Sju

200 2 0
                                    

Nästa dag var jag på skolan extra tidigt igen och när jag gick genom korridoren fick jag syn på Amber som satt på en bänk med en bok i knät. Hon hade en svart polotröja med långa armar och en rutig utsvängd kjol. Till det hade hon ett par svarta sneakers.
Jag gick fram och slog mig ner bredvid henne. Hon såg lika chockad ut som igår och när hon såg att det var jag spärrade hon upp ögonen lite extra och jag fick känslan av att hon var rädd för mig på något sätt. När mina ögon mötte hennes gröna slog hon ner blicken i marken.
"Hej", sa jag och log.
"H-hej", stammade hon och jag kollade på boken hon hade i handen.
"Vad läser du?", frågade jag intresserat och hon kollade blygt upp mot mig. Sedan slog hon igen boken och jag trodde hon skulle springa iväg igen. Men istället drog hon handen över framsidan.
"Röd drottning, av Victoria Aveyard", sa hon och jag nickade och gav henne en blick om att hon skulle fortsätta. Hennes ögon lös upp när hon pratade om boken.
"Den handlar om ett samhälle där de som skiljer människor åt är färgen på deras blod, röd och silver. Har du silver är du automatiskt mer värd och högre uppsatt, som silver har du även krafter. Men sedan visar det sig att Mare, som är röd, också har krafter och..", hon tystnade och kollade osäkert på mig.
"Förlåt, du bryr dig säkert inte", sa hon och hennes osäkerhet värkte lite i hjärtat. Det syntes på långa vägar att hon inte tyckte hon var lika värd som alla andra och hennes sätt att be om ursäkt visade att jag hade rätt.
"Nej be inte om ursäkt, jag vill höra", sa jag och hon log mot mig. Men sedan fastnade hennes blick på något bakom mig och leendet försvann. Jag kollade bakåt och såg Vanessa, Julia och Linnéa komma gåendes. Utan ett ord tog Amber sina saker och gick mot dem. Jag suckade och reste mig för att gå till mitt klassrum.

