Bakom galler

Elva

Efter att ha blivit eskorterad av polisen till ungdomsanstalten möttes jag upp av några vakter som tog in mig i något rum. 
"Var snäll och ta av dig kläderna", sa en kvinna och jag kollade konstigt på henne.
"Ursäkta?", frågade jag och hon kollade tröttsamt på mig.
"Du hörde mig, ta av dig kläderna", sa hon och såg uttråkad ut.
"Men..", vakten tog ett steg mot mig och jag avbröt mig själv och gjorde som kvinnan sa.
"Så", sa jag när jag stod i bh och trosor.
"Allt", sa hon och jag blängde på henne.
"Varför?"
"Därför att jag säger det", sa hon strävt.
"Men what the fuck, säg bara varför", sa jag och började tappa tålamodet. Jag vet egentligen inte varför jag käftade emot, men hennes sätt att kolla och prata med mig, som om jag bara var en dum liten flicka fick irritationen att växa. Vakten tog tag i mig och jag försökte vrida mig loss men han var för stark. Han knäppte upp min bh och drog ner mina trosor. Det hela fick minnen från Carl komma upp på mitt synfält och jag kände paniken komma.
"Sluta", fräste jag och försökte vrida mig loss.
"Sluta kämpa emot då", röt vakten men det gick inte in i mitt huvud. Det enda som fanns i mitt huvud var Carl och att jag behövde komma undan. Hans händer som brände på min kropp och blicken som borrade hål i mig.
"Släpp mig!", skrek jag men vakten tog ett hårdare tag. Hans läppar pressade mot mina och hans händer på mina bröst.
"Släpp henne", röt någon och vakten släppte genast. Jag föll ner på marken och mina lungor fylldes med luft igen men jag skakade. Mitt synfält var fyllt med tårar och bilderna från Carl försökte jag skjuta undan så gott det gick. Jag torkade bort tårarna och kollade upp på mannen som hade sagt till. Det var en flintskallig man i 50 års åldern och han log varmt åt mig, men jag log inte tillbaka.
"Hon bråkade", förklarade vakten och jag blängde på honom. Jag hade lust att slänga ur mig något dumt men jag bet ihop, jag hade redan tappat det en gång, det var en gång för mycket.
"Hon verkar mycket lugnare nu", sa mannen och kvinnan fnös men sa inget.
"Ställ dig upp nu så går vi igenom kontrollen så du kan få på dig lite kläder", sa mannen och jag gjorde som han sa. Mina ben darrade när jag ställde mig upp och jag kände mig blottad med mina blåmärken och sår.
"Örhängena och näspiercingen ska ut också", sa han och sträckte fram en liten påse. Jag tog ut dem och la ner de i påsen.
"Du får tillbaka allt när du kommer ut härifrån", sa han och jag nickade innan vakten visiterade mig.
Mannen gav mig ett par gråa mjukisbyxor och en grå hoodie att ha på mig. Mina trosor fick jag behålla men ingen bh. När kläderna var på följde mannen mig till nästa rum. Där skulle jag fotas och när det var klart gick vi vidare.
"Jag heter Nick föresten", sa han och log varmt. Det var något med honom jag gillade, han behandlade mig inte som en brottsling eller liten flicka. Han var bara trevlig.
"Du ska bo på en avdelning med både tjejer och killar, men ni har två olika sovsalar. Regler och sådant går vi igenom senare, men först ska jag visa dig till din säng", sa han och ledde mig igenom ett antal korridorer och vad som kändes som hundra dörrar. Alla dörrar var stål och hade inga fönster. Men tillslut kom vi ut i en lång korridor där dörrarna faktiskt hade fönster. Vi gick en bit tills vi stannade och han fiskade upp en nyckelknippa och låste upp. Vi kom in i ett allrum. När vi klev in vändes alla blickar mot oss.
"Hej Nick!", sa några och det verkade som att de tyckte om honom. Han nickade som en hälsning tillbaka.
"Det här är Gabriella", sa han och menade mig.
"What the fuck", hörde jag en välbekant röst säga. Jag kollade förvirrat runt för att hitta vem rösten tillhörde. Jag drog efter andan när jag såg vem det var. Colin.
