Bakom galler

Tjugoåtta

Sagt och gjort, nästa dag efter skolan så åkte jag och Julia iväg och shoppade. Det var skönt att hitta någon jag klickade med och som inte visste något om min bakgrund. Fast för att vara ärlig så tror jag inte hon skulle döma mig om hon visste, men vad skulle jag säga? 'Ja bara så du vet jag har suttit inne'.
"Var inte den där sjukt snygg?", mina tankar avbröts av att hon pekade på en klänning genom ett skyltfönster. Klänningen var vinröd och tajt. Den skulle säkert passa på henne.
"Testa!", sa jag och släpade med henne in i affären. Vi plockade med oss klänningen och gick till provhyttarna. Jag väntade utanför medans hon bytte om. Jag kollade rastlöst igenom instagram några gånger men stelnade till när jag plötsligt hörde en bekant röst. Jag kollade upp och sökte igenom butiken med blicken efter ägaren på rösten. Min blick fastnade på honom och hjärtat bokstavligen var på väg ut ur min bröstkorg. Där stod han, i sitt rufsiga men ändå vårdade hår, Colin. Det kändes nästan overkligt och jag fick blinka några gånger för att veta ifall jag inbillade mig eller inte. Men hur mycket jag än blinkade så stod han kvar. Det var inte förens då jag insåg att han inte var själv. Han stod med en blond tjej, hon var kort, hade stora bröst och en jävla massa smink. Ärligt så såg hon ut som en liten hora. Hon höll upp en tröja framför Colin och han nickade.
"Gå och prova bara", sa han lite smått irriterar och föste henne mot provhytterna, som var samma där jag stod. I panik slängde jag mig in i Julias hytt där hon precis bytt om till den röda klänningen. Hon kollade skrämt på mig.
"Bella vad i helv-", började hon men jag satte handen för hennes mun och gav henne tecken att hon skulle vara tyst.
"Du får vänta utanför", hörde jag en ljus pipig röst säga.
"Absolut inte", hörde jag Colin svara med ett flin. Håren på armarna nästan reste sig av hans röst men samtidigt blev jag helt spyfärdig. Jag hörde hur hon fnissade och jag fick lust att gå ut och smälla till henne, samt ge han en pungspark. Men jag lät bli.
"Helvete vilken snygg klänning", viskade jag när jag såg hur Julia såg ut. Hon log.
"Tack", sa hon och jag hyschade henne. Hon kollade konstigt på mig men gjorde som jag sa. Sedan bytte hon om och medans hon krånglade av sig klänningen hörde jag kyssljud och samtidigt som det högg till i mitt hjärta så kände jag ilskan bubbla upp. Fucking äckel. Fast egentligen hade jag ingen rätt att bli arg, vi lovade aldrig varandra någonting och var absolut inte bundna till varandra. Han fick göra vad han ville med vem han ville. Tjejen fnissade och när Julia bytt om klart hörde jag hur de går iväg. Men för i säkerhetsskull tvingade jag Julia att va kvar i hytten ett tag. När vi väntat i fem minuter tröttnade hon och gick ut, försiktigt följde jag efter henne och när jag såg att kusten var klar andades jag ut. Julia kollade konstigt på mig medan hon köpte klänningen. När vi kom ut ur butiken kollade hon på mig.
"Vad i helvete var det där?", frågade hon och jag suckade.
"Det är en lång historia", sa jag och hon skrattade.
"Jag har tid", sa hon och jag gav henne en blick.
"Jag tror ärligt du inte vill höra", sa jag med en grimas.
"Dumheter, kom vi tar en fika så kan du berätta", sa hon och drog med mig till ett fik. Hon beställde en kaffe till sig och jag rynkade äcklat ögonbrynen.
"En varm choklad", sa jag och han i kassan som var rätt så söt knappade in vår beställning.
"Slå er ner så kommer jag ut med er beställning", sa han och log charmigt. Vi hittade ett bord någorlunda avskiljt och satte oss.
"Okej, så berätta", sa hon och jag suckade.
"Vart ska jag börja", frågade jag och vred lite obekvämt på mig. Jag var inte säker på om jag var redo att berätta ännu.
"Du vet han i affären?", frågade jag och hon skakade på huvudet.
"Nej, jag var instängd i ett omklädningsrum", sa hon med ett litet flin.
"Iallafall, han heter Colin. Vi har väl en liten speciell historia typ. Men han är en fuck boy och vi har, eller hade, absolut inget speciellt så. Men jag orkade bara inte träffa honom", började jag och hon lyssnade intresserat. Sedan  tvekade jag ett tag. Skulle jag berätta allt om anstalten? Jag var inte direkt den som öppnade upp mig, men vad fan, vad hade jag egentligen att förlora? Så jag tog ett djupt andetag och började berätta. Till en början gick det lite trögt men efter ett tag flöt det av någon anledning på. Jag berättade allt ifrån när vi först hatade varandra, natten jag var full till det att vi satt på ungdomsvårdsanstalt. Jag tvekade lite när jag berättade om anstalten, men hon kollade bara oberört på mig och bad mig fortsätta. Hon var inte alls dömande och det var som att en tyngd lättade från mina axlar.
Jag avslutade och en tystnad la sig över oss. Men ingen stel tystnad, mer en tystnad för att ta in allt jag sagt.
"Han låter...", började hon och såg ut att leta efter rätt ord. "Speciell", sa hon tillslut. Jag nickade.
"Minst sagt", suckade jag.
"men jag hatar honom", la jag till och hon flinade.
"Jag med", sa hon och jag log mot henne.
"Det låter som att du måste få tankarna på annat", sa hon med ett flin och jag nickade.
"Du anar inte"
"Bra, det är fest på fredag. Vi går", sa hon och jag lös upp.
"Absolut", sa jag och hon log stort.
"IIIH, tagga!", utbrast hon och jag skrattade.