thea. Jag kände hur hatet flödade inom mig.
"Mm", svarade Kim och Thea kollade malligt på henne.
"Trodde väl att du skulle komma tillbaka", sa hon och jag fick nog.
"What the fuck?", frågade jag och hon vände sig mot mig.
"Ja, men snälla hon är en drogmissbrukare som ingen bryr sig om", och trots att jag visste att det hon sa inte var sant blev jag rasande.
"Thea håll käften", sa jag och gav henne en kall blick.
"Oj förlåt, känsligt ämne med drogmissbrukare?", sa hon med ett litet flin. Jag stirrade på henne, vad menade hon?
"Med din mamma och allt", sa hon och chockat drog jag efter andan. Hur visste hon det? Jag hade bokstavligt talat inte sagt det till någon, förutom min dagbok. Min dagbok!, såklart.
"Har du-", började jag men hon avbröt.
"Läst din bok, ja", sa hon och kollade malligt på mig. Det var som att jag tappade greppet om verkligheten och hela min värld rasade. Jag hatade att dela med mig av saker, för ju mer någon visste om än ju mer kan den såra än och att dela med sig av något till Thea skulle jag aldrig få för mig. Det svartnade bakom ögonlocken på mig och jag flög på henne.
"FUCKING HORUNGE", gormade jag och slog till henne hårt. Smällen fick hennes huvud att slungas och trots att jag såg smärtan i hennes blick var jag inte nöjd. Hon ställde sig upp och kollade förolämpat på mig.
"Vad fan håller du på med?", sa hon gällt och tog sig för kinden.
Jag puttade henne så hon föll ner på marken och hon skrek till. Hon tog ett fast tag om mitt hår så jag spottade henne i ansiktet och måttade ett slag över hennes fula näsa. Sedan hann vi inte mycket mer innan två vakter kom och drog isär oss.
"HON ÄR JU HELT PSYKO!?", skrek Thea när de drog ifrån henne.
"Fittunge", muttrade jag och lät vakten dra med mig ut. Jag förstod att det var isoleringscell som gällde och för stunden var jag för arg för att tänka på hur klaustrofobiskt litet rummet jag skulle spendera en dag i var. De släpade mig in och låste dörren. Jag sjönk ner längst väggen och ilskan rann av mig sekunden jag satte foten i rummet. Plötsligt rann en tår ner längst min kind, sedan blev en till två och två till en hel flod. Även fast jag mest skrivit om mitt hat till Thea så hade jag av någon dum anledning skrivit om mamma och för att inte glömma Carl. Rättare sagt när Carl våldtog mig. Att Thea av alla människor blev den första att veta är inget jag direkt ville.

Ett dygn i det lilla rummet gick snabbare än förväntat och den här gången somnade jag och klarade mig från min klaustrofobi. När vakten öppnade dörren var jag väl medveten om att mina ögon var röda och svullna, men jag orkade inte bry mig. Han lät mig gå ut och följde mig till avdelningen. Precis utanför stannade han mig.
"Det här innebär förlängning i två veckor och Thea har flyttats till en annan avdelning", sa han och jag lös upp av det sistnämnda. Att slippa Thea var som att slippa att gå runt och ha konstant huvudvärk. En irriterande huvudvärk man vill slå ihjäl.
När jag kom in möttes jag av Kim och Colin som satt vid ett bord och spelade kort. Jag gick fram till de och slog mig ner. Båda tittade upp och log när de såg mig.
"Haft det trevligt på isoleringen?", frågade Kim och jag gjorde en grimas.
"Mycket", sa jag.
"Vart är Thea?", frågade hon sedan och jag blev glad av bara tanken på att få slippa henne hädanefter.
"De har bytt avdelning på henne", sa jag och log stort.
"Fy fan vad skönt", sa Colin och jag log.