Lektionen gick förvånansvärt fort och när jag gick mot min nästa lektion fick jag syn på Amber i kafeterian. Hon satt med fyra anteckningsblock framför mig och jag suckade. Jag styrde stegen till henne och hon kollade upp mot mig.
"Hej", sa hon när jag kom fram. Utan att svara kollade jag ner på hennes böcker, hon satt återigen och skrev i Vanessas, Julias och Linneas böcker. Jag samlade ihop deras böcker och hon kollade stressat på mig.
"Vad gör du?", pep hon fram och jag tog tag i hennes arm och drog med mig henne.
"De kan inte behandla dig som någon jävla slav", fräste jag lite argare än jag menat.
"M-men, de är mina vänner", sa hon och jag tvärstannade så hon gick in i mig. Jag vände mig mot henne och ett vasst skratt lämnade mina läppar.
"Nej Amber, de är inte dina vänner", sa jag och hon kollade på mig med stora ögon. Sedan nickade hon.
"Jo", viskade hon men jag skakade bara på huvudet och började gå igen.
"Vänner behandlar inte sina vänner såhär", sa jag och hon blev tyst.
Så vart kunde de tre häxorna vara? På toan? På någon lektion?
Precis när jag styrde mina steg mot tjejtoan hörde jag tjejskratt komma från entrén. Genast for blicken dit och möttes av Vanessa, Julia och Linnéa. Jag började gå ditåt och Amber försökte desperat ta tag i min arm och stoppa mig men jag skakade av henne.
"Hej Bella!", sa Vanessa glatt. Men sedan när hon såg min blick falnade hennes leende.
"Ni är ju helt efterblivna!", sa jag argt och hon kollade bitchigt på mig.
"Ursäkta?"
"Lär er fucking respekt", skrek jag och några som gick förbi vände sig intresserat om och kollade på oss.
"Men oj, snacka om hetsig. Vi har inte ens gjort något", sa hon med hennes gnälliga röst och jag kände hur mina händer längtade efter att möblera om hennes översminkade ansikte, men jag knöt händerna och försökte låta bli.
"Ni behandlar någon ni kallar er vän som någon slags slav?!", sa jag frustrerat och hon gav Amber en blick som stod skärrat någon meter bakom mig.
"Det gör vi inte alls", påpekade hon och jag kollade argt på henne. Hade blickar kunnat döda hade hon dött på fläcken, eller snarare alla tre.
"Gör era egna fucking läxor och sluta tro att ni är så jävla mycket bättre än alla andra!", jag kastade högen med deras böcker mitt framför fötterna på dem och Vanessa hoppade skrämt till.
"Jag hade kunnat bryta foten!", tjöt hon och tog dramatiskt stöd mot Julia och Linnéa som medlidande kollade på sin vän. Jag skrattade hånfullt åt henne och hon kollade bitchigt på mig.
"Sluta tro att du är något när det enda du är, är en hora!", tjöt hon och jag spände käkarna.
"Jag vet iallafall hur man behandlar mina vänner", morrade jag fram mellan tänderna. Hon gav mig en sur blick och vände sig om för att gå.
"Kom Amber", sa hon och Amber kollade tveksamt på henne men följde inte efter. Vanessa gav ifrån sig ett upprört ljud innan hon klampade därifrån.
"FUL ÄR DU OCKSÅ!", vände hon sig om och skrek åt mig innan hon försvann genom dörrarna tillsammans med hennes släptåg bestående av Julia och Linnéa. Jag ignorerade vad hon sa trots att jag kände för att följa efter och slå ihjäl henne. Istället vände jag mig mot Amber som kollade skrämt på mig och jag förstod att jag fortfarande såg arg ut så jag tog några djupa andetag och lät ilskan rinna av mig.
"Tack", sa Amber plötsligt och jag kollade förvånat på henne.
"Ingen har någonsin ställt upp sådär för mig", sa hon sedan och log halvt. Jag log tillbaka och ryckte på axlarna, vad skulle jag svara på en sådan sak?
"Dom är bara tre IQ befriade idioter, du är mycket bättre än så", sa jag och vi började gå längst korridoren. Jag slängde en blick på klockan och såg att vi redan börjat för fem minuter sedan.
"Vill du dra och fika?", frågade jag Amber och hon kollade förvånat på mig.
"Men vi har ju lektion?", sa hon och jag förstod snabbt att hon aldrig skolkat förut. Jag ryckte på axlarna och log lite. Hon såg först lite fundersam nickade tillslut.
"Okej, visst", sa hon och jag erkänner att jag faktiskt inte trodde hon skulle säga ja.
"Jag ska bara lämna sakerna i skåpet", sa hon och jag passade på att gå på toa medans.
När jag var klar mötte jag upp henne utanför och vi började gå mot caféet vid centrumet jag snott armbandet ifrån.
När vi kom ut från skolans dörrar mötte vi Logan. Han log glatt när han såg mig.
"Hej Bella!", sa han och jag log tillbaka. Sedan vände han uppmärksamheten mot Amber som såg obekväm ut. Hon stirrade ner i backen och skruvade besvärat på sig.
"Det här är Amber", förklarade jag och han nickade utan att titta bort från henne.
"Och Amber, det här är Logan", fortsatte jag och hon kollade blygt upp mot honom. Han log mot henne och hennes kinder blev svagt röda. Han skrattade svagt.
"Trevligt att träffa er ladys, men jag måste tyvärr vidare. Vi ses", sa han och försvann. Vi började gå igen och jag knuffade leendes till Amber i sidan. Hon kollade frågandes på mig och jag skrattade.
"Kom igen, låtsas inte att du inte märkte hur han kollade på dig", skrattade jag och hennes kinder blev rödare.
"Det gjorde han inte", mumlade hon.
"Ni skulle passa bra tillsammans",
"Tänk dig, erat chipnamn hade kunnat vara Lamber", fortsatte jag och hon fnös.
"Ge dig", sa hon men jag kunde se ett litet leende leka på hennes läppar.
"Fine, visst. Men kom ihåg vad jag sa när ni blir tillsammans", sa jag och hon skrattade till.
"Du är ju..", började hon men avbröt sig själv.
"Störd", fyllde jag i med ett roat leende på läpparna. Hon skrattade igen. Hennes skratt var väldigt gulligt och passade in på henne. Hon själv var väldigt söt och hade hon bara haft lite bättre självförtroende hade andra lagt märke till hur söt hon faktiskt var. Hennes gröna ögon hävdes fram av hennes ljusbruna hår och hon hade mörka ögonfransar samt fylliga läppar. Vem som helst annars som hade sett ut som henne hade burit det med stolthet, men jag fick känslan av att hon själv inte visste hur bra hon faktiskt såg ut.
"Det var inte riktigt det jag letade efter, men visst", sa hon och jag märkte att hon släppt efter lite. Hon stammade inte längre när hon pratade och hon skrattade och log. Det hade jag aldrig sett henne göra.

