Bakom galler

Arton

Nästa dag när vi satt och åt frukost såg det ut som att Kim skulle sprängas av lycka och jag flinade svagt åt henne.
"Nu när jag är iväg så får du spendera mer tid med Colin också!", sa hon och vickade på ögonbrynen åt mig. Jag skrattade åt henne och skakade på huvudet.
"Du är ju tappad", sa jag och hon flinade.
"När man talar om trollen", sa hon och nickade mot Colin som styrde sina steg mot vårt bord. Han slog sig ner och mötte min blick. Jag slog snabbt ner den i bordet, aningens obekväm över det som hände inatt. Att gråta inför folk var något jag aldrig gjorde, jag hatade det.
"Godmorgon pinglor", sa han och tog en tugga av sin macka.
"Godmorgon", sa jag och Kim i kör.
"Vilken tid idag åker du?", frågade Colin Kim.
"Klockan nio", sa hon glatt och kollade på klockan som var lite över åtta.
"Vi kommer sakna dig lillen", sa han och rufsade henne i håret.
"Tur att ni har varandra iallafall", sa hon med ett flin och jag lipade mot henne.
"Ingen chans att du kan ta med dig Thea härifrån?", frågade jag och Colin flinade lite svagt.
"Vadå? Vill du inte bonda med henne?", sa Kim och låtsades se chockad ut. Jag skrattade.
"Jag umgås hellre med Colin än henne", sa jag och Colin la handen över hjärtat och såg förolämpad ut.
"Auch", sa han och Kim skrattade.
"Vad menas?", fortsatte han och plutade med läppen.
"Du är ett ashole", sa jag och mötte hans blick.
"Är han ju inte?!", protesterade Kim och Colin kollade tacksamt på henne.
"Där ser du, det är jag inte alls", sa han och jag fnös.
"Kim hade du träffat honom på utsidan hade du förstått vad jag menar", sa jag och hon ryckte på axlarna.
"Kanske det, men vad spelar det för roll?", frågade hon och jag kollade frågandes på henne.
"Ja, han är ju skithärlig här inne? Ibland måste man lägga det som hänt bakom sig, iallafall för stunden ni båda är kvar här inne", sa hon och jag blev mållös för en sekund. Det var rätt sjukt egentligen att hon, så mycket yngre än mig, var så klok? Jag antog att hon på ett eller annat sätt hade rätt i det hon sa.
"I guess", sa jag och kollade nästan lite blyg på Colin som gav mig ett leende. Kim log nöjt.
"Jag ska se till att du har the time of your life nu när du inte har Kim här", sa han med ett flin och jag skrattade lite åt honom.
"Försök du", sa jag och log.
"Kimberly, det är dax", Nick kom fram till oss med ett leende. Kim tjöt till och nästan flög upp från stolen. Vi ställde oss upp och följde efter.
"Nu ska ni få träffa Luke!", sa hon och tog tag i min hand. Vi följde efter Nick och fick hans godkännande att följa med ut och hälsa på Luke. Vi gick igenom några dörrar och plötsligt var vi i ett rum där en blond kille med blåa ögon stod. Kim släppte min hand och sprang in i hans famn. Han skrattade gulligt och kramade om henne.
"Hej Sis", sa han när de släppte varandra. Sedan vände han sig mot oss och log charmigt.
"Du måste vara Bella?", sa han och jag kollade chockat på honom. Hur visste han det?
"Kim har pratat om dig konstant", skrattade han som att han hade läst mina tankar. Mitt hjärta värmdes upp när jag hörde att hon pratat om mig. Jag log mot Kim och hon besvarade mitt leende.
"Äh håll käften", sa hon till sin brorsa som bara skratta åt henne.
"Och du är?", sa Luke till Colin. Colin sträckte fram sin hand och skakade den med hans.
"Colin", sa han och Luke nickade.
"Vi ska väl gå, men hoppas vi ses", sa han och log charmigt mot mig. Jag log lite halvt tillbaka och gick fram för att krama Kim hejdå. Hon kramade om mig hårt.
"Vi ses snart", viskade jag i hennes öra, då jag hatade att säga hejdå.
Vi vinkade av de innan vi gick tillbaka.
"Vilken slisk", fick Colin ur sig när vi gick tillbaka mot vår avdelning. Jag kollade konstigt på honom.
"Luke?", frågade jag.
"Ja, han ville ju helt klart komma mellan dina ben", sa han och fnös. Jag fick bita mig hårt i kinden för att inte brista ut i skratt.
"Det tvivlar jag starkt på, han var bara trevlig", sa jag och han såg aningens irriterad ut.
"Snygg också", la jag till och kollade roat på honom. Det såg ut som att han skulle sprängas.
"Mpff", fick han ur sig.
"Colin Scott, allvarligt? Jag visste inte att du var så svartsjuk", sa jag och flinade. Han kollade snabbt upp på mig och skakade på huvudet.
"Men är du cp eller?", frågade han och jag kunde inte hålla mig längre. Jag brast ut i skratt.
"Du är ju skadad", muttrade han men jag såg hur det ryckte lite i ena mungipan. Jag slutade skratta och log bara lite smått.
"Jag kanske är skadad, men du är svartsjuk", sa jag med ett busigt leende. Han öppnade munnen och skulle säga något men jag överraskade honom, och mig själv, med att ta ett steg fram och pressa mina läppar mot hans. Han flämtade förvånat till men var snabbt på noterna och kysste mig tillbaka. Jag bakade tillbaka och kollade smått förvirrat på honom. Varför gjorde jag så?
"Varför-", började han men jag avbröt.
"Jag har ingen aning", sa jag och han log lite när jag backade. Han tog tag i min tröja och drog mig närmare.
"Det betyder inte att jag inte gillade det", sa han och kysste mig igen. På något vis så gillade jag hans läppar mot mina, faktum var att jag gillade det väldigt mycket. Vi backade ifrån men hade pannorna vilandes mot varandra. Han log och jag log tillbaka.
"Gabriella och Colin!", utropade plötsligt en varnande röst. Jag flög ifrån Colin och såg en av vakterna vara en bit bort.
"Ingen närkontakt!", ropade han och jag mötte Colins blick. Han såg road ut och jag skrattade svagt innan vi gick tillbaka in på avdelningen.
Vad hände nyss? Varför kysste jag ens Colin, och den största frågan av alla, varför tyckte jag om det? Jag suckade högt, att vara här inne fuckade verkligen upp en.