"Vad fan", sa jag och kollade irriterat på honom. Vad fan gjorde han här?
"Kom", sa Nick och avbröt därmed min stirrtävling med Colin. Jag följde efter Nick in genom den högra dörren och fick se en sovsal med våningssängar.
"Här är din säng", sa han och la handen på den övre sängen i hörnet. Jag nickade och han gjorde en gest att jag skulle följa efter honom.
Han ledde mig in i ett litet rum som liknade ett kontor. Namnskylten utanför sa Nick så jag antog att det var hans kontor. Han slog sig ner på en kontorsstol och jag mittemot.
"Så, Gabriella. Hur känns det att vara här", frågade han.
"Det är inte direkt frivilligt", muttrade jag och han skrattade lite.
"Nej det är klart, men man får det man förtjänar", sa han och jag antog att han hade rätt.
"Iallafall, regler. Det finns några regler", sa han och tog fram ett papper. Han satte på sig ett par läsglasögon.
"Ingen våld är tillåten, inga kärleksrelationer är tillåtna, man ska respektera andra och personal, läggdags klockan 22 och väckning 07, personalen har rätt att bedöma situationer, bryts någon av dessa regler riskeras isolering och förflyttning av datumet för frisläppning.", sa han och jag nickade.
"Du beräknas släppas om 365 dagar", sa han och jag suckade högt.
"Eftersom att du i nuläget är 17 får du stanna på ungdomsanstalten tills du släpps, oavsett om du fyller arton när du är inne eller inte. Skulle du däremot åka fast igen så kommer du till ett riktigt fängelse", förklarade han. Jag satt med blicken ut genom fönstret. Utanför var några ungdomar och spelade basket. Han följde min blick.
"Vissa tider på dygnet får ni vara ute", förklarade han. Sedan drog han ut en låda och tog upp ett litet block som han gav över till mig.
"Du får anteckna vad du vill, men ett tips är att skriva ner alla dina känslor och tankar", sa han och jag tog emot blocket.
"Nu blev det mycket information på en gång, men det faller snart på plats", sa han och jag nickade.
"Jag följer dig tillbaka", sa han och reste sig upp. Jag följde efter och han öppnade dörren åt mig. Jag gick in och han stängde efter mig.
"Vi pratar mer imorgon", sa han genom gallret på fönstret på dörren.
Jag kollade mig omkring och såg ungdomar, alla i samma gråa mjukisar, sitta runt olika bord och i soffor. Det fanns kortspel och liknande. Min blick fastnade på Colin som satt i soffan med armen runt en blond tjej. Jag himlade på ögonen, inga relationer var det ja.
Han mötte min blick och flinade lite svagt medan han vinkade lätt med handen.
"Ge hit den!", fräste en tjej och tog därmed bort min uppmärksamhet från Colin.
Det var en liten tjej i blont hår och bruna ögon. Hon såg väldigt liten ut och jag skulle tippa att hon var yngst här. Det var en annan tjej som höll upp hennes dagbok så högt att den lilla tjejen inte nådde den och jag himlade på ögonen. Vart fan hade jag hamnat, på ett dagis?
När tjejen började läsa upp vad som stod i dagboken fick jag nog.
"Vad är ditt problem?", frågade jag drygt och gick fram till tjejen. Hon kollade på mig med ett höjt ögonbryn.
"Ursäkta?", frågade hon och kollade kallt på mig.
"Jag frågade vad ditt problem är", sa jag extra tydligt.
"Nämen oj, den nya tjejen är kaxig", sa hon malligt men gav den lilla tjejen boken.
"Nöjd?", frågade hon och stirrade intensivt på mig.
"Mycket", sa jag och log otrevligt.
Hon fnös men gick därifrån. Den lilla tjejen kollade på mig.
"Jag hade det under kontroll", fräste hon.
"Det tror jag säkert, men jag tycker inte om översittare", sa jag och log halvt. Hon såg ut att slappna av och besvarade mitt leende.
"Jag heter Kimberly, men kalla mig Kim", sa hon.
"Bella", svarade jag och hon log lite halvt.
"Vill du spela kort?", frågade hon och jag nickade.
"Visst"