Vi fikade och kom fram till att ingen av oss gillade kaffe men drack gärna te, med mjölk. Hon älskade hundar men hade inga djur själv. Hon gick ettan i naturvetenskapsklassen och var lika gammal som mig. Hon ville bli författare och älskade Shawn Mendes. Vi skrattade förvånansvärt mycket och jag frågade mig själv flera gånger hur ingen kunde ha upptäckt den här underbara människan.

Efter att vi fikat klart gick vi in i några klädaffärer och hon gick med på att pröva ut några kläder jag valde åt henne. Jag plockade på mig några utsvängda kjolar tillsammans med några blusar. Fortfarande hennes stil, som var rätt ren och vuxen, bara mer lekfull. Hon såg tveksam ut när jag gav henne kläderna men hon gjorde som jag sa och testade dem. Jag satte mig utanför och väntade. Medan jag väntade skrollade jag igenom min mobil och när hon öppnade dörren till provsutten höll jag på att trilla omkull av förvåning. Kläderna satt perfekt på henne och framhävde hennes kurvor lite mer.
"Jävlar", utbrast jag och hon kollade osäkert på mig.
"Köper du inte dom där kläderna så köper jag dom åt dig", sa jag och hon log.
"Jag tyckte faktiskt om dem", sa hon och snurrade runt.
Hon testade de andra kläderna jag valt ut och allt satt precis lika bra. Det slutade med att hon köpte allt förutom en tröja med ett rockband på, förståeligt, men jag ville ändå att hon skulle testa något mer i min stil.

Vi umgicks till klockan sju på kvällen och vart tiden tog vägen hade jag ingen aning om.
"Mamma undrar ifall du vill äta hos oss", sa hon med en suck och kollade ner i mobilen.
"Du får absolut säga nej, hon är bara exalterad över att jag umgås med någon förutom mig själv", sa hon och jag log.
"Jag vill gärna äta hos er", hon såg glad ut över mitt svar och knappade in ett svar till sin mamma innan vi började gå mot bussen. Mamma ringde några gånger men jag klickade henne. Jag orkade inte prata med henne nu när jag faktiskt haft en bra dag.

Vi gick av två stationer från där jag bodde och hon ledde mig till en vit liten villa. Trädgården överöste med blommor och växter och Amber log ursäktande.
"Du får ursäkta, mamma är tokig i växter", förklarade hon medan jag fascinerat kollade runt.
"Kommer du?", jag kollade upp och insåg att jag hade varit så inne i växterna att jag inte märkt att hon redan hunnit öppna dörren. Jag skyndade mig in och tog av mig skorna.
En kvinna med ljusbrunt långt hår och gröna ögon kom gåendes i hallen och jag förstod att det måste vara Ambers mamma. De var väldigt lika och söta båda två. Bakom kvinnan kom en liten pojke gåendes, han var blond och hade även han gröna ögon. Han var söt och log stort med tänderna när han såg mig.
"Åh hej! Du måste vara Ambers nya vän", sa Ambers mamma glatt och omfamnade mig.
"Mamma", mumlade hon generat.
"Du får ursäkta mig, men jag är så glad att hon äntligen hittat en vän", kvittrade hon och jag log mot henne.
"Och du är ju jättesöt!", utbrast hon och jag kollade chockat på henne. Folk brukade beskriva mig som snygg och sexig, men aldrig någonsin hade någon kallat mig söt. Nog för att jag blivit förvånad ifall hennes mamma kallat mig sexig, men ändå.
"Hilda", sa hon och sträckte fram handen. Jag la handen i hennes, fortfarande omtumlad av hur mycket hon hunnit säga på så kort tid.
"Bella", sa jag och hon log ännu större, som att mitt namn hade gjort saken mycket bättre.
"Det här är Theo, Ambers bror", sa hon och nickade mot pojken som log gulligt. Jag log mot honom och han kollade storögt på min sleeve på armen.
"Är det en tiger?", frågade han och pekade på armen. Jag nickade.
"Han älskar tigrar", förklarade Amber.
"Kom nu så äter vi innan maten kallnar", sa Ambers mamma och vi följde efter henne ut i köket. Det doftade gott av tomatpasta och min mage kurrade högt.

Bakom gallerWhere stories live. Discover now