Bakom galler

Tretton

När jag vaknade nästa gång var dörren öppen och en man stod hukad över mig.
"Så bra att du vakna, kom så går vi tillbaka", sa han och förvirrat satte jag mig upp. Jag hade en enorm huvudvärk men ställde mig ändå lydigt upp och följde efter mannen ut. Vid det här laget hade ni kanske redan räknat ut att jag har klaustrofobi. Varför vet jag inte riktigt, men läkarna sa alltid att det var pågrund av traumatiska upplevelser som hänt i livet och jag antar jag hade en del.
Vi kom tillbaka in i salen och jag möttes av blickar. Förmodligen hade de pratat om 'tjejen som plötsligt tappade det', men jag kunde inte bry mig mindre.
"Jag visste inte att du var psyko", hörde jag en tjej säga och jag snurrade runt och möttes av Thea. Hon log hånfullt av mig och jag fick lust att slå bort flinet ur hennes ansikte, men att tänka på vad som precis hänt kanske det inte var det bästa jag kunde göra. Så jag gav henne bara en blick innan jag fortsatte gå.
"Förresten du ska inte tro att du kan komma och sno Colin på något sätt", fräste hon och jag skrattade till. Var det de det handlade om?
"Du kan vara lugn", svarade jag med ett litet flin. Hon fnös men lät det vara.
Jag fick syn på Colin precis när jag skulle öppna dörren in till sovsalen, han styrde stegen mot mig och jag stannade upp.
"Hur gick det?", frågade han och jag ryckte på axlarna.
"Hur länge var jag borta?", frågade jag.
"Tre timmar", sa han.
"Du kanske ska prata med din flickvän", sa jag och såg att Thea stod och glodde argt på oss, eller rättare sagt mig.
"Flickvän?", frågade Colin förvirrat och jag nickade menande mot Thea. Han suckade svagt.
"Vad har hon sagt?", frågade han.
"Typ att jag inte kan komma och sno dig", sa jag och skrattade lätt. Det här påminde mig alltför mycket om Vanessa från skolan. Han kollade på mig ett tag innan han skrattade svagt. Jag rynkade på pannan, varför betedde han sig så konstigt? Han trodde väl inte att jag ville ha honom?
"Vilket är fucked, eftersom att jag inte vill ha dig", förtydligade jag.
"Du drar efter dig jobbiga tjejer", sa jag sedan och han kollade frågandes på mig.
"Först Vanessa och sedan Thea", fortsatte jag och han brast ut i skratt.
"Jag kan inte hjälpa att jag är så charmig", sa han och jag fnös men kunde inte låta bli att le lite.

"Fyfan vad skönt att du är tillbaka, även fast det bara var tre timmar så var det hemskt", påstod Kim när vi satt och åt middag. Dagen till ära var det fiskpinnar med mos.
"Jag hann bråka med både Thea och Klara under tiden", klagade hon och jag skrattade svagt.
"Du får helt enkelt låta bli att vara uppkäftig mot folk", påstod jag och hon la skämtsamt handen över bröstet och såg förolämpad ut.
"Ursäkta?", sa hon och jag skrattade, hon hakade på skrattet.
"Vet du vad Thea sa till mig föresten?", frågade jag Kim men hon skakade på huvudet.
"Att jag inte skulle tro att jag kan komma och sno Colin ifrån henne?", sa jag med ett skratt.
"För det första, aldrig i helvete att jag vill ha honom och för det andra vem fan tror hon att hon är?", sa jag och Kim skakade på huvudet.
"Snorunge", sa hon och slickade rent gaffeln.
Jag hummade instämmande.
Nick kom fram till oss med ett litet paket, han gav paketet till Kim och jag kollade nyfiket på paketet.
"En födelsedags present från din bror", förklarade han och jag kollade förvånat på Kim.
"Fyller du år idag??", frågade jag och hon suckade.
"Ja, jag gör väl det", sa hon och gjorde en grimas.
"Grattis!", sa jag och log stort.
"Öppna presenten då", fortsatte jag när hon bara satt med det i handen. Paketet var stort som en bok och en lapp satt på utsidan. Hon läste lappen, gjorde en grimas innan hon gav över lappen till mig.
Grattis älskade lillasyster på 15 årsdagen, kom ut snart. Saknar dig, kram från din Stitch
"Stitch?", frågade jag när jag läst.
"Ja vi kallade oss för Lilo och Stitch när vi var små", skrattade hon och öppnade paketet. I paketet låg en dagbok, men när hon öppnade den var den nerklottrad. På framsidan stod det "hundra anledningar till varför jag älskar och tror på dig",  ett sting av avundsjuka slog mig. Jag önskade att någon brydde sig lika mycket om mig som Kims bror verkade bry sig om henne.
Jag log mot henne.
"När är det beräknat att du släpps då?", frågade jag.
"20 dagar", sa hon med ett stort leende.
"Egentligen för 25 dagar sedan, men jag fick förlängning två gånger", sa hon med ett litet skratt. Jag log mot henne och tänkte på alla dagarna jag hade kvar här.